Eftersom gjutna föremål ofta(st) har litet tunnare gods, hamnar de litet lättare i riskzonen för deformation (stengods).

Om du bränner till inställd topptemeratur 1260°C, kan det hända att resultatet blir litet "högre" pga tidsfaktorn. I det avseendet är alla ugnar olika. Kanske borde du göra en kägeltest…vem vet, du kanske lägger både kägla 9 och 10 med de 1260 graderna..?…och i så fall bör du sänka det inställda gradtalet, tills kägla 8 har en "snygg" böj. Och då kommer säkert deformationsproblemen att minska. 

Enig med föregående. Men kom ihåg att kolla käglan medan du bränner och inte när du öppnat ugnen, den faller nämligen vidare. Och så borde man lita på producenten av massan, dom har naturligtvis testat den. Du kan ju också testa vattenupptagningen efter en bränning vid 1100. Och till sist så beror det på hur skålen ser ut, är den helt rund och balanserad i formen så är problemet mindre än om den har förskjuten tyngdpunkt. Om en porslinsmassa skall få optimal translucens så måste massan ha en hög glasfas och så är den naturligtvis mjuk i bränningen.

MVH

Per

Hej, min erfarenhet av porslinsgjutlera är att det är totalt hopplöst att få att hålla formen, och jag har försökt en del. Pratade om det med en engelsk konstnär som gjuter sina skulpturer, och han sa detsamma, och han gör sina grejer i lergods just därför. Jag testade detta och lergods var grejen, så det är mitt enda tips att faktiskt prova istället. Porslin har tyvärr den egenskapen att det inte passar så bra till gjutning. Eller testa att bränna mkt lägre men då missar du ju sintringen o den snygga glasyren du tänkt dig kanske.

Dom gjuter ju ganska sjysta saker på Royal Copenhagen, KPM, Meissen och andra ställen så visst kan man gjuta i porslin.

Per

#4 Fast på fabriker har de ofta andra resurser än vad studiokeramiker har (vill ha?).

Ett fabriksknep är t.ex att de använder formar när de bränner sitt tunna porslin för att det inte ska slå sig. Godset bränns till hög temperatur över en form, oglaserat, och sedan använder man en frittad och väldigt lågbränd glasyr på den sintrade skärven.

En sån procedur blir rätt dyr och tidskrävande för en studiokeramiker. Förutom att man blir bunden vid de mallar man har, så att man inte kan arbeta lika fritt med nya former. Inte lika kul helt enkelt?

Lättare är det kanske att bränna krukorna upp och ner med oglaserad kant. Då måste man eventuellt slipa kanten len, men det kanske inte kräver så mycket utrustning?

Det finns säkert andra knep som lämpar sig för ateljén! Kanske någon dyker upp som kan såna tricks.

Det där med att bränna krukorna upp och ner lärde jag mig förresten här på sajten för inte länge sen. Vem var det som berättade det, pyro kanske?

Ja Lena det är ju riktigt vad du säger. Men man kan ju se på den massa som man använder, dom kan ju vara mera eller mindre länpliga till det man nu vill.

Per

Har alldrig pysslat med tunnt porlin. Har en bok om Jane Reumert (dansk känd keramiker) som hållit på mycket med att testa gränserna för hur tunnt det går att göra. Hon har bränt sina tunna "skaller" upp o ner och hängande på nåt sättmatrial så att även kanten kan bli glaserat. (Det blir väl antagligen ett eller flera små märken i botten på skålan där skålen hängt på sättmatrialet)

Jag gjuter i porslin och det går hyfsat nuförtiden. Tidigare blev allt skevt. Det är mycket viktigt hur man hanterar porslinet genom hela gjutprocessen. Det får inte vara dragit, formen måste suga jämnt, låt sakerna vara kvar i formen tills de är nästan torra etc. Mindre direkt hantering av den gjutna saken generellt. Faktiskt misstänker jag att gipsformen är mycket mycket viktig att den är noggrant gjord. Alltså jämntjock och med en bra blandad gips i så den suger lika mycket runt om.

Om du bränner nåt som är lite större så kan det vara bra att göra en ring eller platta i samma lera som du bränner saken på. Då kan botten dra ihop sig utan att fastna på ugnsplattan och dra snett.

Ang temperatur så tycker jag att det är bortkastat att bränna porslin under 1250-60. Det får inte den riktiga glasiga sintrade looken om det är lägre. Håller dock formen lite bättre vid 1260 än 1280-1300.

kan int bli mera riktigt än vad du skriver Sisela.

Per

CITAT: sisela >>>> Ang temperatur så tycker jag att det är bortkastat att bränna porslin under 1250-60. Det får inte den riktiga glasiga sintrade looken om det är lägre. >>>>

Håller inte riktigt med….det finns massor av olika porslinsleror. Somliga blir glasiga och ljusgenomsläppliga redan vid 1170-1180°C….så det handlar nog mer om VILKEN Porslinslera man väljer.

-----------------------------------------------------------------------------

CITAT: LenaR >>>> Ett fabriksknep är t.ex att de använder formar när de bränner sitt tunna porslin för att det inte ska slå sig. Godset bränns till hög temperatur över en form, oglaserat, och sedan använder man en frittad och väldigt lågbränd glasyr på den sintrade skärven. >>>>

En gång besökte jag porslinsfabriken Hutschenreuter i Tyskland, där man bl.a. tillverkar väldigt avancerade djurfigurer i porslin. En speciell avdelning på fabriken sysslade enbart med att gjuta stöd av olika slag…mängder av olika "pinnar", "konor", "stolpar" osv, som alla var numrerade, och passade någonstans på de olika djurfigurerna. Stöden gjöts i samma lera som figuren, och kunde förstås bara användas 1 gång pga krympningen, sedan slängdes de. Efter att ha sett detta, fick man en helt annan förståelse för de höga priserna som de här djurfigurerna betingade…

Ja det med temperaturen är ju riktigt det också, men reste av det som Sisela skriver är ju riktigt, och sen kan man ju alltid diskutera vad som är porslin, menar man fältspatsporslin, benporslin eller någon form för semi. Eller är allt som har en hög glasfas och uppvisar translucens porslin?

citat bosse-cebex: "Håller inte riktigt med….det finns massor av olika porslinsleror. Somliga blir glasiga och ljusgenomsläppliga redan vid 1170-1180°C….så det handlar nog mer om VILKEN Porslinslera man väljer."

Det är säkert helt sant och värt att utforska.

Jag har använt 6-7 olika porslinsleror och de har alla haft ca samma sintringstemp. Kunde vara intressant att prova nån som sintrar lägre, för at spara ugnen lite. 

Men, kvarstår inte faktum att porslinet, vid vilken temp det än sintrar, blir mer eller mindre mjukt och kan deformeras? Och om man bränner det lägre än lerans sintringstemp för att det skal hålla formen så blir det lite "torrt" och inte det där speciella glasiga?

En del sorters porslin håller nog formen bättre än andra. några tips?

>> Citat: sisela:  "Men, kvarstår inte faktum att porslinet, vid vilken temp det än sintrar, blir mer eller mindre mjukt och kan deformeras?

Och om man bränner det lägre än lerans sintringstemp för att det skal hålla formen så blir det lite "torrt" och inte det där speciella glasiga? >>

Jo….och jo…..

Och nej, det beror vel också på kornstorlek, fördelningen av kornstorlek och den tid som massan befinner sig i sintringsintervallet. Ugnsatmosfär och en del andra faktorer.

>>det beror vel också på kornstorlek, fördelningen av kornstorlek… >>

Ja självklart…det finns ju som sagt hur många olika massor som helst..

------------------------------------------------------------------

>>och den tid som massan befinner sig i sintringsintervallet…>>

En extremt viktig (och underskattad/bortglömd) faktor….

------------------------------------------------------------------

>>Ugnsatmosfär och en del andra faktorer…>>

En del av tjusningen/utmaningen - men också en "förbannelse" som följer keramikhantverket är att processerna styrs av så oerhört många små parametrar….

När något blir tillräckligt komplext, finns risken att det upphöjs till "magi", dvs man har tappat överblicken…

------------------------------------------------------------------