OK, nu har du en skrivare. Så nu behöver du filer att skriva ut (gcode). Filen som du matar in i skrivaren (via minneskort, usb-minne, nätverk) innehåller koordinater hur den ska arbeta. Men även temperaturer och hastigheter etc. För att skapa en sådan fil behöver du en 3D figur. Denna kan komma från en egen ritad eller färdig nedladdad fil från nätet. Thingiverse, printables etc är exemple på vart du kan finna dessa filer. Pedalen till min drejskiva kommer från en sådan hemsida.
Förloppet är som följer:

1. Skapa en egen 3D modell/figur med ett CAD -program
2. Spara den som en ”.stl”, ”.3mf” eller liknande. Denna filen är den ”råa” informationen om ditt föremåls volym medans CAD-programmets fil innehåller en modifierbar fil som du kan manipulera/rita upp/bearbeta/måttbestämma.
3. för att skapa en fil som din skrivare kan läsa (gcode) behöver din .stl omvandlas till koordinater i en ”slicer”. Alltså, det är ett program som skivar upp din volym/ ditt föremål i massor av lager. Din skrivaren skriver ju ut ditt föremål i lager, ett i taget, alla på varandra (0,2mm höga 0ch 0,4mm breda är vanligt/standard för FDM).
4. för över filen till skrivaren och starta. Titta gärna på starten av utskriften för att se att den kommer igång ordentligt. Mitt vanligaste problem är första lagret. Ligger det bra brukar resten gå bra.

Oj kanske du tänker. Krångligt och dyrt. Ja det kan det vara men också inte. Det finns många pedagogiska och lättanvända CAD-program idag som är gratis. Fusion 360, TinkerCAD är vanliga och många kreatörer på nätet använder dem. Sök på nätet så får du se vad som finns. Du får använda dem gratis under vissa villkor (sist jag kollade). Helt gratis alternativ finns och FreeCAD är mitt val. Det är inte det mest användarvänliga men har det senaste blivit lättare att använda. Det finns hjälp att komma igång på nätet. Mig veterligen fungerar alla CAD-program på samma/liknande sätt. Du skapar en 2D (XY) ritning som du sedan ger en volym (Z). XYZ är koordinaterna i en tredimensionell värld (bredd, djup, höjd). Det finns program där du kan modellera fram ett föremål på ”frihand” med som tex Blender, men jag är inte familjär med det. Du kan sedan lägga till eller subtrahera fler geometriska former på din grundform och så så vis stegvis bygga din form. Detta kräver en del studier och några timmar framför datorn, det kommer du inte undan. Dina färdiga föremål sparar du då (exporterar i FreeCAD) som tex .stl eller .3mf. Om du har bambulab öppnar du nu denna filen med deras slicer. Jag använder en från Prusa som är gratis. Prusa gör också bra EU-tillverkade skrivare. Deras slicer heter Prusa slicer och har många avkrokningar där Orca slicer är en som många gillar. Första gången du startar din slicer frågar den vilken skrivare du har och väljer en grundinställning för den. Min skrivare fungerade inte så bra med grundinställningen och jag behövde saktas ner den och öka retraction på filamentet. Annars fick jag allt för mycket stringing. OK ok, nu blir det en himla massa engelska ord i min svenska men så här är det. Du kommer inte hitta många sökresultat på nätet om du söker efter en ”trådande skrivare” och ”filament-tillbakadragning”. När du kommer in i programmet kommer du att se ditt föremål på din bygg-platta, alltså en grafisk representation av din skrivares utskriftsyta. Här kan du välja placering av ditt föremål och välja parametrar för din skrivare (tex typ av plast). Börja med grundinställningen. Det finns massor av tips på nätet men jag skriver mestadels med den största basen mot skrivarytan för att få så bra fäste som möjligt. Det är tråkigt när ditt föremål lossnar mitt i utskriften och blir en stor boll av trassel. Det finns massor av hjälp på nätet men mitt tips är att inte använda lim eller hårspray. Håll ytan kliniskt ren, använd sprit och torka av den. Skriver du ut i PLA bör bädden vara ca 60 grader varm. Detta hjälper plasten att klibba fast. När du är nöjd trycker du på ”slice” och datorn beräknar alla lager och rörelser din skrivare behöver veta. Beroende på skrivare för du nu över din fil (.gcode) och väljer den för utskrift. Beroende på skrivare och föremålets geometri är din utskrift klar kanske redan idag. Ja ibland tar detta steget lång tid, timmar eller i undantagsfall dagar.

Jag brukar skriva ut varje funktionellt föremål tre gånger brukar jag säga. En gång som jag tror att det ska vara. Då får jag se det i verkligheten och inser alla mina missar. Då modifierar jag min CAD och skriver ut igen. Denna utskriften fungerar oftast men har mindre fel och kanske skönhetsfel. Om det är viktigt för mig ändrar jag i CAD igen och skriver ut en tredje gång. Detta är ju inte alltid sant naturligtvis men tyvärr kommer du antagligen att slänga mer än hälften av plasten du köper. Ofta bearbetar jag plasten i efterhand. Slipar och lackar är vanligast att jag gör. Jo en sak till. Ett skjutmått är bra att ha när man sitter med CAD. Då kan du ta mått på saker samt skapa dig en bild om hur stora saker är i verkligheten. Din bild i CAD kan vara 1mm eller 1km, den ser exakt lika stor ut på skärmen utan någon referens.

Här kommer bilden på "liten mixer".

Mixer-huvudet fick max vara 15mm i diameter och jag valde en typ som kallas för shear mixer. Motorn kommer ifrån en trasig sladdlös borrmaskin och drivs nu av ett MC-batteri. Jag ville minimera satsvikterna när jag testar glasyrer så jag bestämde mig för att blanda i medicinkoppar. Därav max diameter på mixern.
Första gången jag testade den körde jag max fart i en mugg och turbulensen flyttade hela muggens innehåll ner på golvet…
Jag var lite orolig att alla rörliga delar som kommer i kontakt med glasyren är av plast men det verkar gå alldeles utmärkt. Och vet du vad, när den går sönder kan jag printa en ny!
En version i metall kommer när jag får tid till det.

Fantastiskt och tack för beskrivningen. Det är nog många som kan få glädje av det. Själv tycker jag att det är lite struligt och svårt att sätta sig ordentligt in i det. Jeg ser ofta 3D skrivare på dom mässor jag besöker och jag kan se att det går otroligt snabbt fram med tekniken, den sista jag såg som kunde printa lera var helt suveränt noggrann

#3 Tackar!

Ja jag förstår att det är struligt. Men det är inte så svårt men många steg att ta sig förbi. Men som med allt blir det lätt när man vet vad man ska göra. Min första CAD och utskrift var en hållare för en kontakt. Det tog veckor att komma fram till en färdig sak men idag svänger jag ihop en CAD och har printen igång på en lunchrast. Det jag saknade var hela bilden från start till mål. Många på nätet beskriver bara en liten del i kedjan tyvärr. Jag hoppas att denna tråd kastar lite ljus på hela förloppet.
Ja utvecklingen går snabbt, som med alla tekniska prylar. Så köp inte en nu och ta det sen fram mot semestern. Då jobbar du med gamla saker redan.

Tack för den utförliga beskrivningen! Det verkar vara mer jobb och besvärligare än jag trodde. Ändå intressant att läsa för att få en liten inblick i allt det nya som man hör talas om mer och mer.

Tack, spännande!
Att du skrivit så utförligt är otroligt snällt och ambitiöst.
Det känns väldigt inspirerande.

Mycket bra introduktion/översikt…👍
Den ger ett expanderat perspektiv över hela processen, i motsats till många filmklipp på Youtube m.fl. som ofta enbart fokuserar på själva printandet, och inte visar den bakomliggande digitaliseringen av objekten.

En ny värld att "dyka ner i", för den som känner sig manad…🙂

Tackar!
Ja exakt, många visar bara själva resultatet eller möjligtvis en detalj i kedjan. Det gör det svårt att komma igång eftersom själva utskriften bara är resultatet av allt arbete som föregick.

Ja, man får en helt annan känsla för hela processen. Tänker tex på när du beskriver hur du prövar dig fram genom att skriva ut varje föremål tre gånger för att komma rätt.

Ja för mig skulle det gå tre år på att möjligen få fram en fingerborg. Jag ser möjligheterna i tekniken och tycker att det är intressant men jag får nog erkänna att det är lättare med lera och gips och sådant low tech tekniker

För några år sedan var det bara entusiaster som orkade stå ut med alla problem som skrivarna hade. Det var ett oändligt felsökande, byte av delar och ändrande av inställningar i sin slicer. Sen kom Prusa och lanserade en av de första skrivarna som fungerade direkt. De var också tidiga med en bra slicer, så bra att många har kopierat den och sätter sitt namn på den. Sedan kopierade kineserna designen och idag finns det otaliga varianter av den "gamla" tekniken. Och så, i relativt närtid, lanserade kineserna skrivare med egna mjukvaror som var skräddarsydda för just den maskinen de såldes med. Det var det sista hindret för en lekman att lyckas med en utskrift på första försöket. Vem som helst idag kan köpa en skrivare (men inte vilken skrivare som helst) och skriva ut en fil från nätet. Kruxet är att göra egna 3D filer i CAD. Det är som att lära sig något i allmänhet, man måste lägga tid på det och öva. I min mening saknar skrivaren något vettigt användningsområde utan kunskap om hur man CADar. Då kan du göra lösningar på dina problem och inte bara skriva ut roliga saker.
Sen får man inte glömma att det kan kosta en hel del. Har man metoder som fungerar så varför lägga tusenlappar på en sak som inte är helt nödvändig. Samt att det kräver tid. Ska jag sitta och lära mig CAD eller producera keramik till nästa utställning…

Bigorar bild på en ångvält som jag och min son ritade upp i CAD på ett enkelt och förhoppningsvis pedagogiskt vis.