Om du ska blanda en blå glasyr så behöver du nog en brevvåg utöver hushållsvågen. Inte för att jag vet hur noggrann hushållsvågen är, men en brevvåg visar inte många gram fel.

Eftersom jag inte har någon sådan glasyr själv så har jag inte heller något recept tyvärr :/

mm.. jag tänkte att det kanske fanns ett "jättesäkert" basglasyr recept som jag kunde använda och sen sätta till kobolt och testa. Om det blir svagt kan man kanske sätta till lite mer. Men jag känner inte att jag kan investera allt för mycket för att komma igång. Jag menar, det är ju mycket råvaror ändå man måste köpa hem för att ha ett baslager. En våg är kanske ändå nåt man måste satsa på…

Du har ju ett recept på en blank transparent här (Bosses blankare). Den kan du testa att färga in. Jag har sett den i några infärgningar, dock inte blå.

Det är jättedyrt att köpa färdiga glasyrer, jämfört med att blanda själv, så du har råd med en del misstag. Du vill ju säkert inte ha bara en blå blank hela tiden och har du väl kommit igång med att blanda själv så gör du snabbt nya infärgningar och nya glasyrer. Däremot finns det nog ingen supersäker som du bara kan hälla på utan att göra prover, inte ens köpta glasyrer skulle jag göra så med. Det har ju så stor betydelse vad du har för lera, ugn, temp. hur tjockt m.m så det blir inte alltid (om någonsin) som i cebex katalogen. I det här fallet lönar det sig nog att lägga lite tid och energi, det finns inte direkt några genvägar.

En sak som du kanske skall tänka på när du färgar in en glasyr med koboltoxid är att koboltoxiden avger syre, när den går i lösning (vid topptemperatur).Har du då en grundglasyr som är "seg" vid mognadstemperaturen, så kan du få blåsor i den.Om detta händer så ersätter du koboltoxiden med koboltkarbonat(ungefär 1,4 x koboltoxidvikten).Koboltkarbonat avger visserligen koldioxid, men vid mycket lägre tempertur än glasyrens mognadstemperatur(om det gälller stengods) så ev. gasblåsor hinner läka ut.Ett annat sätt är att bränna oxiderande vid topptemperatur(alltså luftventilen öppen).Har man luftventilen stängd under hela bränningen, så får man en neutral till svagt reducerande atmosfär i ugnen.Detta beror på att luftvolymen i ugnen utvidgas ca 20 ggr under en stengodsbränning och det lilla syre som finns kvar i ugnsrummet räcker ofta inte för att kompensera de reducerande gaser som pyser ut ur leran.

Jag tycker det är enormt svårt att svara på din fråga eftersom jag inte vet om du arbetar i lergods, eller strengods, och det är också väldigt svårt att veta vilka krav du har på en glasyr.

Dessutom vore det bra att veta hur mycket keramik du gör; Om du bränner en liten hobbyugn en gång i månaden, är det ju ingen poäng i att föreslå att du köper upp ett stort dyrt glasyrlager, eller påbörjar något mer omfattande glasystudier, men om du sitter ochdrejar timvis dagligen, och den oglaserade produktionen s bara står och väntar på att få glasyr, är ju saken en annan….

Men mitt omedelbara råd till dig när jag läser det du skriver, är att jag tycker du skulle köpa en enstaka påse färdig glasyr, som du glaserar med när du vill känna dig säker, och några enkla påsar som du blandar en grundglasyr av, som du sedan experimenterar med, först genom att blanda in färgande oxider, i olika mängd, för att därefter experimentera med olika grad av transperans/opakhet. När du testat detta och vant dig vid att göra testserier, osv, kan du börja experimentera med olika flussmedel - då börjar det hända saker med glasyrerna !

Men om du svarar på ovanstående frågor, så skall jag hem, och hämta en bok, där jag kan slå upp några ganska stensäkra upskrifter, som är en bra utgångspunkt för experiment.

"Säkra" tror jag i stort sett aldrig keramikrecept är - Det beror på vad man menar med säkra. Samma glasyr kan ibland bli (totalt) olika i olika ugnar. Dom kan ändra sig för att dom läggs en aning tjockare, för att dom står i hörnet av ugnen, i stället för mitt på. Det kan var skilnad mellan om man doppar den en eller två gånger, trots att den är lika tjock….etc. etc. etc. i all evighet.Det beror också på hur komplicerad glasyren är, och hur precis den ska vara för att vara pålitlig. Men om man menar att en blank blå alltid blir blank och blå, så kan man utan problem hitta en pålitlig glasyr, som funkar från första försöket.

Men prvover bör man göra i alla fall. (även med färdiga glasyrer)

Det bör man göra för att få upp känslan för hur just den glasyren fungerar, för att vara säker på att det är det i påsen, som det står på den, och för att spara ugnsplattorna mm.

Men som sagt: Svara på frågorna så ska jag leta fram boken !

Hmmm… sant så sant, inte lätt att veta vad man ska svara om man inte vet om jag använder stengods eller lergods ;)

jag använder iallafall stengods och brukar bränna på 1250 grader.

JAg är sugen att börja blanda glasyrer själv, jag bränner inte så jätteofta men det skulle vara kul ändå.

Ditt förslag med att både köra köpe och göra en egen grundglasyr lät bra. Då har jag med lite "säkra" och lite experiment i varje ugn och på så vis får jag både äta kakan och ha kvar den ;)

Innan jag började blanda egna glasyrer köpte jag en ofärgad bas (på cebex) som jag färgade in med olika oxider. Det var en bra ingång i alla fall för mig för sedan ta steget över till att blanda själv från start, vilket i och för sig inte är svårt.

mm… det är ju oxå ett alternativ. ska man isåfall ta en transparent glasyr? eller en vit?

Jag körde med transparent eftersom jag annars inte skulle få koll på oxiderna. Det är visserligen sant att en viss oxid beter sig olika beroende på basens bas, och det är ju lite beroende på hur man vill att glasyren ska bli. men en vit är ju ofta tenn, eller titanoxid i och…. ja titanoxid kan tex göra att kobolt blir grönblå ect. Jag skulle bestämma om jag vill ha blank eller matt glasyr och sedan köpa en sådan transparent/ofärgad och börja där. Om man vill kan man väga upp små kvantiteter torr glasyr och sedan färga in med olika % satser oxider. Min första blå var transarent glasyr med ett par % koboltoxid.

Jag började precis som Troll; jag blandade färgande oxider i en färdig trans, och därefter experimenterade jag med att göra den matt, och opak på olika sätt.

Det är ett bra sätt att närma sig glasyrerna.

Men om man har en fungerande trans, som man blandar själv, har man kommit ett steg närmare de egna glasyrerna tycker jag .

Förljande recept har jag tagit ur en bok som heter "stentøjsglsurer uden formelberegning" av Ronan Vandrer. det är en dansk bok, oh jag tror dessvärre inte den finns på svenska. Annars har han en ENORMT lätt, och pedagogisk  metod för att komma inn i glasyrarbetet - utan att boken för den sakens skull ger avkall på nivån !

Här är recepet:

10% kaolin

20% krita

30% kvarts

40% fältspat

Det ser så strukturerat ut att man undrar om ett recept möjligtvis KAN se ut så, eller om det är en miss. Svaret är att receptet är uppställt så av pedagogiska grunder, men det fungerar utmärkt.

Det spelar inte någon roll vilken fälætspat du anvander, eller vilken kaolin du har. Men det är en bra ide´att hålla sig till SAMMA fältspat, och kaolin  hela tiden till att börja med.

När du strukit ett streck under den här grundglasyren, har du 100% grundglasyr. (mät det torrt, och i viktprocent)

Utöver hundra procent grundglasyr tillsätter man ibland färgande oxider.

Man talar då ofta om "Plusprocent"; altså om du har 100% grundglasyr, som väger 1 Kg. och tillsätter 0,1 kilo järnoxid (exempelvis) så säger du att du tillsätter tio plussprocent till ditt kilo grundglasyr.

Det är altså 100% grundglasyr + 10 plusprocent järn. Det blir altså sammanlagt 110 procent. Men det ar inget att gora åt - Det blir enklare att göra så !

För att ytterligare sprida största möjliga förvirring, så UNDERFÖRSTÅR man ofta "plusprocent" när man kort och gott talar om procent. Därför måste man ibland vara klar över vad som är själva grundglasyren, och vad som är tillsatser.

Jag kommer fortsatt använda ordet procent (%) i betydelsen plussprocent.

Den nämnda glasyren fungerar bra vid 1250 grader Celsius, men kan brännas högre också.

Den är inte särskiljt intressant i sig själv, men bränn den på några prover, som inte betyder nåt för dig så du ser hur den ser ut, och kan jämföra med och avgör om du kan använda den till något efteråt.

Man kan ha den till att färga inn. till at börja med. Om du har en påse kobolt, så gör du en provserie med 0,5% 1 %, 2 %, 5 % kobolt i grundglasyren häll på både mindre lyckade pjäser, och doppa provplattor, så får du olika blå nyanser.

När du testat med blått kan du kanske köpa en påse järn och göra samma experiment. Nu är ju kobolt enormt starkt, så i järnserierna kan du vräka på med betydligt mer oxid (utan att bli ruinerad!) Gå gärna ut i extremerna, där kobolten blir totalt svart, eller den blå färgen nästan bara kan förnimmas. Ett ämne som järn kan ibland bjuda på en väldig variation i färg !

När du kollat in oxid för oxid kan du börja blanda dem systematiskt.

Därefter kan du børja experimentera med tenn, eller zirkon,och titan för att göra glasyrerna opaka ("täckande")

När du känner att du har styr på opaka och transperanta glasyrer, kan du börja experimentera med att byta ut delarna i grundlglasyren.

Grundkglasyren kan sägas bestå av tre delar: fältspat, ställ, och fluss. Fältspaten är en blanddprodukt, och innehåller i sig självt alla de ingredienser som ska till för att bilda en glasyr, men duger inte till det i praktiken. Flussmedel används för att sänka smältpunkten i en glasyr, och ställmedlet det motsatta.

Ett flussmedel kan inte bara utan vidare ersättss med ett annat, eftersom dom är olika starka. Olika fluss kan ge olika oxider helt olika färger, och ger en lång rad ollika effekter till glasyrer.

Fältspaterna ger mest skillnad i ytstruktur, glans, och matthet osv.

Ställmedlet kan ofta användas till att regulera krackeleringstendenser, avskalning,krympning, och struktur mm.

Men det viktiga är KOMBINATIONEN av ingredienser.

I det ovannämnda recepter heter fältspaten bara "fältspat",  Flussen heter "krita" och ställmedlet heter "kvarts", och "kaolin"

Man kan altså säga att det är :

40% fluss

40% ställ och

20% fältspat.

Det är en bra formel att minnas, när man ska experimentera vidare med grundglasyren, eftersom den ger en grov bild av hur glasyren hänger samman, när man kollar den. det säger också något om hur blank eller matt den är - ju mer fluss ju blankare.

Här är några goda anledningar till att använda glasyren jag föreslår:

Det är en lagom mängd påsar att börja med.

Det är få ingredienser, och däför både billigt oh överskådligt.

Det är lätt att komma ihåg vilket som hör hemma i vilken grupp, och därmed vänja sig till att tänka i glasyrbanor.

kvarts och kaolin är ofrånkomliga ingredienser i glasyrverkstaden under alla omständigheter - kaolin kan du använda som bas för  stengodsengober, och blandningen kvarts och kaolin är bra att skydda plattorna med !

Det är en enkel glasyr att hålla reda på, och färga in, så att man hela tiden kan se, och förlja med i vad som föregår.

Det innehåller alla glasyrbeståndsdelar i överskådliga propotioner vilken som helst av delarna kan bytas ut mot en annan fluss, eller en annan fäæltspat - det är grunden för hur all glasyr är uppbygd !

Det hindrar ju inte att du försöker med andra glasyrer vid sidan om, men det är bra att ha en struktur som man hela tiden kan återvända till och stegvis utvidga….. Givetvis kan man göra exakt samma experiment med vilken klarglasyr som helst. Skilnaden är bara att man får helt olika resultat beroende på vilken glasyr man använder. Således kan du också om du önskar köra prover på "bosses blankare" och jämföra vad som händer när du utsätter de två glasyrerna för samma behandling, om du har lust, tid, och råd…. har du tur blir dom väldigt olika, har du otur fungerar dom på nästan samma sätt. Och iboand snubblar man över en eller annan fungerande glasyr av ett rent misstag…..

Själv brukar jag fö. infärga nämnda trans med järn, och glasera fat, som jag har dekorerat med nätbitar innan. (Jag kan försöka lägga ut en bild i morgon eller så så kan du se hur det ser ut)

Utöver en bra våg, som du kan väga små glasyrmänder med viss exakthet på, är det bra att ha en åttiomers-sikt. (alla glasyrer ska igenom två gånger - okså de färdigköpta) en balja, ocyh en diskborste att röra i sikten med. och inandningskydd ! ! !

KOlla här på sajten - här finns en del recept, jag har inte använd dem själv, men jag har tänkt experimentera med några av dem.

köp glasyrböcker och läs samtidigt med dina experiment !

Vill du ut i de riktigt avancerade glasyrexperimenten ska du kolla in Lasse Östmans, och Isak Isakssons sidor !!! Dom är värda att kolla på även om man inte på långa vägar kommer i närheten av deras (ganska imponerande) nivå. dom är värda att kolla på bara för att se vad vissa mäniskor KAN göra med glasyr……(Jag är själv djuuupt impad, och tittar gärna in på sidorna av ren nyfikenhet, och ren begeistring ibland…..)

Lycka till med glasyrexperimenten !

Och - vad jag glömde säga: receptet i föregående inlägg, är på intet sätt vanskligare att ha att göra med än en köpt transperant - tvärtom Det är väldigt svårt att misslyckas med den, och  det är en väldigt pålitlig stabil glasyr, som man vet vad den innehåller, och som aldrig ändras (jag har varit med om atten av Ceramas glasyrer ändrades i innehållet en gång, med förljden att en lång rad av mina glasyrer (baserade på den köpta glasyren) ändrades så drastiskt att dom blev oanvändbara. Eftersom Cerama inte vill avslöja innehållet i sina glasyrer gick Det aldrig att återskapa dem !

#11 Wow! Den här förklaringen var precis vad jag behövde just nu. Jag har alltid köpt färdiga glasyrer, och börjar nu närma mig att börja blanda själv. När du beskriver detta verkar det inte så svårt som jag trott. Nu är det bara till att köpa ingredienser och sätta igång. Tack för detta inlägg.

Tack så jättemycket för den långa uttömliga beskrivningen! jag har läst böcker men jag tycker det känns mer värt att även få en "vanlig människas" kommentarer som är lite mer praktiska. Jag ska ta och beställa ett litet lager grundämnen och testa lite. Det känns otroligt spännande måste jag säga. Dessutom kanske jag måste träna lite på att dreja på klös så att jag kan göra många provskålar ;)

Dolomit60: Tack för en jättetrevlig och bra förklarande beskrivning om "glasyr-mysteriet". Jag tycker att det är helt magiskt och väldigt spännande att se hur olika det kan bli i bland. Väldigt nyfiken på bilder på det som du "dekorerat med nätbitar" och de små flaskorna som du gör av restleran när du drejat klar. :-D

Dolomit60: Vilken förmåga du ha att förmedla - imponerande!Tack

Verkligen jättebra och tack,  jag ska försöka! fast en sak har jag lite svårt att fatta… Varför 40% fätspat i receptet och bara 20% i "formeln att minnas"?

OBS FEL  !!!

Signaturen "A.M.L" Ställer ovanstående frågan: "Varför 40% fätspat i receptet och bara 20% i "formeln att minnas"?

Den frågan finns det god grund att ställa !

Svaret är helt enkelt att jag har skrivit fel. därför tar vi det en gång till och hopas på att det blir riktigt den här gången:

Ursprungligen har vi ett recept som ser ut så här:

10% kaolin

20% krita

30% kvarts

40% fältspat

både Kaolin, och kvarts betraktas som ställmedel.

Därför räknar man ihop dem så att  10%kaolin + 30% kvarts = 40% ställ. Fältspaten ÄR OCH FÖRBLIR 40% !

och eftersom kritan är ett flussmedel, så blir  20%krita = 20%fluss.

Altså blir "formeln att minnas som följer:

40 % ställ

40 % fältspat

20% fluss

Sorry om jag förvirrar er på et område som är förvirrande nog i förväg !!!

Lyckligtvis var det någon som reagerade, så att felet kunde rätts - Tack A.M.L !

Jag ska försöka ta bort det gamla inlägget, och ersätta det med ett som är korrekt i stället, så fort jag bara orkar…..

Jag försökte ta bort det gamla inlägget i natt, men misslyckades.

Jag vet inte om man kan det. Kanske är det bara min maskin som krånglar, eller sajten…..

Om jag inte klarar det senare får jag försöka be Webmastern ta bort det gamla.

Men här är det nya rättade dokumentet i alla fall. (Och så hoppas vi att det är korrekt den här gången!)

Jag började precis som Troll; jag blandade färgande oxider i en färdig trans, och därefter experimenterade jag med att göra den matt, och opak på olika sätt.

Det är ett bra sätt att närma sig glasyrerna.

Men om man har en fungerande trans, som man blandar själv, har man kommit ett steg närmare de egna glasyrerna tycker jag .

Förljande recept har jag tagit ur en bok som heter "stentøjsglsurer uden formelberegning" av Ronan Vandrer. det är en dansk bok, och jag tror dessvärre inte den finns på svenska. Annars har han en ENORMT lätt, och pedagogisk metod för att komma inn i glasyrarbetet - utan att boken för den sakens skull ger avkall på nivån !

Här är recepet:

10% kaolin

20% krita

30% kvarts

40% fältspat

Det ser så strukturerat ut att man undrar om ett recept möjligtvis KAN se ut så, eller om det är en miss. Svaret är att receptet är uppställt så av pedagogiska grunder, men det fungerar utmärkt.

Det spelar inte någon roll vilken fältspat du anvander, eller vilken kaolin du har. Men det är en bra ide´att hålla sig till SAMMA fältspat, och kaolin hela tiden till att börja med.

När du strukit ett streck under den här grundglasyren, har du 100% grundglasyr. (mät det torrt, och i viktprocent)

Utöver hundra procent grundglasyr tillsätter man ibland färgande oxider.

Man talar då ofta om "Plusprocent"; altså om du har 100% grundglasyr, som väger 1 Kg. och tillsätter 0,1 kilo järnoxid (exempelvis) så säger du att du tillsätter tio plussprocent till ditt kilo grundglasyr.

Det är altså 100% grundglasyr + 10 plusprocent järn. Det blir altså sammanlagt 110 procent. Men det är inget att gora åt - Det blir enklare att göra så !

För att ytterligare sprida största möjliga förvirring, så UNDERFÖRSTÅR man ofta "plusprocent" när man kort och gott talar om procent. Därför måste man ibland vara klar över vad som är själva grundglasyren, och vad som är tillsatser.

Jag kommer fortsatt använda ordet procent (%) i betydelsen plussprocent.

Den nämnda glasyren fungerar bra vid 1250 grader Celsius, men kan brännas högre också.

Den är inte särskiljt intressant i sig själv, men bränn den på några prover, som inte betyder nåt för dig så du ser hur den ser ut, och kan jämföra med och avgör om du kan använda den till något efteråt.

Man kan ha den till att färga inn. till at börja med. Om du har en påse kobolt, så gör du en provserie med 0,5% 1 %, 2 %, 5 % kobolt i grundglasyren häll på både mindre lyckade pjäser, och doppa provplattor, så får du olika blå nyanser.

När du testat med blått kan du kanske köpa en påse järn och göra samma experiment. Nu är ju kobolt enormt starkt, så i järnserierna kan du vräka på med betydligt mer oxid (utan att bli ruinerad!) Gå gärna ut i extremerna, där kobolten blir totalt svart, eller den blå färgen nästan bara kan förnimmas. Ett ämne som järn kan ibland bjuda på en väldig variation i färg !

När du kollat in oxid för oxid kan du börja blanda dem systematiskt.

Därefter kan du børja experimentera med tenn, eller zirkon,och titan för att göra glasyrerna opaka ("täckande")

När du känner att du har styr på opaka och transperanta glasyrer, kan du börja experimentera med att byta ut delarna i grundlglasyren.

Grundkglasyren kan sägas bestå av tre delar: fältspat, ställ, och fluss. Fältspaten är en blanddprodukt, och innehåller i sig självt alla de ingredienser som ska till för att bilda en glasyr, men duger inte till det i praktiken. Flussmedel används för att sänka smältpunkten i en glasyr, och ställmedlet det motsatta.

Ett flussmedel kan inte bara utan vidare ersättss med ett annat, eftersom dom är olika starka. Olika fluss kan ge olika oxider helt olika färger, och ger en lång rad ollika effekter till glasyrer.

Fältspaterna ger mest skillnad i ytstruktur, glans, och matthet osv.

Ställmedlet kan ofta användas till att regulera krackeleringstendenser, avskalning, krympning, och struktur mm.

Men det viktiga är KOMBINATIONEN av ingredienser.

I det ovannämnda recepter heter fältspaten bara "fältspat", Flussen heter "krita" och ställmedlet heter "kvarts", och "kaolin"

Eftersom 10%kaolin + 30% kvarts = 40 % ställ, kan man altså säga att det är :

40% fältspat

40% ställ och

20% fluss.

Det är en bra formel att minnas, när man ska experimentera vidare med grundglasyren, eftersom den ger en grov bild av hur glasyren hänger samman, när man kollar den. det säger också något om hur blank eller matt den är - ju mer fluss ju blankare.

Här är några goda anledningar till att använda glasyren jag föreslår:

Det är en lagom mängd påsar att börja med.

Det är få ingredienser, och därför både billigt och överskådligt.

Det är lätt att komma ihåg vilket som hör hemma i vilken grupp, och därmed vänja sig till att tänka i glasyrbanor.

kvarts och kaolin är ofrånkomliga ingredienser i glasyrverkstaden under alla omständigheter - kaolin kan du använda som bas för stengodsengober, och blandningen kvarts och kaolin är bra att skydda plattorna med !

Det är en enkel glasyr att hålla reda på, och färga in, så att man hela tiden kan se, och förlja med i vad som föregår.

Det innehåller alla glasyrbeståndsdelar i överskådliga propotioner vilken som helst av delarna kan bytas ut mot en annan fluss, eller en annan fältspat - det är grunden för hur all glasyr är uppbygd !

Det hindrar ju inte att du försöker med andra glasyrer vid sidan om, men det är bra att ha en struktur som man hela tiden kan återvända till och stegvis utvidga….. Givetvis kan man göra exakt samma experiment med vilken klarglasyr som helst. Skilnaden är bara att man får helt olika resultat beroende på vilken glasyr man använder. Således kan du också om du önskar, köra prover på "bosses blankare" och jämföra vad som händer när du utsätter de två glasyrerna för samma behandling, om du har lust, tid, och råd…. har du tur blir dom väldigt olika, har du otur fungerar dom på nästan samma sätt. Och iboand snubblar man över en eller annan fungerande glasyr av ett rent misstag…..

Själv brukar jag fö. infärga nämnda trans med järn, och glasera fat, som jag har dekorerat med nätbitar innan. (Jag kan försöka lägga ut en bild i morgon eller så så kan du se hur det ser ut)

Utöver en bra våg, som du kan väga små glasyrmänder med viss exakthet på, är det bra att ha en åttiomesh-sikt. (alla glasyrer ska igenom två gånger - okså de färdigköpta) en balja, och en diskborste att röra i sikten med. och inandningskydd ! ! !

Kolla här på sajten - här finns en del recept, jag har inte använd dem själv, men jag har tänkt experimentera med några av dem.

köp glasyrböcker och läs samtidigt med dina experiment !

Vill du ut i de riktigt avancerade glasyrexperimenten ska du kolla in Lasse Östmans, och Isak Isakssons sidor !!! Dom är värda att kolla på även om man inte på långa vägar kommer i närheten av deras (ganska imponerande) nivå. dom är värda att kolla på bara för att se vad vissa mäniskor KAN göra med glasyr……(Jag är själv djuuupt impad, och tittar gärna in på sidorna av ren nyfikenhet, och ren begeistring ibland…..)

Lycka till med glasyrexperimenten !