Eftersom jag har min verkstad och butik hemma så blir det lite ensamt ibland. Jag önskar att jag hade iallafall ett litet nätverk med konsthantverkare här som jag kunde samarbeta med ibland. Samtidigt kommer det ju folk till butiken och man får sig ibland en liten pratstund, sen ska jag börja med kurser och då träffar jag också folk. Fast jag ska erkänna att jag tycker det är väldigt skönt också att stänga in mig ute i verkstan och dra på radion på hög volym och bara få rå mig själv.

Hej Anna..lite ensamt är det emellanåt..men jag är med i en förerning som har butik tillsammans där vi säljer våra egna saker..så där finns det kollegor..sen får kunder och andra nätverkskontakter ect bli nya arbetskamrater..om man vill..det är också väldigt skönt ofta att styra sitt liv i den banan man själv vill och inte behöva ta så mycket hänsyn till andras åsikter och viljor.,,även om det också är väldigt bra att ha någon att bolla sina ideer med..lycka till iaf..

Jo, ibland är det lite ensamt fast jag har tur som har verkstad i samma hus som ett fik och en gitarrbyggare så vi fikar ihop o ordnar julmarknad tillsammans t ex. Den här sidan gör också att man känner man har kolleger man kan bolla med, det känns verkligen jättebra att man kan diskutera sånt som inte andra (som inte håller på m keramik) varken är intresserade eller förstår vad jag pratar om.

Jag har bestämmt mig för att inte tacka ja till fast anställning på hemtjänsten , eftersom jag har bestämmt mig för att satsa på Keramiken i alla fall det här året ut , jag lever ensam i Norrlandsskogarna och tycker att ensamheten är ett faktum men ocskå ganska skönt , vill man träffa folk så får man ta sig nånstans , och när jag väl jobbar med leran är ensamheten nästan ett måste. jag funderar på att efterlysa lite lokala keramiker för nåt slags samarbete men det har bara blivit funderingar ännu !

För mig är ensamhet exklusivt och ett starkt argument för att bli egenföretagare. Efter 10 år på ett arbete med mycket människor, där min roll varit "spindel i nätet" (har också fått problem med minnet mm tyvärr )och hemma 3 barn…  så har jag ett mycket stort ihopsparat behov av ensamhet.  Kanske blir tillfredställd någon gång i framtiden så att jag ändrar mig, men än så länge uppskattar jag det oerhört (men jag startade ju företaget i september. och går kurs också.. så det är ju inte så mycket ensamhet jag fått än)

Jag älskar ensamheten oftast och hatar den ibland. Jag skulle önska en riktigt nära keramikervän som jag kunde bolla ideér med men det kan ju inte vara vem som helst. Det allra bästa vore nog att finnas i ett kreativt kooperativ med mycket skapande människor där man kunde välja ensamheten när helst man ville. Men såna växer inte på trän.

Jag har sedan i början av 90-talet haft verkstad och annat arbete vid sidan om, inom vården som timvikarie, de senaste åren nattjobb. Sedan hösten 2006 jobbar jag bara med keramiken och njuter av det precis som föregående har sagt. Jag har ganska mycket kurser och får mina "jobbarkompisar" den vägen. Visst hade det varit roligt att vara i ett kollektiv ha sin verkstad brevid andra men man kan ju få allt.

#7 Jag antar att du glömde ett inte i sista meningen, men jag tycker den är underbar som den står nu!

Jag är nog lite ensamvarg och stortrivs när jag vet att jag har en hel dag för mej själv. Det är då inspirationen kommer fram. Det är som om det krävs en viss "ensamtid" för att hjärnan ska komma in i skaparläget. Så är det i alla fall för mej.

Jag är med i ett kooperativ och får gemenskapen där, men när man hör andra med "vanliga" jobb berätta om hur mycket arbetskompisarna betyder så kanske man missar något som man inte är medveten om?

Är lite kluven..Har butiken i anslutning till verkstaden och när det är tjockt med folk som på somrar ,jular etc blir jag trött på kunder att jag ibland "gömmer" mig i verkstan och så får sambon tjata med folk..Ha ha ha

Visst kan det kännas lite ensamt emellanåt att jobba själv. Nu håller jag dock på att skaffa mig lita "arbetskamrater" genom att ett par stycken kommer vara här o hjälpa mig i verkstan/butiken.

Min önskan har länge varit att hitta en keramiker som kan dela min verkstad med mig, ha sitt jobb här. Någon att bolla med, dela öppettider i butiken, ta en fika ihop. Som det nu är är kunder o kursdeltagare de jag pratar med, fast det blir ju inte på samma sätt som nån som är här lite mer… Sen är ni mina "keramikkompisar". Jag kan också tycka att det är skönt att jobba själv emellanåt, särskilt när butiken är stängd och jag får jobba ostört och riktigt bre ut mig.

Tack för era tankar och inlägg. Jag försöker för tillfället diskutera och fråga så många som möjligt om egenföretagar erfarenheter, era upplevelser är till stor hjälp. De är extra intressant att höra från folk man  inte känner som är fullt uppe i det. 

För min del tror jag inte kunder kan ge samma som arbetskollegor, men jag får väl inleda en jäka massa sammarbeten. Svårt bara att veta vilka man fungerar med i längden. Min erfarenhet av egenföretagare är att vi har starka viljor och vill göra efter eget huvud.

#8 självklart skall det vara ett INTE med, ibland går det lite för fort, men jag håller med dig det blev lite roligt så.

Efter att ha arbetat med mycket människor mycket nära i många år så är ensamhet något fantastiskt. Tystnad, lugnt och ingen som avbryter. Men ibland är det kul att umgås och då har jag heldagar med små utvecklingsprojekt med mina likar och det är jättekul. Och mellan möten så planerar vi vad vi ska ha fokus på nästa gång. En lösning som passar mig som handsken!

Jag är en "ensamvarg" som trivs med mitt eget sällskap och har lite svårt att kompromissa. Lyssnar mycket på P1 och hinner fundera mycket. Keramiker-grejen passar mig perfekt. Man måste nog ha lite av den egenskapen för att överleva psykiskt. Se fördelar istället för problem!

Håller med #15.

Jjag jobbade också i många år i ett otroligt stressigt jobb med massor av människor som man skulle hålla ordning på och dessutom vara trevlig jämt, så jag har nog ett enormt uppdämt ensamhetsbehov som jag nu njuter av att förverkliga i verkstaden. Fast ibland händer det att jag hade också velat ha en som delat studio med mej, men blotta tanken på att det faktiskt kunde blir en tjatig en som babblar och babblar, eller någon som flyttar på mina sken och verktyg får mej att komma till sans igen och vara jättelycklig att jag är själv…;D men fikapauserna hade varit trevligare förstås…

Har haft båda delarna. Både för och nackdelar. Men som lotta2 säger det blir alldeles för mycket babblande. Nu utnyttjar man tiden mkt. mer effektivt, får mycket mera gjort. Jag älskar också ensamheten. Så keramik är ju idealisk sysselsättning för ensamvargar.