Det har varit lite småblänkare om var man hittar sin inspiration.

Vad det gäller estetik är det ju också alltid utefter betraktarens ögon, dvs smaken är som baken. Jag välkomnar dock en sådan här diskussion.

Jag själv tittar ofta på saker på ett litet annat sätt ex. i tidningar, naturen och på saker gjorda av ett annat material än lera för att utvecklas estetisk. Jag samlar på saker efter vad jag tycker om och detta brukar jag samla på i en hög. Detta kan vara vad som helst, utdrag ur tidningar, kort, småsaker egna skisser osv. Jag försöker "känna" vad jag tycker om andras konst- fult eller fint men även fundera på varför vissa föremål ändå fastnar hos mig även om jag egentligen inte tycker att de är estetiskt tilltalande.

Jag tycker inte att det är ok att dra likhetstecken mellan att göra konst och keramik. Många är skickliga hantverkare även om de inte är så utvecklade konstnärsmässigt och tvärt om. Så har vi de lyckliga som är skitbra på att både serietillverka och skapa underbart vackra ting. Men det är inte en självklarhet.

Hur ska vi tala om det……tja vi kan väl lämna ordet fritt och se vad som händer i denna sträng

Ja hämtar mina ideer och nytänkande periodvis,,ibland ser jag en form som jag gillar och som sätter igång skapandet..jag ritar väldigt mycket,,har en uppsjö med lappar och block som jag försöker samla på ett ställe,,kul att titta på och kan ge ide till nya ideer längre fram..

konst och keramik kan man väl tycka hör ihop hos en del men inte hos alla..en duktig krukmakare kanske är just det.. medan en annan skapar bättre med kniv och verktyg eller bygger med händerna. men som inte fixar tekniken på drejskivan,, mycket handlar väl om intresse för olika skapande, är man bra på ett så är det inte säkert att man är bra på alla,,men är man tillräckligt intresserad så lär man sig.

Konkurans är väl ett bra sätt att utveckla sig.. man blir tvungen att lägga manken till, kräva lite mer av sig själv,,jag tycker att jag utvecklas för varje dag ibland, och sen kan det stå stilla en¨lång period. Då hjälper inte block eller all världens fina färger elr former.

Den här sidan gör att man utvecklar sig, här kan man få svar ganska direkt över det man undrar och då kan man gå vidare..att se vad andra gjort att höra om olika tekniker gör ju att jag kan utveckla min estetiska sida när man vet att det går att genomföra tekniskt.

Hur man utvecklar sin estetiska känsla är nog oerhört individuellt. Jag kikar på vad andra gör i böcker och IRL, granskar kritiskt mina egna grejer, och krasst brukar jag konstatera att förbättringar nästan alltid kan göras. Att sträva efter det perfekta men ändå kunna uppskatta det inte helt perfekta är ett bra motto. Estetiken utvecklas ju genom att se mycket och ta ställning till det man ser. Och att sträva efter förbättring om det så bara gäller ett hänkles utformning som en skulptur.

Jag tror att många är mycket intresserade av ämnet men det är inte helt lätt att diskutera eftersom man lätt  trampar varandra på tårna om man skulle kritisera varandras verk.Och en estetisk diskussion blir lätt lite högtravande och fylld av floskler.

Som Pluppan säger så " Jag tycker inte att det är ok att dra likhetstecken mellan att göra konst och keramik. Många är skickliga hantverkare även om de inte är så utvecklade konstnärsmässigt och tvärt om."  Håller med om det, ibland ser man hos skickliga konsthantverkare mycket duktiga på drejning, grejer som ser ut att komma från dagisavdelningen.  Självklart behöver en skicklig drejare inte vara en skicklig skulptör, det är ju helt skilda tekniker. Tanken är ju befängd att man automatiskt skulle vara bra på det ena för att man är skicklig på det andra. Så många man sett som är skickliga på drejning men ändå gör asfula saker…Och tvärtom.

Jag är en krukmakare ut i fingerspetsarna, tror jag. Är besatt av drejningen och formperfektionist. Jag älskar att fullända en drejad form tills den är helt perfekt och njuter sedan av att ha en hel långa hylla fylld av likadana spillkummar:) Jag är väldigt estetiskt intresserad men mest av en gedigen hantverksskicklighet i samband med vacker, funktionell och väldimensionerad form. Jag kan störa ihjäl mig på ett för litet eller stort bräm på ett fat tex. Givetvis helt utefter min egenskapade formkänsla. Jag går och tänker på olika former och färger, ett summelsurium av ny och gammal design tills "min" perfekta form dyker upp i huvudet. Jag skulle inte kalla mig konstnär, däremot tycker jag att det känns som konst att ha vackra ting omkring mig, gärna användbara! Skulpturala verk är jag mycket sämre på och inte heller lika inresserad av. Jag tycker inte alls om alla olika konstverk eller konstföremål utan är nog ganska inrutad:) Som sagt det en a leder inte till det andra. Min största inspiration är att gå och snoka i olika hantverkares verkstäder. Mycket mer givande än att gå på konstutställning, tycker jag. Det skulle va kul o få komma o snoka hos er alla!!! Men som ni sa, det är ett svår diskuterat ämne. Först och främst tycker jag att skaparglädjen är den viktigaste ingrediensen i all konst/hantverk. Och den vill man ju inte ta ifrån någon. Och jag vill inte att någon ska tycka alltför mycket om min. Jag vill ha min glädje kvar:) Inte att jag inte kan ta kritik eller så men ni kanske förstår vad jag menar!

Petra

Det är nog svårt att diskutera sina saker i ett forum. Man lämnar inte ut sig på samma sätt när man tar teknikfrågor. Själv är jag väldigt känslig för en del kritik, så jag frågar helst mina verkstadsvänner. Eller faktiskt, ännu hellre tar jag timeout och tänker efter en gång till i lugn och ro.

Jag tycker keramik och konstnärligt uttryck hör ihop. Visst har jag sett duktiga drejare som inte har något personligt uttryck, men är de egentligen duktiga keramiker? Jag tycker inte det. Bruzapetras beskrivning tycker jag var fin - även i vanliga hederliga bruksföremål ska formen sjunga!

Sen är väl konkurrens som Cherie säger ett utmärkt sätt att utvecklas på. Och så ens egna gamla anteckningsböcker… Jag är så förälskad i mina nya och gamla skissblock så jag nästan skäms. Jag är total pappersknarkare. Jag tar inte ens en joggingrunda utan papper och penna i fickan.

Men vad säger du själv zzaga, hur skulle en bra samtalsform på ett sånt här forum se ut? Jag saknar också mer konkreta form- & färgdiskussioner, vet bara inte hur de skulle se ut!

om man har kikat in i foto-sajten kan man se att dom ibland lägger ut sina bilder för allmän kritik. hårt kan tyckas men jag tror att man lär sig jättemycket.

vet inte hur jag själv skulle ta det dock…….kanske blir jag ledsen

Men hur kommer det sig att det finns så många forum för kritik av konst, foton och alla annan 2D konst men just keramik saknas? Är vi extra kännsliga för kritik vad gäller vår keramik?

#7 Nej, det låter ju dumt. Det är väl bara att någon börjar visa bilder!

Fast det finns en hake förstås, keramik vill man gärna ha i händerna för att veta ordentligt. Man tappar en dimension när man bara ser bilder.

Eller hur gör ni när ni går runt i butiker och tittar, lyfter ni inte på föremålen och känner på dem också?

Jag tillhör ju dem som brukar lägga ut bilder för kritik i olika forum. Helst inte för att folk ska säga: "Åh, vilken fin bild" utan för att få konstruktiva tankar och tips från andra.

Man får vara beredd på negativ kritik och att vissa människor är lite klumpiga i sina formuleringar men för det mesta är det ju kul att folk över huvud taget har en åsikt om det man har gjort.

När det gäller keramik är det, precis som LR skriver, lite svårare eftersom man förlorar en dimension. Dessutom handlar det mycket om tycke och smak. Vissa vill ha perfekt drejade, strama saker och andra gillar lite sneda och vinda saker. Vissa gillar klara fina glasyrer och andra gillar mörka murriga osv.

Det är utvecklande att ha en diskussion om estetik men det är svårt att vara objektiv och resultatet blir oftast lite "tama" kommentarer typ: "åh, vilka gulliga krukor". Då handlar det mest om att man kommenterar för att vara snäll. Likaså riskerar man ju att bli totalsågad även om jag tvivlar på att någon i detta forum skulle vara så drastisk… Kan dock tala om att jag har råkat ut för sågningar i fotoforum. Den risken tar man när man lägger ut sina alster för allmän bedömning.

Även om en skål eller ett fat väger ett kg för mycket kan det ju ha en vacker estetik så det är väl det man får fokusera på och inte så mycket på drejteknik eftersom det kan vara svårt att bedöma enbart från ett foto.

Själv tycker jag att det är svårt att bedöma andras arbeten i ord. Oftast är det så att antingen tilltalar det mig eller också inte.

Ja, jag vet inte riktigt vart det bär av med det här inlägget. Jag antar att jag tycker, som tidigare inlägg, att det är bra med en diskussion och kritik av estetik om man kan hitta en lämplig form för det hela. Jag tror dock att det är viktigt att det finns riktilinjer för hur man ska ge kommentarer på andras arbeten. Dels för att undvika att trampa folk på tårna, och dels för att det inte ska bli "klubben för inbördes beundran" där man bara försöker hitta positiva saker och inte vågar ge negativ (läs konstruktiv) kritik.

Låter det virrigt? Jag får försvara mig med att det är sent och att jag nu ska gå och sova.

Natti natti

Ulle

Jag tror att det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att diskutera estetik med en så blandad grupp som jag inbillar mig att det är på det här forumet. För att återknyta till den långa diskussionen om att låna/kopiera/inspireras tänkte jag som så att skillnaden mellan utbildning och inte utbildning kan t.ex. ligga i att man oftast på skolor har genomgång och just formdiskussioner som ett naturligt inslag i undervisningen. Minns med fasa vilka sammandrabbningar det kunde leda till, speciellt i början, när det var nytt att ställa upp sin pjäs inför allas ögon och ta kritik för första gången. Gråtattacker, nervsammanbrott och smockor i luften…

Allt det där gick över för de flesta och man lärde sig ta det för vad det är utan att bryta ihop. En sådan estetisk "chat" blir dessutom helt annorlunda än IRL. Här finns det inga förlåtande småleenden och små gester som kan bidra till ett "riktigt" samtal. Det är dessutom svårt att vara balanserat kritisk, särskilt om man aldrig gått genom skärselden på en skola.

Men det är klart. Om det finns någon som vågar ta första steget och är beredd och van vid kritik kanske det kan fungera. man ska ju aldrig säga aldrig…

Hela diskussionen om vad som är konst - hantverk - hemslöjd - konsthantverk tycker jag är fjuttig och meningslös. I slutändan landar det alltid på den enskilda människans tyckande.

Om vi istället buntar ihop alla uttrycksyttringarna och kallar dem t.ex. kreativt skapande och sen diskuterar vad som är BRA kreativt skapande ser jag större mening i en diskussion. Då finns ju chansen att man kan lära av varandra och utvecklas. Man träffar ofta människor som avfärdar viss form av kreativt skapande som lägre stående enbart för att det är gjort i ett visst material ? Utan att ens vilja se ?

Jo, naturligtivs är det som ni säger att man förlorar en dimension när man bara visar ett foto. Men bara för att man förlorat en dimension så behöver det ju inte betyda att man inte kan tala om föremålet. Jag köper massor med böcker bara för att kunna se en kruka.

Jag menar heller inte att man behöver lägga ut sina bilder själv. Men det talas aldrig om "erkända" keramiker och formgivares alster heller. Det borde gå att sammtala runt några av deras verk eller historiska verk.

Det jag saknar är ett forum där fokuset inte i första hand ligger på att ge kritik eller beröm utan att kunna ställa frågor om föremålet till den som gjort det. Ibland ser saker skumma ut, eller man kanske inte har tillräcklig hantverksskicklighet för att genomföra ett eller flera moment, men tanken bakom kan ju fortfarande vara helt fantastik. Jag vet inte hur många saker jag gjort där tanken varit jädrans mer fantastisk än själva grejen som kommer ut ur ugnen.

Sen upplerver jag själv att jag utvecklas när jag tvingas sätta ord på, ibland ganska luddiga, tankar.

En sak som jag saknar när jag jobbar ensam i verkstan är att ha någon att fråga om råd när jag själv kör fast, alltså inte om en grej är ful eller snygg utan kanske mer ska jag göra så eller så ? och få lite konkreta tips av någon. Någon gång har jag tänkt att jag skall lägga ut en bild här och fråga om råd, men det har nog fallit på att det känns som det är lätt med missförstånd när man inte har riktiga människor att prata med. Det kan bli så abstrakt när man skall diskutera såna här saker. Men visst vore det skoj !!

#12 Jag är en riktig människa….

Ibland frågar jag min man eller mina barn om något jag är osäker på.. men jag brukar oftast göra tvärtom.. förstår inte men på nåt vis har jag nog redan bestämt mig när jag frågar.. man behöver helt enkelt en dialog fast man kanske redan vet själv vad som är bra eller dåligt, en bekräftelse. Usch, vad luddigt det blev…