Hej!

De rakuglasyrer som du använder för att få turkos färg innehåller kopparoxid. Jag gissar att du fått den brunröda färgen redan under bränningen och inte vid efterbehandlingen. Det beror på att du fått en reduktion pga för litet syre i ugnen. Den vanligaste orsaken brukar vara att man drar på för mycket med gasen. Eftersom du ibland fått bra resultat så räcker det antagligen att dra ner litet på eldningen. Testa det först innan du gör något annat.

En fråga - använder du pyrometer under rakubränningen?

#1: Hej Ulla! Tusen tack för att du tog dig tid att skriva om din teori. Jag är helt säker på att du har rätt. Hade inte en aning om att just uppvärmningshastigheten också kan påverkar glasyrresultatet. Men, jag vet att det gick rätt så fort när mitt klot brändes - det som blev brunrött.
En elugn har ju en förinställd kurva för temperaturstegringen. Jag har en pyrometer men är inte hemmastadd i hur jag ska tänka när det gäller hastigheten för att bränna föremålen. Det låter sig ju lätt regleras med gasen men hur ser en optimal "kurva" ut, d v s hur lång tid bör det ta inom de olika temperaturintervallen upp till max?
Om man höjer temperaturen långsammare - blir det då per automatik mer syre i ugnen eller ska man på annat sätt tillföra syre? Har läst om att försiktigt öppna locket men också att att med något lämpligt blåsa in luft i ugnen.
Jag vill verkligen lära mig mer om detta eftersom jag så gärna vill ha föremål i den grön-turkosa färgen och jag vet att alla sådana glasyrer innehåller kopparoxid.

Jag kanske var litet oklar. Det är inte tiden i sig som påverkar, men när du drar på för fullt så förbrukar lågan mera syre i ugnen. Du får ett underskott av syre och en reducerande atmosfär. För dig räcker det nog att ta det litet lugnare, men om det inte hjälper så får du se till att släppa in mera syre på något sätt. En av mina tunnor hade aningen för små öppningar, och då räckte det att jag öppnade en liten glipa i locket för att avhjälpa problemet.

Jag har också sett någon använda en löstagbar skorsten för att få bättre drag. Den blir dock väldigt het att handskas med.

Aha. Då förstår jag. Vid ett bränntillfälle började det att blåsa och vinden kom från det håll som brännaren satt och därmed blåste det direkt in i ugnen. Den bränningen blev föremålen gröna (de som hade kopparoxid i glasyren).

Det är ju ett ganska stort hål i locket (där man skulle kunna sätta en skortsten) men det låter som lite svårt att hantera. Förstår att det blir varmt som sjutton. Däremot kan jag ju prova att ha en liten glipa också för att få in mer luft.

Tack Ulla för goda råd!

En sak att inte alla tänker på är att man kan få in mer luft i ugnen om man drar brännaren tillbaka lite från öppningen, så att luft kan flöda in tillsammans med gasen.

#5: Tack, det ska vi också tänka på. Brukar montera den ca 5-6 cm från yttersidan på tunnan. Kanske ska man öka på till 10 cm?

Se bara till att lågan inte börja värma utsidan av ugnen :)

#7: Ja, visst, det vore inte bra. :-)

Jag tänker som #5 det blir då också en effektivare bränning så sparar man gas

Här kommer en till fundering i ämnet. Jag har också varit med om att glasyren blivit rödbrun istället för turkos, och det låter ju helt rimligt att det beror på reduktionen. Men varför har den då inte blivit sådär fint kopparglansig utan bara tråkbrun? (Jag tycker alltid att det är ett mysterium att förstå varför man ibland (!) lyckas med att få fram den kopparglansiga effekten.)
/Lott

Den kopparglansiga effekten kommer fram när man växlar mellan reduktion och oxidation. Att få den effekten lägger jag ralstern in i reduceringstunnan och se till att det blir mycket tjock rök, då öppnar jag locket och stänger igen.
Om jag vill ha grön låter jag glasyren svalnar en stund innan jag lägger in i reduktionstunnan. Din tråkbrun kanske beror på att du har endast reducerad.
Jag måste påpeka att min glasyr är inte samma som din, men är av samma typ.

#11: Tusen tack för denna beskrivning av hur du gör. Här ska testas nya metoder. Vill ju ha grön eller turkos - inte brun. :-)