Jag tänker på två samverkande faktorer:

Stengodsleror, framför allt finkorniga, utan chamotte, tenderar att bli sprödare över tid, när de bränns till sintringstemperatur upprepade gånger.

Breda, flata former alstrar besvärliga spänningar som kan spräcka föremålet, oftast vid avkylning.

Gör skyddsfaten av lera med chamotte (eller molochite), åtminstone 0-0,5 mm, så kommer de att hålla längre.

#1: Ah, okej.

De här har 0.2 chamotte.
Så tänker att den tunna som sprack bara efter ett par gånger då orkade inte mer medans den tjocka klarade bättre påfestringen men tillslut hade den nåt sin gräns.

Kan tjockleken vara en tredje samverkande faktor?

Jag har faktiskt en till som har 0.5 chamotte, den är still going strong.

Då gör jag dem i den leran framöver 😃

Ja, tjockleken kan också spela en viss roll, men det är svårt att ge några exakta rekommendationer.
Inte för tunt, men inte heller överdrivet tjockt….

Grövre chamotterad lera är nog det som kommer att bli avgörande….

#3: Endast "min" 0.5:a framöver🙌

Tack B för hjälpen😊