helt otroligt! härligt att se, och vilken perfekt yta hon fick till!! Man är rätt insnöad på hur och vad man kan göra…

Det gäller att hitta rätt lera och ha den i rätt fuktighet. Och lång träning förståss.

Härligt att se. Tack. Med verktyg och tålamod kommer man långt. Danske jydepotteteknik er lite det samma - faktisk.

Underbart!

#3 Helle, vad är jydepotteteknik? *Nyfiken*

Jag säger bara tack tack tack för att du delar med dig Lena!

Imponerande, både vad det gäller teknik och formspråk!!

Jydepotte, inte säker men är inte det en kruka/potta på tre fötter och ev ett litet handtag som man tummar upp och sedan glättar. För att till slut bränna i en typ gropbränning

Gjorde en bildsök på jydepotte, och det ser ut som wabisabi har rätt!

Jo den var jättefin, men va jobbigt och sitta och banka hela dagarna !

#11 Ja, hellre min bullrande drejskiva!

Smart verktyg det där lilla passarliknande med två piggar på, så man slipper mäta med linjal för att få det jämnbrett!

Fantastiskt, men jag undrar, om man har ett så fint handlag, varför inte dreja istället??

Här kommer en fortsättning, om lockpassning.

Jag är otroligt imponerad av finishen på tekannorna. Både själva glättningen och formen.

Att döma av mannens leende när han arbetar, är han lika duktig på att förena arbete och meditiation som han ser ut att vara!

Tack, jätteroligt att se både resultat och yrkeskunnande

#14 Det där var en retsam fråga! Först avfärdade jag den, men den förföljde mej, så jag fick komma på ett bra svar.

Jag tycker att drejning är en utmärkt teknik för att tillverka flera likadana saker. Ska jag dreja tekannor gör jag flera mer eller mindre likadana, utan större variationer, över två-tre dagar. Drejar delarna första dagen, beskickar och monterar andra och tredje dagen.

Men om jag vill göra olika tekannor, med stora variationer i form eller textur eller vad man vill, då tycker jag drejning är en splittrande teknik.

Då måste jag tänka ut i förväg att första kannan ska ha den formen, med det locket och den pipen, och så drejar jag delarna till den. Sen måste jag byta tänk till andra tekannan som ska ha ett annat utseende, kanske drejas i en annan teknik…

Det blir okoncentrerat. Och okoncentrationen fortsätter, för nästa dag ska jag beskicka och montera en kanna i taget, och växla från den ena formen till nästa…

Så ska jag arbeta med tekannor som ska vara väldigt olika, då gör jag hellre en i taget. Drejar, torkar med varmluftpistol och beskickar och monterar på en gång. Och då är drejskivan ingen tidsbesparing, eller någon fördel på något sätt.

Så tänker jag!

Förstår, jag tycker det kan vara kul att dreja lite olika delar och sen se vilka som passar ihop, alltså inte planera exakt hur kannorna ska se ut i förväg.

Man kunde också ställa en motfråga: Varför dreja när man kan göra en så snygg tekanna på dethär viset?