Keramik iFokus

Keramik

Läst 622 ggr
BusMia
1

Gräva egen lera?

Har grävt Blålera på stranden men upplever att den inte riktigt vill ta ihop (klibba ihop sig) när den torkats, siktats, lagts i blöt igen och rörts om med betongvisp? För mycket sand inblandad? Kan man tillsätta nåt för att ”fixa till” detta på nåt sätt? Tex ättiksprit? Eller grävde jag för grunt?
Tänker testa bränna i någon form av typ Raku 😊 ev använda blåleran till att packa in vissa leralster med, innan dessa ska brännas. Nån med erfarenhet av detta?
Har även en plats med roströdfärgat vatten och lera, som rinner nedför ett berg, skulle det ev fungera som glasyr vid ”eldbränning”?

Och om jag gräver efter lera i ”vanlig” mark, vart finns det ”bra” lera? Vart letar man?
Konstiga frågor men älskar att testa och experimentera 😃 börjar dock likna en grävling 🤪😂

ler
0
#1

Du måste låta det torka till lagom konsistens, om det är för mycket sand kan jag ju inte veta men det märker du ju. En meter ner brukar det vara fint men många ställen är det fint vid låga djup, längs med åar och sjöbottnar hittar man ofta Blålera och har man tur hittar man rödlera. Du kan utan problem använda både blåleran och den bruna till stengodsglasyrer

Caeli
2
#2

#0: Tänk på att gräva efter lera inte ingår i allemansrätten. Du behöver markägarens tillstånd alternativt länsstyrelsens/kommunens tillstånd om du tar från stranden. 🙂

Inte kul att bli polisanmäld och eventuellt få skadeståndskrav riktade mot sig.

Bo§e
0
#3

Ja, som Ler säger (#1), kan ytskiktet vara "förorenat" av sand och annat, och det kan löna sig att gå litet djupare, eller prova en annan plats.

Men, ibland kan man också träffa på SILT, som vid första kontakt kan förväxlas med lera.
Den kan variera färgmässigt, och även om den slammas och siktas, blir den inte plastisk på samma sätt som "blålera" eller andra sekundärleror.

Med en bra Blålera kan man rulla en smal korv, som sedan kan lindas runt fingret, men detta går inte med silt. Den har så att säga ett "glapp" inom sig, och hänger inte riktigt ihop, och även om man t.ex. tillsätter bentonit m.m. blir resultatet inte särskilt användbart.

Om man rullar en boll av silt, och slår litet på den, kommer det att tränga ut vatten på ytan.

I naturen ligger ibland lera och silt varvat i olika lager.


"Don't Panic" (Douglas Adams)

  • Redigerat 2026-07-26 12:53 av Bo§e
ler
0
#4

Undrar vad man kan göra med silt? Har det använts till något förr i tiden?

Bo§e
1
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

#4: En gång i tiden "lekte" jag litet med silt….🙂
Jag hittade den vid strandbanken vid en älv, inte så långt hemifrån, och tog hem litet grand. Materialet var (i det här fallet) beige-aktigt till färgen.
Slammade och siktade på vanligt sätt, men upptäckte på en gång att formningsegenskaperna var synnerligen begränsade, och att det hade ett slags "glapp" inom sig.
Bentonit m.m. gjorde den inte trevligare att jobba med…
Saltlösning, ättika m.m. påverkade slamman, men inte tillräckligt för att överbrygga materialets tillkortakommanden…

Det ultimata "silt-testet" är att dra isär och skjuta ihop en korv, som på skissen. Man känner då ett påtagligt, inbyggt "glapp" i materialet, dvs det går lätt till en viss gräns, men tar sedan stopp, i båda riktningarna.
Precis vad man inte vill se hos en plastisk lera….den saknar formbarhet och bärkraft.

Såklart kan man tumma någon enkel form av det, men det blir inget "fritt skapande"…

I mitt fall upptäckte jag dock att silten klarade höga bränntemperaturer (!), men det kan nog variera med fyndplatsen…

Tänker att det kanske skulle gå att producera något slags plattor av silt, men jag har aldrig hört talas om något sådant. Den är svårformad….


En gång hamnade några klumpar på mitt bord, där materialet kom från Afrika (!).
Ett biståndsprojekt ville veta om man kunde producera något av det. (Ja, de trodde också att det var lera…)
Tyvärr måste jag göra dem besvikna, för det var en typ av silt, med samma begränsningar som jag upplevt tidigare. Skillnaden var att detta material inte klarade lika hög bränntemperatur som i mina "gamla" försök…


"Don't Panic" (Douglas Adams)

  • Redigerat 2026-07-26 14:03 av Bo§e
ler
1
#6

Nej så är det kanske ganska värdelöst, men tanken om att göra plattor är ju intressant, kunde kanske vara ett inslagsmaterial i alla fall

Bo§e
1
#7

#6: Ja, som utfyllnad eller magringsmedel till en plastisk lera, skulle det nog fungera. Jag provade aldrig detta, men det kanske vore ett vettigt användningsområde…?


"Don't Panic" (Douglas Adams)

Bagossa
1
#8

#0 Ofta är den lera man hittar i naturen inte speciellt tålig för temperaturer över 1000C. Det bästa användningsområde jag har funnit är att använda den som en glasyr ingrediens. Vad det gäller Raku vet jag inte om denna typ av lera klarar fallet i temperatur som Raku metoden medför. Prova.

Detta receptet är en bra början för en glasyr.
https://glazy.org/recipes/270330

Byt ut Albert slip mot din lera. Det kan finnas fler recept med Alberta slip som du kan prova att ersätta med din lera.

Jo, du kan sikta leran med sisådär 60 mesh vid uppslamning för att få bort den västra sanden. Rent teoretiskt sett kan man väl använda blåleran som en ingrediens till lertillverkning. Men här får man väl prova sig fram till vad som fungerar då vi inte vet kemi. En stengodslera görs tex med lika delar kaolin, piplera, kvarts, fältspat. Kanske man kan byta ut en del av piplera/kaolin mot natur leran?

BusMia
0
#9

Ååå… tack för alla svar 👍🏻 Kom på i natt att jag ska testa en grej, för att ta mig djupare ner i lerbotten 👍🏻 När vi sätter ut vår brygga, förankrar vi den med ett gammalt byggnadsrör, genom att trycka ner en vattenslang i röret och låta vattnet gräva sig ner. Oftast kommer vi djupt och då brukar det börja krypa upp lera, genom röret. Har aldrig tänkt att den blåleran kanske går använda 👍🏻😊

Bagossa
0
#10

Kanske leran går att göra en engobe med… Det är nog bara fantasin som sätter gränser här så länge man är beredd på att leran kan få saker att smälta eller på annat sätt bete sig oväntat.
Det enda bekymret jag ser är att om man hittar något som blir bra har man begränsad tillgång till en av sina ingredienser. Samtidigt är det lite av charmen. Det blir några unika föremål så länge man har tillgång till sin lera.

ler
0
#11

Ja när man läser om silt så tänker jag att det borde vara olämpligt till engobe, där vill man ju ha en plastisk lera och som det står i beskrivningen så har silt en helt felaktig struktur på kornen

ler
0
#12

Som jag kan se så använder man inte silt till något som helst och det borde kanske vara en bra grund till det? Men vem vet det kanske finns något som just silt kan

Bo§e
0
#13

#11: Ja, silt som engobe har jag svårt att tänka mig. Vi får väl hoppas att det är vanlig sekundärlera, och inte silt. Ibland ligger de dessutom varvade i olika lager, så det kan löna sig att testa olika platser och djup.


"Don't Panic" (Douglas Adams)

Bagossa
1
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#14

Återkommer med resultat från mitt senaste test med "vild lera". Receptet länkat i post #8.
Leran är hittad i ett dike på västkusten. Leran eller silten har spår av att vara från gammal havsbotten. Mycket sand som jag silade bort delar av mha 60 mesh sil. Leran som blev kvar var inte plastisk och påminner mera om silt som Bosse skriver om. Istället för köpt CaCO3 som det står i receptet, tog jag krossade kalcinerade ostronskal.
Innan har jag testat med lera från vattendrag med sötvatten. Gemensamt är mycket påverkan av järn. Mera järn tillsatt blir en mörkare variant. Koppar gjorde den nästan svart.

ler
0
#15

Vad fint det är, väldigt kul att se

Bo§e
0
#16

#14: Den var riktigt fin…!


"Don't Panic" (Douglas Adams)

Bagossa
0
#17

Tackar!
Hoppas jag kan inspirera till att leta lera. Jag brukar ha med mig en fryspåse så jag kan ta några nävar när det bjuds. Nygrävda diken, byggen, erosion vid strandkanten etc bjuder ibland på lera.
Denna leran såg ut som geggamoja vid upphittandet och fick en bra sten-känsla på grund av sin grova kornstorlek.

Bo§e
0
#18

#14: Hur högt är det bränt (ungefär)…?


"Don't Panic" (Douglas Adams)

Bagossa
1
#19

Jag brände den till 1235C med en hålltid på 30 minuter. Jag tror att det skulle gå bra lite lägre. Föremålet är stengods men medans jag skriver här bränner jag en på porslin 10C lägre för att se vad som händer. I morgon kväll får ni se hur det blev.

Bo§e
0
#20

#19: Silten som jag hittade (#5), stod pall för ganska hög temperatur, åtminstome 1260°C (tror inte att jag testade högre än så…), och den ändrade inte färg nämnvärt, och kändes inte sintrad så som vi är vana.

Den afrikanska silten betedde sig däremot helt annorlunda. Den kollapsade redan strax över 1000°C, och vid 1100-1150°C smälte den på ett märkligt sätt. Smältan var transparent (!) som en glasyr, och i smältan låg osmälta korn (sand).
Har funderat på vad den bestod av… (?)


"Don't Panic" (Douglas Adams)

ler
0
#21

Om man söker på afrikans silt så får man besked på att det innehåller fältspat och krita förutom sanden så det ger ju då mening med de resultat som du fick Bosse

Bo§e
0
#22

#21: Ja, jag har tänkt på fältspat (!) men inte forskat vidare i det. Tack för info…:-)


"Don't Panic" (Douglas Adams)

Bagossa
1
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 2
Förhandsgranskning av bild 2 av 2
#23

Så, direkt ur ugnen. Fast denna gången porslin och 1225C med 30 min hålltid.
Det kan vara som du skriver Bosse att den "låga" temperaturen gör att den inte smälter och blir homogen i färgen.

ler
0
#24

Nej så är det säkert men det är ju det som är fint, vill du ha en ensartad färg så får du nog stoppa det i kulkvarnen, jag tycker att det är fint

Bo§e
0
#25

Väldigt vackert, precis som det är….👍


"Don't Panic" (Douglas Adams)

ler
0
#26

Hörde på radion om Sabu skivan, en grej från Egypten som är gjord av siltsten, som ska vara väldigt ömtåligt och svårt att arbeta med men kolla på nätet, ett otroligt fint arbete

Bo§e
0
#27

Hörde det också nyss….🙂 Skall kolla….


Den ser osannolikt modern ut…! Undrar vad den användes till…?

https://en.wikipedia.org/wiki/Sabu_disk


"Don't Panic" (Douglas Adams)

  • Redigerat 2026-08-01 22:01 av Bo§e
ler
0
#28

Ja det verkar ju som om att det inte är någon som vet det men tänk vilket fint arbete när man tänker på att det är en väldigt svårartad sten, man undrar sig över vad för verktyg dom hade?