Dom här färgande oxiderna finns ju i relativt små mängder i dom flesta glasyrer och är hårt bundna, tror inte att du behöver orora dej så mycket. Det som är farligt är i första hand bly kadmium och kanske även Barium ska nämnas. Dom som säljer färdiga glasyrer ska kunna svara på eventuella risker.

Man ska hantera alla glasyrer varsamt och ha handskar och mask på sig. Det är farligast när dom är i pulverform och uppblandade, men bränt gods är inte farligt.

Det finns en del undantag och det är bla Barium som kan fälla ut ur skärven om glasyren innehåller över 17-20 % Barium.

Bly användes mest i lergidsglasyrer och är bara farligt efter bränning om det är i kombination med koppar, tex en kopparengobe.

Anders Fredholms glasyrbok är suverän om man vill lära sig om glasyrer.

Om man tar en ölflaska och häller vatten i den och låter det stå en dag så kan man i en analys se att något av flaskan har upplöst sig i vattnet. så det sker även i dom flesta glasyrer. Att tro att en glasyr som är färgad med ovanstående oxider skulle vara HELT oupplösliga måste nog betraktas som ett fel. Det måste alltid ses i perspektiv och där kommer gränsvärdena fram, man måste alltid få gjort ett test av produktet för att vara säker på graden av giftighet. Eller undvika dom giftiga oxiderna. Man kan också välga andra sätt att färga med t.ex mera stabila spineller, och andra färgkroppar. Och nej #2 bly är inte bara lösligt i kombination med koppar, det är visst en skröna. och att påstå att mängden Barium är beroende av det antal % som du talar om är också fel, det beror på hur glasyren för övrigt är sammansatt. Små mängder Barium kan även öka den kemiska resistensen. Och jag menar att det som rolnor skriver om leverantörerna är helt riktigt men då skall man komma ihåg att ett säkerhets dokument endast gäller om man inte har ändrat på glasyren eller om man kombinerar olika glasyrer.

Litet grand om "formalian" kring ämnet:

Om man, som keramiker, vill försäkra sig om att ens produkter är "ofarliga" för "slutanvändaren" (dvs keramik-kunden), få det dokumenterat, och dessutom få det att hålla genom en eventuell rättslig prövning, måste keramikern få sin färdiga produkt analyserad och dokumenterad. I lagens mening är det keramikerns alster som är "produkten", inget annat…  Det finns analysfirmor som åtar sig sådana tester och dokumentation.

En "köpeglasyr" är, i lagens mening, ingenting annat än ett råmaterial som ingår i keramikerns produktion, tillsammans med andra material och tillverkningsprocesser, som bara keramikern kan styra över.

Keramikern är, både reellt och formellt, producenten av sitt alster, och har därför tillverkaransvaret inför sin kund. 

Leverantören som tillhandahåller "köpeglasyren" i fråga, har två skyldigheter: Dels (förstås) att värna om sin egen arbetsmiljö, samt också att, för sin kund, kunna uppvisa ett säkerhetsdatablad över märkningspliktiga produkter, t.ex. glasyrpulvret i det här fallet. Säkerhetsdatabladet och symbolen på etiketten beskriver hur pulvret skall hanteras i keramikerns arbetsmiljö, och har inget med det färdiga keramiska alstret att göra (formellt sett). 

Det finns undantag från märkningsplikten: Vissa "kemiska produkter" har så låg halt av 'kontroversiella" ämnen att de är "märkningsfria", och till sådana produkter finns förstås inget säkerhetsdatablad.

Allt enligt EU:s "Direktiv För Kemiska Produkter"…där är vi idag… 

…får en "de ja vu-känsla" av att detta har diskuterats tidigare…

Ja det kommer förmodligen att diskuteras tills alla som arbetar med det har en relevant kunskap om det här ämnet. Och där har enligt min mening även leverantörerna en plikt till att kunna dokumentera sina produkter, inte bara säkerhetsdatablad men även tekniska datablad bör kunna tillhandahållas så att keramikerna vet vad dom arbetar med. Även om lagen inte kräver det.

Det tål nog att upprepas, viktiga saker!

Vad är spineller?

Jag trodde färgkroppar också var gjorda av oxider?

Skulle önska jag hade en lista med ingredienser som alltid är trygga i den färdiga glasyren, ingredienser som KAN vara trygga i rätt kombination med andra ämnen och ingredienser som stort sett alltid är farliga.

Undrar om jag kan betrakta dessa som trygga: kvarts, krita, fältspat, kaolin, tenn, flinta, dolomit, bentonit, benaska, vegetabilisk aska, titan, magnesium, järn

#4 Ja, jag hittade den tråden efteråt. Mycket intressant där, men man får intrycket av att inte ens försäljaren vet vad glasyren egentligen innehåller? Ändå har de svarat nu att alla deras glasyrer är ok till bruksgods.

Citat från #7:  >> …men man får intrycket av att inte ens försäljaren vet vad glasyren egentligen innehåller? >> 

Ja, så ligger det ofta till.  TILLVERKAREN av glasyren (ej att förväxla med försäljaren) är sällan intresserad av att lämna ut fullständig information om sin produkt, och det är de heller inte skyldiga att göra.    Däremot är de skyldiga att lämna ut underlag för säkerhetsdatablad, men de innehåller som sagt enbart den information som EU kräver, beaktande arbetsmiljö och avfallshantering.  

---------------------------------------------------------------------------

Citat från #7:   >> ..ändå har de svarat nu att alla deras glasyrer är ok till bruksgods. >>

Vem har svarat, och var…?….så kan man inte generalisera…många glasyrer kan vara opraktiska/olämpliga till bruksgods, även om de inte innehåller ett enda "kontroversiellt" råmaterial.   Somliga glasyrer - som mycket väl kan vara "märkningsfria" - är defintivt att betrakta som "konst"- eller "skoj"-glasyrer, med starka färger och kul effekter, men som kanske är känsliga för sura ämnen som med tiden ger missfärgningar m.m.   Var särskilt misstänksam mot matta glasyrer med mycket färgande pigment….gör "citrontestet" om du är osäker… "Giftfrihet" har inget med en glasyrs tekniska/mekaniska egenskaper att göra….

Trodde Cerama var tillverkaren, men nu läser jag på deras hemsida att det bara är en del av sortimentet som de har producerat själv, så då är de kanske bara försäljare då…

Frågade dem i alla fall via mail vilka av stengodsglasyrerna som är riskfria att använda på saker som ska innehålla mat och dryck. Fick kort svar att alla deras glasyrer kan användas till mat och drikkevarer.

citat från #8: "många glasyrer kan vara opraktiska/olämpliga till bruksgods, även om de inte innehåller ett enda "kontroversiellt" råmaterial."

Det betyder alltså att det är helt omöjligt att blanda säkra glasyrer själv, även om man bara håller sig till "trygga" ingredienser?

(om man nu inte har möjlighet att testa de färdiga produkterna)

citrontestet ska jag prova.

Jag tycker nog ändå att den här diskussionen blivit lite extrem, visst är dom allra flesta glasyrer helt OK att ha i tekoppar eller tekannor etc.??

Som jag skrev, det man får se upp med är bly, kadmium och Barium, eller hur??? Barium kan i vissa fall ersättas med strontium, vilket är mindre giftigt.

Ja strontium kan vara en bra grej men även Barium kan vara bra.

Och nej istid det är inte omöjligt, bara lite omfattande tema att fördjupa här men vem vet kanske det skulle finnas en utbildning på sådant här

Kan nog hålla med rolnor #10 att diskussionen glider litet åt sidan, men när man använder den litet slarviga termen "ok för livsmedel", kan man inte bortse från glasyrens teknisk/praktiska lämplighet, och inte bara bedöma den efter "giftighet".  

Självklart är alla icke toxiska glasyrer "ok för livsmedel" ur toxisk synpunkt, men det finns ju andra aspekter på hur lämplig den kan vara för hantering i ett hushåll….det är det jag menar med att det kan vara litet slarvigt att dra ett helt sortiment över en kam, och bara säga "ok"….

På vilket sätt glider diskussionen åt sidan? är det för svårt det här eller är det lite likgiltigt med gift? om alla glasyrer hos cerama-cebex är o.k. ur toxisk synspunkt så skulle jag vilja ha ett uttalande från ett laboratorium om glasyr appelsin med effekt, det kunde vara kul.

Jag tror att rolnor #10 menade att diskussionen börjar dra sig ifrån trådens ämne, dvs glasyrers eventuella toxicitet.

Jag menade, i korthet, att om någon säger "ok för livsmedel", bör man kanske även även väga in vilka övriga egenskaper glasyren har…dvs hur lämplig den är för användning i hushåll för övrigt…inte bara beträffande eventuell toxicitet…

OK, tillbaks till ursprungsämnet då……

PS Perlennart….eftersom labbet hos Reimbold & Strick konstaterat att "Apelsin med Effekt" skall vara märkningsfri enligt EU:s direktiv, har de givetvis det yttersta ansvaret för att det stämmer…

Du har helt rätt i ditt skrivande om lämplighet bosse och det är lika viktigt med övriga egenskaper till bruksgods, detta kan jag inte se att man skulle skilja från det andra. Märkningsfri blir likgiltigt när man vet vad denna glasyr innehåller, klart att den är o.k. som pynt men till mat?!!!!

Men VAD ska man egentligen förvara mat i? Glas och keramik anses ju av många som det säkraste alternativet, till skillnad från ush och fy, plast som sägs avge både det ena och det andra…

På diverse internetsidor som jag vassade runt bland i går hittade jag detta om glas som används till förvaring av mat:

Den allra största huvuddelen av detta glas består av oxider av kisel, kalium, natrium, aluminium, kalcium och bor. Grönt glas (flaskor) färgas med krom, blått med kobolt, gult-brunt med järn och ibland används också mangan. Tillsatsen av färgämnen är max 0.5%, och de fäller praktiskt taget inte ut alls i livsmedlen, inte ens vid förvaring under lång tid.

Borde inte det samma gälla för en glasyr med samma ingredienser då?

Citat Istid:  >> Borde inte det samma gälla för en glasyr med samma ingredienser då? >>

Jo, för en stabil glasyr. Men alla glasyrer är dessvärre inte det, beroende på sammansättning, brännsätt, och flera andra faktorer. Somliga glasyrer är "mest till pynt", för att citera perlennart….

Enkelt och ovetenskapligt: Om man är osäker på glasyrvalet till hushållsgods, prioritera blanka glasyrer med lågprocentig infärgning, åtminstone på insidan…så har man goda chanser att lyckas.

"Citrontestet" är också att betrakta som ovetenskpligt, men det ger i alla fall en liten hint om man är på alldeles fel spår…

Jag tror att man måste använda en extremt instabil glasyr med mycket Barium t.ex. för att det ska bli några egentliga hälsorisker, minns en glasyr som Emanuel Cooper har i sin bok med glasyrrecept, det är en stengodsglasyr med bortåt 30% bariumkarbonat som färgas av Nickeloxid, DEN skulle jag knappast välja till tekanna på insidan. Är det inte ganska säkert om man väljer en vit eller transparent glasyr på insidan av bruksgods, helst blank och helst inte så krackelerande, minns att jag använde en vit glasyr till insidan av en tekanna och dom krackeleringarna blev kraftigt färgade av teet, inte så bra…? Sen inget bly helst, såklart.

Jo rolnor det är i princip riktigt, en vit glasyr som är på bas av zirkon är det mest stabila både när det gäller syra men även stabil mot basiska ämnen. En enkel transparent glasyr bestående av fältspat och krita och andra råmaterial så som dolomit, magnesiumkarbonat, talk, wollastonit m.m. är på stengodstemp naturligtvis oftast helt O.K. och som du skriver så kan man ju skilja på i och utsidan. Man kan också få en del färdiga glasyrer som används i industrin som är väldigt enkla att arbeta med också vad gäller infärgning av dom mest vanliga stains. Man skall naturligtvis komma ihåg att en del stains kräver en speciell glasyr.

Jag lägger min tass här :D