NEJ inget för mig alla fall, kanske jag är lite känslig men vila i frid tycker jag är ganska så fint.

Jag har ofta tänkt på det när jag blandar askglasyrer att det vore skulle vara intressant att se hurdan en askglasyr med människoaska skulle se ut. Man använder ju benaska ibland för intressanta effekter.

Vilket ärofyllt uppdrag det vore att få göra någons urna. Jag hade känt mej hedrad. Får man förvara aska i hemmet som de ofta gör utomlands eller måste det begravas/ hällas ut i havet?

Jag har tillverkat 2 urnor under mina år som krukmakare..Det har varit till hundar  som skulle stå på en hylla hemma hos ägaren dock och med namn och datum textat på utsidan..men dom gjorde jag med ett lock utan knopp  som var nerfällt så djupt att det inte gick att lyfta upp utan att vända på hela kakan..

Tror att det kan finnas en liten marknad för detta…man kan alltid ta upp ett samarbete med en begravningsbyrå…Kan väl inte vara mer  annorlunda än att tillverka kistor…

Undrar vilken färg man själv skulle bli?

Kanske vore det bäst om man "blev glaserad" på ett prydnadsföremål istället för bruksgodset. Jag skulle nog hellre vilja bli en vacker vas en än kopp iallafall.

Jag hade en lärare en gång som hade stridit i många år med någon myndighet, vilken det nu är, för att få göra glasyr av sin döda pappa, men det gick inte…tror inte ens man får ta med sig askan.

Man kan väl få tillåtelse att sprida askan över havet och ta hem en del.( utan tillåtelse) Vad jag vet så är det ju ingen myndighetsövervakning över själva askspridningen, de litar väl på att man sköter sej. Tänk bara på de där ungdomarna som hade ätit (!, urk och fy, måste smakat illa) sin kompis aska och hällt ut en del i rännstenen i en stad….Tror de fick böter, eller hur det var…En följetång i tidningen för flera år sen var det i alla fall.

Jag skulle kunna tänka mig att göra urnor.

Tycker att det är en vacker tanke att få vila i något som är handgjort med omsorg istället för nått i utstansat plast ifrån Kina.

Man får ta med sig askan hem och man får sprida och begravaden på plats privat mark om man har tillstånd dels ifrån markägaren och ifrån länsstyrelsen (tror jag att det är iaf).

Min väninna som dog för ett par år sedan blev gravsatt i en handgjord urna. Väldigt vacker med en rolig fågel skulptur mitt uppe på. På den urnan fans inga öglor eller liknande. Den sänktes ner för hand i jorden.

Jag vet inte om jag skulle kunna tänka mig att bli glasyr… men det kanske skulle vara ett intressant livsprojekt att göra sin egna urna.

jag tycker oxå att det skulle vara fint med en handrejad urna, det var att bli glasyr som jag kännde att det var lite mysko med

En mycket gammal tråd men som jag finner intressant.. Jag har själv en urna hemma med min älskade hunds aska. Har i flera år tänkt begrava honom men har väntat på rätt tillfälle då han skall begravas vid min mor på den mineslund hon vilar. Vad jag vet får man inte begrava/sprida hundaska på "vidg" jord till för människor men jag ärvde honom av min mor då hon gick bort. Hon älskade honom mer än något annant. Och jag vet att hon skulle gilla tanken på att han var begravd med henne… Min mor fick 6 år med honom och efter hennes bortgång fick jag 6 år till. Han var fantastisk och fast det nu gått några år saknar jag honom.

Men så har jag tänkt tanken att ta lite av den fina askan och blanda ut i en redan färdig askglasyr och på så sätt föreviga "Bailys" kropp. Tanken förefaller mig fin och jag skulle med glädje ställa upp en vas eller skulptur i bokhyllan med vetskapen om att min kära vän för alltid är del av den.

Är detta med glasyren helt förkastligt eller vad tycker ni?

Av jord är du kommen och till!!!!! Nej det tycker jag inte är förkastligt, alla är ju inte religiösa på det sättet i vart fall så om du känner för att ha en bränd hund i vardagsrummet så tycker jag att det är kul och humoristiskt.

Jag har pratat med en keramiker som tillverkar urnor till marknaden här i danmark och så som jag kan förstå så finns det regler för hur det skall brännas, dom får uppenbart inte vara för hållbara, måste förgås relativt fort. vad det nu innebär vet jag inte men jag tror att en stengodsurna med glasyr blir allt för hållbart. Undrar om det är annorlunda i sverige?

Pratade med lokala Fonus (begravningsbyrån) för några år sedan. Då fick jag informationen att på den lokala kyrkogården här så måste det vara komposterbart. Men att detta är något som varierar mellan olika kyrkogårdar vilka regler man bestämt sig för.  Dock fanns det tyldigen ett litet antal gravar av en annan typ, där urnan står typ innanför en liten glasruta och ska synas! En sån urna fick få förstås vara hur beständig som hälst, men marknaden för sånna är mycket begränsad.  Däremot ville denhär begravningsbyrån väldigt gärna ha några sav mina urnor stående änddå, trots att risken att sälja dom är ganska liten - som skyltmatrial (tydligen är det inte så jättelätt att skylta på nya sätt i ett begravningsbyråfönster).

Tror det fanns en tråd till om urnor!  Minns att någon hade fått konkret info om mått mm.. ska se om jag hittar den

Tack pyro, jag tror att det var samma som här i Danmark, Dom som tillverkar urnor här gjuter dom i vit lergodslera och bränner dom på ganska låg temperatur.

Jag gjorde en urna när min farmor dog, för fyra år sedan.

Precis som ni säger måste den vara förgänglig, alltså är det inte lämpligt med glaserat stengods. Dessutom måste den ha en volym på minst 5l.

Jag drejade farmors urna i en väldigt vit stengodslera som jag brara skröjade. Var dock lite orolig att den inte skulle hålla under bisättningen eftersom den hade öron som den skulle sänkas ner med. Men det gick bra.

Enligt begravningsentreprenören som jag pratade med verkar det finnas lite lokala varianter på dessa regler så det är nog bra att kolla vad som gäller på den ort begravningsplatsen ligger. Farmor begravdes i Borås.