Det kunde vara kul om det gick att se på hur du gör så man kunde ge relevanta kommentarer, men det viktigaste är så klart att lära sig grundgreppen och så prova att göra likadant hela tiden. Väg gärna upp samma mängd lera i så många klösar du vill dreja med. Börja med att dreja cylindrar och ha ett fast mått. Kom ihåg att ta bort lera längst ner varje gång du skall dra upp så du har en liten bestämd mängd lera som skall drejas upp. Sen kan man ju välja ut var tionde som man skär igenom för att se om det blev jämntjockt.

Bra grundbeskrivning i #1.

Sedan får man tänka ut olika strategier, beroende på vad man tänker dreja.

T.ex. att få med sig tillräckligt med lera upp, så att den sedan räcker till den avslutning man tänkt sig.

Och om föremålet skall ha en välvd form ("mage"), måste leran även räcka till välvningen, utan att föremålet blir lägre än man tänkt sig.

Man får också tänka på att hålla överdelen så sluten som möjligt genom drejningen, om det skall bli en sluten form.
Att föra ihop en öppnare form till en sluten, tenderar att matta ut leran i onödan, och försvårar arbetet.
Bättre strategi att försöka "jobba utåt" så mycket som möjligt, och inte backa inåt mer än man absolut behöver…och det gäller både öppna och slutna former., inte minst vid former som sätter lerans bärighet på prov…

Och leran är bara optimalt plastisk under en begränsad tid.
Det är bra att ha strategin klar för sig när man börjar, så att man inte jobbar för länge och tröttar ut leran.

…bara för att nämna några saker som kan vara nyttiga att ha med sig…..

Jag inte funderat på repetitionsdrejning så mycket, det kommer senare. Du skriver att centrering går ganska bra och att du har lite problem med att få leran jämntjock i väggarna. Jag hade koncentrerat mig på centrering och lyft och inte gett mig själv fler krav. Om inte centrering och lyft sitter som ett rinnande vatten är det svårt att vara konsekvent vilket i sin tur gör repetitionsdrejning nästan omöjligt.

Om du ändå vill bli bättre på repetition så är en strateg att väga upp klumpar på säg 500 gram och sen dreja samma sak om och om igen, tex. muggar. De första femtio muggarna är "prover" där majoriteten går i återvinning. Efter ett tag lär du dig en procedur som genererar samma resultat om och om igen. Det är knappt att du behöver mäta för att veta om du är klar. Dina händer blir dina måttstockar, tex. vet du att cylindern är lagom hög för att ditt vänstra långfinger når precis ner till botten på cylindern, osv. När du byter till en annan form, säg en skål, så får man lära sig repetera den formen mer eller mindre från början.

Personligen tycker jag repetitionsdrejning är överskattat, det är en rest från när människor gjorde maskinernas jobb. Det är inte helt ovanligt att du hittar nån film på Youtube där nån människa från nåt krukmakeri sitter och berättar hur hen har drejat samma mugg i 50 år och hur viktigt det är att allt ser likadant ut. Inte undra på att det är "viktigt" när man spenderat så mycket tid på samma form. Warren MacKenzie berättade alltid samma historia om hur han besökte Bernard Leach och på nåder fick en lärlingsplats och sen hur vansinnigt mycket tid han spenderade på att lära sig att dreja de mest basala formerna i katalogen. Till saken hör den att Leach Pottery hade en katalog där man kunde beställa olika varor och av förklarliga skäl behövde alla se mer eller mindre likadana ut. Warren återvände till staterna efter ett par år i St Ives och så vitt jag vet slutade han med repetitionsdrejning när han misslyckades med att implementera sitt eget Leach Pottery med katalog och allt. Det gick bra för Warren ändå.

Min personliga erfarenhet, vilken inte är enorm men ändå, är att den moderna keramikkonsumenten inte vill ha saker som ser likadana ut. De vill ha individuell variation och att det ser handgjort ut. Det viktiga är att varje enskilt objekt har kvalitet. Sättet jag har gjort på när jag har fått en beställning på säg 30 muggar är att dreja 60 stycken och välja ut de 40 bästa som blir glaserade och sen sorterade igen efter bränning i fall någon mugg har defekter. Om du har nån kompis på utbildningen som är bra på att se former, och inte bara säger att allt ser fantastiskt ut hela tiden, utan faktiskt kan kritisera ditt arbete kan det vara en bra ide att göra en sån gallring med vederbörande. Ibland blir man lite bild när man tittat på sina muggar för länge.

Den enda fördelen jag kan se med repetitionsdrejning är att det blir enklare för dig eftersom du vet att du kan göra formen, att den går att sälja, hur mycket plats den tar i ugnen, vilka glasyrer som funkar, osv. Du slipper vara kreativ varje gång du drejar en enskild mugg, vilket kan vara skönt om man har en dag när man inte känner för att vara kreativ.

#0: Förutom det som redan nämnts så sätt en måttpinne. Bra att ha en punkt att jobba mot istället för att ta upp en linjal hela tiden. Första uppdraget blir bättre genomfört osv.

Angående nyttan med att lära sig produktionsdreja tycker jag att man har stor nytta av det oavsett om man kommer arbeta på det sättet senare. Man lär sig att förfina sina grepp och göra dom mer ekonomiska. Det hjälper dig när du ska dreja mer avancerade saker.

#4: > Angående nyttan med att lära sig produktionsdreja tycker jag att man har stor nytta av det oavsett om man kommer arbeta på det sättet senare. Man lär sig att förfina sina grepp och göra dom mer ekonomiska. Det hjälper dig när du ska dreja mer avancerade saker.

Jag håller iofs. med om detta, du har inte fel i det du säger. Alla färdigheter är värdefulla att lära sig. Det jag blir lite ledsen av är attityden att man måste lära sig repetition för att lyckas som keramiker. Kanske borde ha varit tydligare med det.

Jag har nästan aldrig drejat samma form om och om igen, jättetråkigt. Men vill man ha en serie likadana grejer är man förstås tvungen.
Kolla på youtube, bra om folk skär igenom saker i olika stadier av drejningen, hur botten skapas och hur lyftet går till etc.

#5: Då förstår jag dig bättre. Håller med om det du skriver. Det viktiga är att hitta ett sätt man trivs med själv, tycker jag.

#7: Eller hur, det är ju det som är det viktiga, sitta och dreja tråkiga grejor dagarna i ända, nej tack. Tänker på Florian Gadsby som verkligen älskar att repetera samma form om och om igen, nästan till en punkt där det inte funkar längre för att han inte förnyar sig. Han har verkligen hittat sitt kall i repetitionen, så vad vet jag :)

#8: Produktionsdrejning har jag inget emot själv. Legodrejar endel, bland annat 600-1000 muggar om året till en keramiker. Bra brödjobb som blir lätt meditativt. Men jag tycker inte att en viss teknik eller inriktning behöver definiera vem som är keramiker. Det var det jag höll med om. 😊

Det är väl en fråga om man vill kunna eller om man nöjer sig med att göra saker som blir som dom blir, vem skall bestämma? Leran eller drejaren?

#10: Du har en poäng där ler! Jag är amatörkeramiker som insåg att det var först när jag började att öva på att göra specifika former och upprepa dessa som jag blev "fri" att göra den form jag föresatt mig.

Min inställning är att upprepning är ett effektivt sätt att lära sig behärska ett material.

Hjärnan är en finurlig apparat, och genom upprepning skapas genvägar "där uppe", som till slut sköter sig helt automatiskt, vilket gör att man mer och mer kan fokusera på vad man vill skapa, utan att hela tiden behöva tänka på varje separat handgrepp. Det sköter synapserna om åt en….
Då är man på god väg att lära sig sitt material.

Det här är precis samma sak som när man lär sig spela ett instrument.
Varje blivande musiker - i alla fall på litet mer ambitiös nivå - genomlever en synnerligen jobbig tid, med att tvingas öva på skalor, på längden och tvären, och i alla tonarter, men det belönas till slut med att instrumentet behärskas till fullo.
Och då är det fritt fram magin….

Därför tycker jag att idén med att jobba med förutbestämda former under viss tid, är ett bra sätt att utnyttja en utbildning, som ju är tidsbegränsad, och har ett sista datum…

Jag tror inte att någon har ångrat en sådan här "jobbig" period under sin utbildning.
Sedan kan man ju med gott samvete säga att ett lyckat alster skapats "tack vare mig", och inte "trots mig"….

Fint svar Bosse

Tack så jättemycket för alla svar, supertacksamt! Målet är inte att sitta och dreja samma form om och om igen, men som många av er är inne på, så vill jag automatisera en del av processen. så ifall jag skulle vilja göra en kopp eller dylikt som ser likadan ut som den jag gjorde innan, då kan jag det.

Återigen, tack för alla fina svar! Om någon kommer på något mer så är det bara att skriva, annars tackar jag så mycket!

#1: Sticker in med en fråga: Vad menar du med att: "ta bort lera längst ner varje gång du skall dra upp " ?

#15: Får jag gissa…?
Med "ta bort" tror jag att Ler menar att man skall "hämta med sig" lera ända nerifrån vid varje uppdrag….lera som skall göra nytta högre upp…

Vad säger Ler…?

#16 just så menar jag

Jag tycker att man gör ett uppdrag och då trycker man ihop leran nedifrån till den tjocklek man vill ha .. ergonomiskt betyder det att man inte behöver slita på ryggen med massa extra onödiga drag i leran.. snabbt och enkelt ska det vara

en kopp kan man göra långt under minuten när man har farten inne….

Började som 17åring på höganäsbolaget där man gör Saltglaserat.. effektivt arbete får man skala av onödigt arbete och ta hårdare i lera å så få grep som möjligt… man lär sig med tiden gränserna vad leran tål…