#0: Oklart exakt vad som har hänt, gissar att du kavlar plattorna? Om man bara kavlar ena sidan har det en tendens att böja sig åt den sidan. Du kan prova att vända på plattan och kavla båda sidorna ungefär lika mycket. Det finns lite andra trick men det beror lite på hur du gör plattorna till att börja med.

Bästa är nog att använda en lera för ändamålet, KM lera fick jag per rekommendation av Bosse bara häromdagen.

Kan vara en ide att börja i mindre format och testa vad som funkar innan du lägger tid på att dekorera. Det blir lite väl mycket hjärte-kross när man lagt massor med tid och sen sånt här händer.

Nej, du gör inget särskilt fel.
Plastiska stengodsleror beter sig så här, mer eller mindre, när de sintrar/krymper i glasyrbränningen, och en kavlad platta som man kan säga är "2-dimensionell" har inget att sätta emot, när de här krafterna verkar.

Hos ett 3-dimensionellt föremål, som t.ex. ett kärl, tar krafterna ut varandra i alla riktningar, och det här problemet blir inte lika påtagligt.

Om man kavlar plattor, är man ju tvungen att använda en lera som i någon mån är plastisk, och då blir det en utmaning, om det handlar om stengods.
Som Björn nämner (#1), kan man testa olika kavlingstekniker, men oftast når man inte "ända fram" med sådana trick, även om det kan gå att åstadkomma en förbättring.

Man får välja en lera som är så mager som möjligt, dvs som krymper/rör sig så litet som möjligt när den sintrar.
KM-leran är bra, och kan rekommenderas, men inte ens den är helt befriad från de här utmaningarna.

Om man i stället för att kavla, gjuter plattorna, kan man välja eller mixa till en gjutlera som är betydligt magrare än de plastiska lerorna, och som därför håller sig rimligt "stilla" i glasyrbränningen.
Det är inte ovanligt att man gjuter stengodsplattor, av just den här anledningen.

Inom industrin förekommer också torrpressning av stengodsplattor, där man då kan använda en lera som håller sig plan, även under den höga bränningen.

Så, den som vill satsa på produktion av glaserade plattor i stengods, bör överväga att hitta en annan tillverkningsmetod än kavling, och att då använda en lera som är lämplig för ändamålet.

Witgert har en variant av drejlera 11 som heter 11M m står för mager, man har tagit bort alla små partiklar i leran och en chamotterad variant av den leran kan vara bra

Kan eventuellt hjälpa om du gör tavlorna något tjockare också.

Finns en del tips och tricks på youtube, du kanske kan hitta svaret där?

https://www.youtube.com/watch?v=4cFWzoyaF1Q

#5: Att få plattorna att klara torkning och skröj, är inte så svårt.
Min favoritmetod liknar "test nr 6" i filmen ovan.

Den kavlade leran läggs på en spånskiva.

Efter skärning får det kringliggande spillet ligga kvar .

Skåran runt om försluts lätt, genom att dra med fingret ("2" på skissen)

Nu kan allt få torka, precis som det ligger, utan någon press.
Ytterkanterna kommer att slå sig, men detta är ju spillera.
Plattorna kommer att hålla sig plana.

Så här långt, inga problem.
Om plattorna skall brännas som lergods, kommer de att fortsätta hålla sig plana.

Om leran däremot skall brännas upp till sintringstemperatur, kommer nästa bekymmer, när plattorna sintrar och krymper (som jag nämnde i #2).
Då blir det som regel besvärligt. Om leran är en vanlig, plastisk "drejlera", jobbar man i ordentlig motvind, om ambitionen är att få plana plattor i stengods.

Lägg märke till att testplattorna i filmen är ganska tjocka, och trots den relativa tjockleken är problemet inte alldeles lättlöst.
Att det gick "hyfsat" i test 3, skulle kunna vara en slump, tänker jag…

Man skall förstås inte bortse från kavlings- och hanteringsteknik m.m. men vill man få så litet kassaktion som möjligt, handlar det i slutändan om val av lämplig lera….

En helt annan aspekt:
Om man inte gör sina stengodskakelplattor alltför stora, blir inte heller skevheten så stor per platta.

Det är förstås en smaksak, men en "lätt" skevhet (per platta), kan då skapa litet "liv" i en yta med plattor, som man kanske inte skall förkasta, utan i stället utnyttja som del av kompositionen…,
Det behöver inte nödvändigtvis var något negativt, utan….kanske….tvärtom….

🙂

Såg en annan metod också där man försiktigt tryckte ner plattorna flera gånger på en tjock bit skumgummi innan torkning. Det skulle tydligen ta bort bort "minnet" i leran vilket ska resultera i att dem inte slår sig lika lätt.