En skillnad som man snart upptäcker är porslinslerans större krympning när den sintrar.
Man får m.a.o. göra sina föremål litet större än när man jobbar i stengods, för att kompensera för krympningen.

När porslinsleran sintrar, blir den mjukare än stengods, och deformeras lättare.
Utskjutande delar kan därför "säcka" lättare i den höga bränningen än stengodslera.

Efter att ha jobbet med porslin en tid, lär man sig gradvis att anpassa sitt sätt att formge föremålen, och att vid behov fintrimma brännprogrammen.

Det finns både begränsningar och möjligheter….

#1: Stort tack!
Läste att den krymper ca 18% och det gör ju även att godset blir tunnare. Som känns spännande för genomsläpp av ljuset.

Jag har ännu inte börjat. Ska samla mod först.

Allt Gott!

Jag har drejat lite i Porslinslera TM från cebex, tycker den är skaplig drejlera, mycket bra för att vara porslin. Som jag förstår är detta en äkta Porslinslera? Den får fin klang när man pickar på den med nagel så den är rejält sintrad. Glasyrer blir som regel finare på Porslinslera.

Sedan kan man skilja mellan några alternativa, grundläggande egenskaper hos porslin:
De porslinsleror med särskilt hög vithet är ganska opaka, och är sällan/aldrig lika ljusgenomsläppliga som de leror som har "translucence" som främsta egenskap.

Om man hårddrar litet, kan man säga att man får välja mellan hög vithet ELLER ljusgenomsläpplighet….

Självklart finns en rad varianter mellan dessa ytterligheter, men beroende på vad man vill göra, får man tänka efter vilken kategori av porslinsleror man bör välja…

Porslinsleror med särskilt hög ljusgenomsläpplighet är sällan/aldrig plastiska.
De är normalt gjutleror.
Orsak: De ämnen som gör en lera plastisk, gör den också mer opak….

Ja, såna går inte att dreja i princip. Vet inte om kineserna under Sung-dynastin kunde det på nåt magiskt sätt men vanliga dödliga kan det inte.

På porslinsfabrikerna som rollar tallrikar av fältspatsporslin gör det i två steg på grund av den låga plasticiteten så en sådan massa är inte lätt att dreja. Men en liten tillsats av något plastisk lera behöver inte ha så väldigt dåligt inflytande på resultatet. Porslinsleran från Limoges är ju väldigt likt riktig porslin och relativt lätt att dreja.

Hur stor eller liten tillsats av plastiska lerämnen som krävs för att göra en Porslinslera drejbar, styrs i hög grad av vilken typ av kaolin som leran är baserad på.

Och det finns ju många kaolinsorter runt världen, som naturen "processat" på många sätt…

Ja det kunde vara kul att prova den från kina. Dom använde kaolin, kvarts och en typ granit med stort innehåll av pegmatit. I dom norra provinserna brände dom högre än i södra kina.

Jag hade lera F100 under lång tid, den är väl från Limoges? Tyckte jag kände igen ortsnamnet. Men den är ju stengods, inte porslin.

#9: Ja, F100 kom också från franska KPCL.
Men den är en "vanlig" stengodslera, något järnhaltig, och som blev sandfärgad (ungefär) vid oxidationsbränning.
Vid saltbränning fick den en vacker ljusbrun till mellanbrun ton, och som kunde bli litet flammig på ett vackert sätt.
Bra att jobba med.
Den var omtyckt av flera olika anledningar, och som "saltlera" var den erkänt bra.

Minns också att F100 ibland kunde bli föremål för diskussioner beträffande dess täthet.
Detta var en sådan lera, som blev tydligt mer porös om den brändes för högt, och att "lagom" var bäst.
"Gasen i botten" motverkade m.a.o. sitt syfte…..

////////////////////////////////

Och så porslinslerorna "TM" från samma tillverkare:
Under åren har det sålts tre olika "TM"-leror.
TM 10, som angavs till "1220-1240°C"
TM 11, som angavs till "1280-1320°C"
TM 81298, som anges till "1250-1380°C".

Det är den senare, 81298, som idag säljs i Sverige, under namnet "TM" rätt och slätt.
Ibland kan man hitta "81298" någonstans på paketet, eller bara "298"….

Ja, jag håller med om att dessa leror har ovanligt bra drejbarhet……

#10: Vet vi vad det är som gör TM till en bra lera att dreja med?

#11; Kan inte ge någon exakt förklaring, vilket kan bero på att man helt enkelt använder ett kaolin med "rätt" egenskaper….

Jo, en sak till, som kan vara värd att nämnas: Dessa leror har en del salt tillsatt, vilket ju har förmågan att bilda "gel" med en del av kaolinen. Detta känner vi ju till när vi använder koksalt som ställmedel i glasyrer.
Nu tror jag inte att detta är hela orsaken till den goda plasticiteten, men det har säkert en positiv inverkan.
Av den anledningen får man inte låta de här lerorna ligga för länge i en lerkran, eftersom kranhuset (oftast av aluminium) då kan korrodera våldsamt…! Har sett flera exempel av detta under åren….

#12: OK, så plastiskt kaolin och lite salt. Kan det vara en ide att använda nån vitbrännande ball clay? Tänker egentligen inte göra eller dreja porslin men det är intressant att veta.

#13: Man får tänka på att inte all ball clay är särskilt plastisk.
Om man väljer fel, får man då en tillsats som bara gör porslinet med opakt, oavsett om man vill det eller inte….
Men, om man hittar en "ultra-plastisk" ball clay, krävs ju inte så stor mängd…

Om man är ute efter ett ljusgenomsläppligt porslin, tror jag att bentonit är ett bättre spår att följa, eftersom det krävs en så liten mängd, att leran inte blir opak i onödan… dvs om det är "translucence" man är ute efter…

Att komponera en Porslinslera är ett kompromissande mellan de egenskaper man vill ha, och de mindre önskade…..beroende på vilken karaktär den är tänkt att ha…
Det finns ingen Porslinslera som är "bäst på allt", samtidigt, utan man måste välja…

Limoges PT010B, och andra som klarar högre temperatur finns också, Limoges PT010B klarar bara 1280 grader

Jo, F100 var mycket bra drejlera, den var nästan svart före bränning och man blev svart under naglarna när man jobbade. Den var lite "fet" i karaktären. Jag hade just en vas jag gav bort som läckte lite och pajade ett dyrt bord för en släckting, efter det varnar jag alltid att inge ställa keramik utan underlag på dyrt möblemang. Det finns inte längre att köpa F100, försvann runt 2010?

Brukar göra egen Porslinslera av olika slag i mindre mängder om ca 250 kg. Använder då extra vit kaolin , vit Ball Clay, När jag träffade David Leach för länge sen då tipsade han om vit Bentonit från Sydafrika . David fixade så jag fick 100 kg av vit Bentonit hem till mig. Undrar om hans porslinsleror fortfarande sälgs i England ?

Jag undrar om det inte är Laborne leran som du tänker på Rolnor?

#18: Den F100-lera som vi diskuterar är definitivt av "Laborne-typ", och är kanske baserad på den leran, eller i alla fall på en liknande lertyp.
Som Rolnor nämner var den alldeles svart i vått plastiskt tillstånd.

På svenska marknaden fanns också "Lavé-leran" parallellt med F100, fram till sent 80-tal, då Lavéleran försvann från marknaden (minns inte varför), men F100 fortsatte att importeras.
Dessa två leror var mycket lika varandra.

Importerade lera tillsammans med andra ,en lera från Solargil I Frankrike .

STONEWARE FROM ST AMAND SMOOTH GSAT40

Natural stoneware clay - Quarry Les Beaux Arts in Saint Amand en Puisayer

En mycket bra lera att dreja i och lika svart som F-100