Den läckraste krukan jag köpt, köpte jag för 3 årsedan på indian och kulturfestivalen i folkared.Krukan är tillverkad av navahjo indianer och är på något vis sandblästrad med olika färger och mönster som tex örnar (som jag tror står för frihet)och trappsteg (som jag tror står för kariär eller framgång).De genomgående färgerna är i turkos, beige och rödbrunt.(Tyvär kan jag inte med min gamla dator visa några bilder.)Jag undrar hur dom gör så att sanden fastnar så att det bildas så exakta mönster? Finns det någon som vet?

Jag har också köpt en indiankruka, men det var i USA. Jag visade den tidigare i ett annat inlägg: Att se gammalt med nya ögon.

Viken fin kruka! Vet du något om viken indianstam som gjort den?

På tal om piano som du ställt krukan på så "not erade" jag att där fanns trappsteg målat upp till vänster på din kruka med!De bilderna som dom målar har ofta olika betydelser.

Undra om det är vågor som dom målat och vad det isåfall betyder?

När jag håller på med lera målar eller liknande brukar jag ofta tända en lavendel rökelse eller liknande och lyssna på en navahjo indian som heter Dogglas Spotted Eagle. Han spelar olika sorters flöjt i takt med typiska indiantrummor i lugn takt.HELT OTROLIGT AVKOPPLANDE OCH INSPIRERANDE!!!

Hur gör ni andra för att få inspiration?

Åh, vad skönt det låter! Finns det något mer avkopplande än att arbeta med leran? Och med den sortens musik till blir det väl ännu bättre.

Min inspiration får jag genom att titta på annan keramik. Problemet är bara att det finns alleles för mycket som jag vill göra. Resultatet blir att jag står där som åsnan mellan två hötappar och inte kan bestämma mig.

När det gäller krukan så kommer jag inte ihåg vilken indianstam som gjort den. Jag tror att det var i Indianapolis som jag köpte den och där fanns ju cherokeeindianderna. Men jag kan ha fel, det var länge sedan och vi åkte omkring rätt mycket medan vi bodde där.

Så finns det ju andra sorters minnen också, inte bara dem man köpt. Den här lilla keramiktavlan gjorde jag när pojkarna var små. Vi hade besökt en gammal fäbod uppe i Övertorneå och i närheten fanns det en bäck full med grodyngel. En liten hink letades fram och jakten började.

När vi sedan åkte tillbaka hem till Stockholm hade vi en hel hink full med yngel i bagaget. Vi ställde dem ute på verandan på landet och kunde varje dag se hur de växte fick ben och förlorade sina svansar. Helt plötsligt en morgon så var alla de små grodorna borta. De hade rymt och varje gång jag ser en groda där ute så undrar jag om den har norrländskt påbrå, precis som jag.

Och varje gång jag ser på min lilla tavla så kommer jag ihåg ungarnas glädje där nere vid bäcken.

#5 Den var verkligen jättefin, och tillsammans med din berättelse helt underbar. Vilken Proveniens!

Är det det ordet betyder? Jag har undrat.

 Ja, ordet betyder "härkomst". För mig kan en berättelse om varför ett förmål finns vara dess "proveniens".

Lite mera proveniens då:

Enligt min mamma så har det en gång i tiden funnits ett tegelbruk där mitt föräldrahem nu står. Några tegelskärvor som jag grävde upp i potatislandet fick mig att fråga hur de kommit dit. Bruket ska ha hämtat lera från den närliggande sjön Grundträsket. "Hela Bränna (=Överkalix) är byggt av grundträsklera." (Mammas ord, inte mina. En lätt överdrift tror jag.)

Det var iallafall därför jag och Maja gick på lergrävningsutflykt en dag för något år sedan. Resultatet av den utflykten blev den här krukan, som jag tidigare visat i här. Krukan är glättad och rökbränd.

Ett förslag till minnen som varar. Dreja en senapsskål! Stabil ska den vara, tåla kanonkulans rullning utan att spricka, och mjukt rundad i botten. Samt med en liten kant så inte senap eller kula "trillar över".

Själv har jag en "köpeskål" från Klippan Keramik i Krika. Men tänk vad härligt att rulla senap i en skål gjptd av någon "nära och kär"…

Läs mer om senapsrullning här och här…

#9 Ulla, krukan är jättefin!

Min farfars far hade tegelbruk i min hemstad. Tänk att gräva fram lera där och kunna dreja något….

Är det en riktig kanonkula? Skålen kan jag åstadkomma, men kanonkulan?

Min kanonkula köpte jag samtidigt med skålen på Klippan keramik. Och, nej även om jag var säker på att det var en riktig kanonkula när jag hittade en i farmors kök som liten så köper man nog den som "senapskula"…

Det lär gå att hitta sådana i "välsorterade kökstillbehörsbutiker"…

Äntligen ny dator!!! Här kommer bild på navahjo kruka.

Åh, vad fin! Jag är väldigt svag för den typen av keramik. Man måste vara väldigt stadig på handen när man dekorerar på det sättet.

Men hur bär dom sig åt? Det verkar vara färgad sand som dom fått på den. Använder dom bläster eller vad?

Det kan man inte se av bilden. Min indiankruka verkar vara målad med någon typ av engobe.

Alla mönster på krukan är gjorda i sand! Kan dom ha tex. rullat den i sand och sedan färgat sanden med något?

Vilken vacker kruka! Men man måste nog se den på riktigt för att veta hur det är gjort. Riktigt fin är den i alla fall!

Jag var för några år sen i Japan, och där beökte jag Imbe, bizengodsets huvudstad. Imbe är en liten liten by med keramikverkstäder, keramikbutiker och anagamaugnar på varenda liten gata.

Eftersom jag var så fattig när jag var där hade jag bara råd att köpa en liten vas till mig själv. Bilden är så dålig så jag tror inte det syns hur fin den är. Det är bara en rak enkel cylinder med en anordning så man kan hänga den på väggen, men med de vackra flammorna man får där elden ömsom oxiderar &reducerar järnet i skärven så det blir rött, grönt, grått och svart om vartannat.

När jag kom hem drömde jag värre än någonsin om anagamaugn, men det har lugnat ner sig sedan jag blivit god vän med min elugn och vi börjat hitta på roligheter tillsammans! Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.