Alltid intressant ämne ,och ett som väcker många  ofta starka känslor. Vi har ju haft uppe det innan med  en del intressanta svar och tankegångar. Har du kikat lite i arkivet ?

Intet nytt under himlavalvet, allt går igen och vi gör våra tolkningar av det sedda.. så för mig finns det inget "härma" eller kopiera bara inspiration // peeolina

Jag tycker det beror lite på var man står.

Det första vi lär os är att över huvud taget behärska leran, att göra ett fat, en burk med lock, en kanna, eller flaska etc. Vid detta stadie är frågeställningen nästan inte relevant - det blir ju lite vad det blir.

När vi väl börjar behärska tekniken, gäller det att också göra det snyggt, och tekniskt bra, och få lite rutin. Jag måste nog medge att när jag befann mig där, så försökte jag nog kopiera en hel del. Tanken var ju inte att kopiera för att sälja, utan mer att kopiera, därför att jag var förälskad i en teknik - jag SKULLE LÄRA MIG hur man arbetade med bollspruta, och satt och repeterade samma mönster månader i sträck varenda dag. Jag var 19 år, och hade inte hunnit utveckla något eget formspråk riktigt, hade inga glasyrer utom de köpta, och såg upp till dem som kunde det. 

Om man går i lära som krukmakare, skall man ju också lära sig kopiera verkstadens standardproduktion på ett totalt osjälvständigt sätt. Jag har respekt för dem som har tålamodet att lära sig tekniken genom att slaviskt kopiera, i lång tid. Vill man vidare inom den rena krukmakartraditionen, finns det ju sedan ett hav av traditionella former, och dekorationer, som kan kombineras på tusen olika sätt, men som egentligen är detsamma i alla fall, mer eller mindre - och jag gillar den traditionen !

När man kan det finns det fortfarande de mäniskor som kopierar exempelvis medeltidskeramik. Det finns duktiga keramiker, som exempelvis Cecilia Jansson i Örebro, som gjort det till en nich att framställa historiska kopior. jag har inget emot det heller. (Hon gör även helt egna saker)

Problemet upstår givetvis när man KAN göra keramik, och nöjer sig med att kopiera nu levande keramiker - och ju mer särpräglade ide'er man kopierar ju större blir problemet.

Jag tror inte det går att sätta nån gräns,utöver dem man sätter för sig själv.

I sista änden är det ju frågan om varför man gör keramik…..

Det blir ju egentligen först ROLIGT när man FÖRSÖKER att åstadkomma något som är ens egen personliga grej !

Jag antar att rent kopierande antingen beror på att har begränsade referenser, eller inte har kommit så långt att man är kapabel att arbeta självständigare.

Och ibland så tänker jag att man ska kanske inte tro att man är så f…t unik egentligen… - de flesta former är ju lixom upfunna för över tusen år sedan, och galsyrer liknande dem från det antika Kina, och Japan används fortfarande flitigt av de flesta av oss.

Om man däremot stjäl en ide´ rakt av som mångfaldigas eller används i komersiellt syfte, utan att tala med uphovsmannen först blir jag givetvis sur.

Som den här grejen som Zzaga berättade om om det här bandet som hade snott hennes bild från nätet, och använt som CD-omslag exempelvis…..

Då börjar det väl bli tal om grundkurs i vardagsetik för absoluta nybörjare sas……

Det här är kanske en hållning som är lätt att hålla sig med som amatör.

Jag  vill inte utesluta att jag hade haft en lite stirktare attityd om jag skule leva på det.

Men min grundhållning är nogden att etiska gränsdragningar är svåra att formuleras i skrift, dom kan kanske bara formuleras inom oss, från fall till fall, och helt personligt. Och jag tror seriöst syftande keramiker, formar den etiken automatiskt, eftersom det är DEN PERSONLIGA UTVECKLINGEN som är den huvudsakliga drikraften, och inte försälæjningscsiffrorna.

#1, har kikat men hittar inte.  Hjälp gärna om det finns en god gammal tråd på detta temat :)  förstår om det blir tjatigt för er som vairt med hela tiden om det blir upprepning efter upprepning :)

Jag hittade en tråd som heter "Låna idéer". Puffade upp den lite.

Jag kommer alltid på en massa saker ideer det finns för mycket hos mig jag lever inte eller har en egen tillverkning på keramik, utan det ingår i mitt jobb att skapa nya mönster, hinner bara inte att göra allt.

Men jag jobbar även med Kerami-elever tre dagar i veckan. När man arbetar med eleverna vill de ha en förebild, jag gör ofta en sådan men ibland händer det att de hittar någon annan att kopiera eller i bästa fall inspireras ifrån. Jag upplyser dem om regler och berättar att i studiosyfte och i kommersiellt syfte är det en gräns att respektera. När jag gick konstskolan var det vardaglig rutin att se hur mästarna gick till väga.

Det handlar om att lära och bevara kunskap till framtiden.

Men sen måste man hitta sin egen stil.

Det är bra att denna fråga kommer upp till diskussion då och då tycker jag.

Själv skulle jag tycka att det var ganska trist om man upptäcker att någon lånat mina idéer… Synd om de som inte har tillräckligt med fantasi för att skapa eget - egentligen fel yrke man är inne på då va? För egen del försöker jag i stor utsträckning hålla mej till att allt jag gör ska komma av idéer INNIFRÅN - allt som kommer utifrån blir liksom fel, jag kan inte stå för mina alster om jag snott idén. Så klart blir jag INSPIRERAD utifrån, så är det ju med allt man gör.

4, Pyromanen, det gör inget om en diskussion kommer upp gång efter annan när det är ett sådant intressant ämne. Jag letade snabbt också, men hittade inte den / dom jag tänkte på. men låna ideér tråden är också intressant tycker jag. (tack Susanne)

#7:

Som sagt så försöker jag befria mig själv från föreställningen att jag , eller det jag gör skulle vara så fruktansvärt unikt, men det utesluter ju inte att det jag gör på ena eller andra sättet speglar mitt "inre".

Saken är väl bara den att även det vi kallar vårt "inre" är bygt av ganska handfasta erfarenheter; nånstans har vi lärt oss att vissa färger är varma, andra kalla, vissa former är tunga andra lätta etc. Skall vi vara ärliga är det väl rätt sällan vi hittar helt egna former, eller jelt egna glasyrer ?

Samtidigt tror jag att  ALLA någelunda sunt funtade keramiker finner nöje i att fantisera…..

Men för ett tag sedan satt jag och spekulerade över vad man kunde använda en reduktionsugn till. (Jag håller på att sätta ihop en sådan ) Tankarna kom av sig själv att falla på oxblodsgasyrer. Rött är ju snyggt på svart, så snart satt jag och fantiserade om en klotformad lampskärm i svart lera. Underst var foten oglaserad, och grokornig av chamotte, och över leran flöt glasyren tjockt; jag hade bilden HELT KLAR !

Ett par dagar senare hittade jag en bild i Lyngaards "keramisk håndbog", som såg ut som en ren kopia av mitt oxblodsklot.

Jag har inte tittat i den boken på säkert ett år minst ! Men det har ju aldrig varit min intention att plagiera - jag trodde jag hade fantiserat ihop rubbet själv …….!!!

Samma sak händer ibland i musiken: Gud vet hur många gånger jag och mina polare har suttit (smått osäkert flinande) och spelat upp ett stycke musik och frågat: "Känner du igen det här ?" bara för att försäkra oss om att det nu VERKLIGEN ÄR något vi kommit på själva, och inte något vi har hört nånstans och glömt, tills vi suttit och spelat det av en ren slump…….

Jag är nog sån att jag kan se nåt jag inspireras av och liksom gå o suga på det jättelänge, sen kan det ta sig uttryck i nåt jag gör senare. Kanske nåt mönster som man gör om till eget eller nån form som utvecklas av mig till nåt annat osv. Som skrivs ovan, allt är ju nästan gjort redan och det är svårt att inte ta in allt det man ser. Däremot formas det om i min hjärna och det skapas nåt helt nytt!

Men att se typ grannkeramikerns saker som säljer bra och sen gå hem o producera likadana är en helt annan sak. Men jag tror det är väldigt få keramiker som gör det. Som Dolomit skriver, när man börjar arbeta i lera så kan det kanske lätt hända att man kopierar nåt men då tror jag det beror på att man först måste lära sig behärska en teknik, när man sedan tillämpat sig den så är ju det mest spännande att jobba vidare på design och olika uttrycksformer och där måste man gå in i sin egen själ och krafsa efter vad man vill få ut av sitt skapande. Då känns det inte så spännande längre att kopiera nån annans själ…

Men, jag tycker det är spännande att låta sig inspireras, av allt! Jag är väldigt förtjust i det textila området också och använder mig en del av mönster som jag broderat. Det finns ju så mycket olika saker att inspireras av!! Och vi är ju människor, som på nåt sätt ger avtryck på varandra.

Bläddrade nyligen i en keramikbok… såg en bild med en i mina ögon väldigt vacker skål, ljusgrön var den, och läste bildtexten för att se om det var någon kändis-keramiker som gjort den.  4000 år före kristus stod det… då blev jag full i skratt.

För några år sedan hade jag keramikkurs för barn i min verkstad. Där hade jag även en liten försäljningsdel med bl a tillbringare. En mamma som lämnade och hämtade sin son funderade fram och tillbaka på att köpa en av mina tillbringare. Minns ej priset exakt, ca 300-400 kr. Näst sista kurstillfället kom sonen och sa att han ville göra en sån där kanna och pekade i hyllan…

Jag hjälpte honom att göra en kanna och tänkte att det blir väl jag och inte hon som tjänar på det här i längden på något vis.

En annan historia. Jag hade keramikkurs för vuxna i samma verkstad, med min lilla försäljningsavdelning där mina alster stod. Visade eleverna hur jag hade gjort några fat (finns i mitt fotoalbum, vita fyrkantiga). En kväll satte en tjej igång med att göra exakt likadana. Jag blev så paff att jag inte sa något! Ångrar det, men jag blev helt stum. Nåväl, året gick och det blev julmarknad här i Leksand. Där stod jag och frös och sålde bl. a. mina fat. Ett par i 50-årsåldern kommer fram och tittar och säger: Men titta, ett sånt där har ju vår dotter gjort! Vid det laget kunde jag bara skratta åt det hela, inombords. De köpte inget av mig.

Under studietiden gjorde jag en massa olika modeller av små lustiga djur mm. i Cernit-massa. Affärerna gick faktiskt ganska bra… åtminstone i en studerandes ögon mätt.

En lördag stod jag  och sålde mina nyckelringar ute på ett torg. BBredvid mej stod en trevlig man och sålde nåt, lopptorgslikt. Han hade en dålig dag, jag en bra dag.

Vi pratade och han ställde de vanliga frågorna om Cernit osv. och dum som jag var svarade jag, naturligtvis. Till min förtjusning köpte han 8 olika modeller av mej i slutet av dan.

Två veckor senare var jag på ett annat torg och sålde. En kvinna kom fram och utbrast:
- Jasså, säljer ni dehär nyckelringarna här också! 

Jag gick till det andra torget.. Gubben stod och sålde mina figurer, mina modeller! Rakt av!  Jag blev så  förbannad att jag nästan flög på han. Till sitt försvar sa han att i vårt land är det endast Alko (= systembolaget i Finland) som har ensamrätt…

Att man lånar lite ideér går väl an, men att plagiera/stjäla former, figurer och hela koncept är helt vidrigt!

Jah har en bekant som tillverkar små figurer i cernit lera tomtar troll olika yrkesfig osv..Hennes tomtar var speciella.Hon satt på formex och demade cernit lera åt ett företag och samtidigt tog upp beställningar på sina figurer..Det tog bara ett halvår så stod en av dom större företagen som har figurer i polystone med EXAKT hennes figurer i HALVA montern..Hon försökte med en stämming men fick backa då dom hotade med att hon skulle få betala både sin egen advokat samt rättegångskostnader om hon förlorade..

Det är sånt här som jag blir pisst på

Att en och annan amatör gör en kopia för eget bruk och inte ska sälja är väl OK..Oftast blir sådana kopior ändå så dåliga..Jag designar allt jag gör och sätter min prägel..Det jag INSPIRERAS av är funktioner och kan använda dom men gör då ett föremål som är min design ..Jag inspireras även av andra material …som smide..

Diskuterade detta ned min sambo idag..Han sa "allt är väl redan gjort" men då plockade jag fram en av mina tekannemuggar som är udda i formen och sa.."den här har tamesjutton ingen annan gjort före mig" och det höll han med om…*L* Men skålar ,muggar och enklare former har alla gjort…

Jo "abbi.s´" exempel är ju givetvis horribelt, och man undrar i sitt stilla sinne vilken keramiker det är som påtar sig upgiften att kopiera någon annans verk på det sättet, för att ett större företag skall kunna göra stålar på det ???!!! (seriöst värre……)

Musiker, och andra skribenter (som inte är anslutna till STIM, KODA eller liknande organissationer) gör ibland det att dom skickar sina verk till sig själva med posten, och kan således dokumentera tidpunkten för produktens tillkomst, i och med poststämpeln.

Jag vet inte vilken betydelse ett inristat årstal har, men man kunde ju plåta grejerna, och skicka till sig själv. Bara lite besvärligt, och så tänker man kanske inte alla gånger i dom banorna förståss….

Så det här med "Tummens" exempel som påminner lite om "abbi.s´". Ett stort företag skulle stöta mig mer än en gatuförsaäljare iofs. Jag skulle nog bli mer förbannad på svaret, och attityden, än på själva försäljningen. (även om det samtidigt  rymmer en på gränsen till försonande slags dum-komisk kvalitet)

Men så beror det ju på vad det är man säljer också.

Nu har jag kollat en del på Tummens grejer, och dom har ju onekligen ofta en ganska personlig prägel. Det är svårt att jämföra skulptur med drejade krukor. Men om man nu tar Tummens "mygga i stengods", så är det ju lixom inte något man "råkar " göra av en slump, så att det liknar på pricken…..

Tar man däremot min egen flaska, som finns längst ner i mitt fotoalbum, så är det ju en klassisk modell, som varenda krukmakare värd namnet har gjort nån gång (eller något i den stilen ungefär) I ett sådant fall finns det ju ingen som helst rimlighet i att irritera sig på att någon satt in en liknande form med shinoglasyr i en vedeldad ugn. (även om det är ganska osannolikt att resultatet skulle bli helt det samma - men OM….)

Vill man i övrigt värja sig mot kopiering, så är ju en möjlighet att använda metoder som svårligen låter sig upprepas helt. Exempel på sådana är alla former av vedeldade bränningar, och Kristallglasyrer med stora kristaller.

Även om det rent teoretiskt är MÖJLIGT att reproducera sådana alster, så är det oftast så omständigt, att det lixom mister sin poäng ! (I den mån man över huvud taget är kapabel att ens avkoda arbetsproceduren….)

Värden är full av fantasilösa människor som i kombination med dålig etik och moral kan göra saker som förvånar en.

Låt kreativiteten blomstra och låna lite medvetet, men gör det alltid med urksillning ochegen stil. Omedveten "låning" förekommer och man blir alltid styrd av sammhället och arv. Inget nytt under solen.

Mode trender finns även i keramik. Ja hur tror ni dom växer till? 

LÅNING

Här ska ingen behöva urskulda eller förklara sig om att man har rent mjöl i påsen. Amatörer eller nybörjare är oftast bra kopiatörer och har ingen aning om upphovsrättslagarna och att de är förnyade.

Tror inte det måte vara amatörer eller nybörjare som kopierar.  Tänker litegran tvärtom att om alla gått på samma skolor kan det blir likriktining och ju mindre skola och ju mindre annat man tittat på och ju mer man försöker skapa själv och inifrån ju mer eget blir det.    . dendär omedvetna inspirationen och att man är en av sin tid och trenderna som finns kan förbrylla mig ibland.  För 15 år sedan då jag renoverade mitt första torp trodde jag jag hade hittat på alldeles själv att det vore roligt att sätta in pärlspont och ha öpna hyllor istället för överskåp… hade i alla fal inget minne av att ha sett det annat än i gamla hu… men plötsligt var det överallt….  Då minstingen var i magen och vi pratade namn kom vi på (under en promenad på kyrkogården och läsning av gravstenar) på att Emma, om det ble en tjej.  Kände inga småttingar som hette Emma… det var ju fint.  Nu blev det en pojk istället och i tidningen fick jag se årets 10-i topp … överst var EMMA.

Näe - jag tror inte att man MÅSTE vara nybörjare för att kopiera, men jag tror att det ligger naturligare för en nybörjare att göra det. Dels för att man är mindre kritisk, och har ett mer begränsat referensmaterial, dels för att man måste ha NÅGON SLAGS förebild, och dels för att man ofta inte har hunnit att utveckla någon egen stil ännu.

Vidare tror jag att det att kopiera til att borja med mer eller mindre är en naturlig del av förloppet. Ungefär som när Stones och -beatles började med att spela rock'n´roll - klassiker, och rythm ´n´blues-låtar i början. Eller som när jag själv satt och kompade mig själv till Taube-, och Cornelis-låtar på okännsligaste tänkbara sätt i många år först. (Något SKA man ju spela….) Plödsligt en dag så sitter man utan att ens tänka på det och knåpar ihop en egen rag, eller nåt sånt.

Håller med #18

Detta samtal får mig att tänka på något jag hittade på nätet för några år sedan och sparade. Det känns rätt på nåt sätt!

Jag läste Bernard Leach´s "A Potters Book" för ett antal år sedan. Jag drejade nya föremål under den här tiden. Nu fick jag idagarna en ny kopia av hans bok (den andra försvann) och bläddrade lite bland bilderna och det fanns ett MYCKET snarlikt föremål i boken som stod i min bokhylla, just den vasen i hyllan hade jag gjort när jag läste boken första gången, ganska festligt…. Man får kanske inte vara så sträng mot sej själv, ibland blir det kopior, men oftast mera inspiration kanske….

Simon Leach (ja, jag har blivit ett av hans fans!) pratar ganska intressant det här. Han säger att inspiration finns överallt och att åsikten att det är fel att kopiera kommer från iden om att man ska vara unik, men vi är alla unika ändå, det är inget man behöver producera fram. Även om man imiterar någon annans arbete så kommer man att sätta sina egna avtryck i det man skapar.

Fast jag antar att han inte menade folk eller ännu värre företag som snor rakt av bara för att tjäna pengar.

Filmen är här, spola fram till ca. 8:40.

http://www.youtube.com/watch?v=yboJHKNn2a8

Det som P. Piccaso sa var"Duktiga konstnärer kopierar, stora konstnärer stjäl"

# 17 citat: Pyromanen,"Tänker litegran tvärtom att om alla gått på samma skolor kan det blir likriktining och ju mindre skola och ju mindre annat man tittat på och ju mer man försöker skapa själv och inifrån ju mer eget blir det.    . dendär omedvetna inspirationen och att man är en av sin tid och trenderna som finns kan förbrylla mig ibland."

Nej nej, det är inte alls så. Man blir verkligen inte liriktad av att utbilda sig på en skola. Tvärtom så tränar man väldigt mycket på researchmetoder och registrering av det som finns i det område man vill jobba med. så att man INTE ska råka göra samma sak som nån redan gjort, eller att det liknar för mycket. Jag skulle vilja påstå, att det är tvärtom, att de som inte har koll på andra och inte håller sig à jour med utvecklingen och historien har mycket större risk att råka kopiera. Därmed absolut inte sagt att de som inte är utbildade alltid kopierar. Det gäller bara att hålla sig orienterad, trbildad eller ej.

Och ps, vet att inlägget i fråga var skrivet för länge sen. Dock är tråden ju återuppväckt.

Nu, anser jag, blir det språkförbistring här. Man kan inte råka kopiera. Ordet råka antyder omedvetenhet. Kopiera antyder medvetenhet. Att kombinera dessa två ord blir snurrigt. Det händer att folk gör saker som ser lika ut. Det betyder inte nödvändigtvis att folk kopierar. Detta gäller för både dem med lång dyrbar utbildning som för de autodidakta. Lite frimodighet och en generös inställning a la Simon Leach kan väl inte skada.

Undermedvetet så kan man kopiera….