Terra sigillata
Terra sigillata är en gammalt sätt att få en glansig yta som skiner. En metod som används ganska lite idag förutom av rökbrännare och raku anhängare. Man får en fin blank yta på godset, och man behöver inte bekymra sej om att den rinner och ställer till det i ugnen.
Terra sigillata -gammal dekorationsmetod som används än.
En dekorationsmetod som sällan används och behövs lyftas fram i ljuset lite mer. Detta är en av de första metoderna att att få kärlen täta innan glasyrerna fanns tillgängliga. Romarna och grekerna använde ofta terra sigillata t ex i de glansiga röda och de röd/svarta krukorna som man ofta ser på museum. Även de flesta olika kulturerna har använt likande varianter.
Man kan använda den i tex rökbränning eller raku och få en fin blank yta på godset. Eller också i lergodsbränningar för att på obränt gods polera upp en fin glans med tex en sten. Till skillnad mot att glätta godset med en sten för att få fram glansen, så får man med terra sigillatan glans även på texturerade ytor, vilket gör att den är bra även för skulpturer och liknande.
Fler fördelar med att använda terra sigillata är att om den är bränd till rätt temperatur att man får en snygg glansig till halvmatt yta som är len och skön att ta på och relativt motståndskraftig mot vatten. Den rinner inte och fastnar inte på sättplattorna, och kan därför användas under botten på krukor och på falshyllan som locken vilar på ytan att fastna. Detta gäller så länge man inte gör terra sigillatan på en lera med väldigt låg smältpunkt. Testa gärna först.
Terra sigillata är alltså mer en engobe än en glasyr och det är bara de allra finaste partiklarna i leran som man använder. De fina partiklarna fyller upp godset och man får en yta som är lite mer lik en glasyr än en vanlig engobe. Man kan använda vilken lera som helst ( kolla maxtemperatur på leran bara) men det bästa resultaten brukar man få med leror med liten partikelstorlek som ex ball clay.
Här är ett recept på terra sigillata:
205.5 gr ball clay
172.5 gr kaolin
2.4 liter vatten
30 ml / 2msk sodiumsilikat / vattenglas
Blanda ordentligt helst i mixer. Tillsätt sodiumsilikaten en droppe i taget, häll över lösningen i ett kärl. Låt det stå utan att röra den i ca 4 dagar. Då ska lösningen ha separarat sej i tre olika lager. Överst är ett lager med vatten, som man tar bort med en sifon eller en liten gummislang som man suger upp vattnet med. Vattenlagret slängs. Sedan kommer du till nästa lager vilket är terra sigilattan. Den kan du suga upp i ett annat kärl. Resten i burken kan du slänga.
Om man tycker man att terra sigillatalösningen är för tunn kan man koncentrera den genom att tex hälla den i en skröjad skål (som man inte tänkt använda) och låta vattnet sugas upp tills man har nått önskad koncentration.
Terra sigillatan är en tunn lösning och kan penslas/ sprayas på godset och man kan polera upp ytan med en sten eller ett sämskskinn eller en bit gladpack. Det räcker med ett eller två tunna lager, annars kan man få problem med flagning. Man får en jättefin glans på godset som syns om man inte bränner för högt.
Ett recept till:
Kägla 04
200 gr ball clay
840 ml vatten
25 gram sodiumsilikat/ vattenglas
En till: Val Cushings terra sigillata:
Kägla 03
2.16l vatten
860 gr lera / ball clay eller kaolin
30 ml Darvan nr 7 ( byt ut till svensk ersättning som sodiumsilikat/vattenglas eller liknande)
Man kan om man vill testa med att färga in terra sigillatan med olika färgkroppar och oxider. En del fungerar jättebra, andra mindre bra så här är det fritt fram för egna försök. När man bränner raku kan man använda terra sigilatta och leka med glansen på ytan genom att ställa det mot yta utan terra sigillata och ytan, matt mot glansigt.
Men terra sigilattan behöver inte heller begränsas till lergodsbränningar. Men lite tillsatser i receptet kan samma teknik tillämpas på riktigt höga temperaturer, med samma härliga glänsande yta. Klicka på länken till höger för en artikel i ämnet från Ceramics Today med många recept.
Testa terra sigillata - det är den väl värd. En riktigt gammal dekorationsmetod som överlevt ända in i våra dagar och som ändå känns modern.
- Redigerat 2020-09-23, 20:26 av Ulla
![[Borttaget]](/images/i-ifokus.svg){kind=avatar}
Starta en egen diskussionssajt!
För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...
Kom igång på några minuter. Gratis förstås!
Nej, inte om du inte använder kobolt eller annat i själva blandningen. Det är ju bara lera i terra sigilattan. Men funderar du på att använda det till bruksgods så ska du ta en glasyr istället. Dom gör det jobbet bättre. Men detta är ursnyggt på raku, eller rökbränt gods.
Vattenglas innehåller inga ämnen som gör godset giftigt eller hälsovådligt. Men i sin koncentrerade flytande form är det starkt basiskt, och om man är känslig för diskmedel, lut m.m. skall man undvika hudkontakt med det outspädda vattenglaset - och förstås undvika att få det i ögonen.
Bosse
Det verkar som om det är bäst på läderhårt, som en engobe, men jag tycker mig ha läst nånstans om att man kan ta det på skröjat gods, men minns tyvärr inte riktigt. Jag har "satt" en provomgång terra sig. och väntar med spänning på resultatet!!!! Hargjort några skålar som jag sen ämnar rökbränna…vi får se vi får se..
Har du lagt det på skröjat och det flagat så brukar det vara för tjockt pålagt. Ta hellre tunnare löning i flera tunna lager, så tunt att man knappt tror det funkar. Det går alldeles utmärkt att lägga det på skröjat och man kan få upp glansen bra genom att polera med sämskkinn, en tunn plastpåse eller gladpack, tycker i alla fall jag. Men jag håller med Avalon, snyggaste glansen tycker jag man får man med läderhård lera.
Nej, det verkar som man inte kan komam till Ceramics today längre, jag vet inte om det är tillfälligt eller inte. Låter länken finnas kvar så får jag kolla om ett tag igen. Här kommer ett par andra att dregla över i stället, tyvärr inte lika mycket info som artikeln jag hänvisade till, men snygga bilder iaf…länk
Hej!
Matt Hoogland har skrivit om terra sigillata på sin hemsida
Och bilder…
Hej och tack för den här fina artikeln!
Jag har precis gjort mitt första försök med terra sigillata och har en fråga som nån av er kanske kan hjälpa mig med?
Jag följde det första receptet i artikeln och fick en mycket tunn lösning som jag koncentrerade ungefär till hälften. Penslade på nästan torrt gods i 2-4 lager, polerade skröjade och idag hade jag med några krukor i rakubränningen. Sigillatan var väldigt mjuk och fin i ytan, men den blev inte alls svart i reduktionstunnan som de andra "nakna" lerpartierna blev! Det ska den väl bli? Vad kan ha gått fel? Jag testade med hästhår också, men håren "tog" inte, lämnade bara ett sotlager ovanpå, nästan som om sigillatan hade sintrat som en glasyr på leran. Kan det vara att jag har skröjat för högt? Vet nån hur hög bränning sigillatan tål?
Mycket tacksam för hjälp!
#32
Allt gods som du glättrat (polerat) med T.S eller slip av leran måste brännas vid en låg temp i skröjbr. Om du vill ha kvar den blanka ytan. Även om du sedan bränner i rakuugn för att få Horse raku, så får inte temp- gå över ett visst gradantal. För då försvinner den blanka ytan
Om du bara vill ha en len yta kvar, under en glasyr så kan du bränna högre i skröj och raku.
Om ditt intresse är stort kan jag rek. att kolla efter böcker på Amazon.com. I de allra flesta fall på engelska förståss.
Det är glättningen som påverkas om du skröjar för högt.Jo, fast min fråga var ju varför det inte blir svart!! I samma tunna fanns grejer med naken lera utan TS och de blev kolsvarta. Inte ens hästhåren gjorde TS:en svart. Därav min fundering att det kanske vara den höga halten av vattenglas som "tätat" godset så att det inte är tillgängligt för reduktion.
Ni vet den svart-röda grekiska keramiken? Den svarta och den röda färgen är egentligen samma lera, bara med olika partikelstorlek. Den ena färgen är finare mald än den andra.
Om jag minns rätt brände de keramiken i reduktion så att den blev svart, och sen släppte de till lite syre så att den finmalda leran blev röd igen.
Lera kan alltså reagera olika snabbt på oxidation/reduktion beroende på hur fina partiklar den innehåller. Terra sigillatan kanske hann oxidera igen?
Bara en gissning.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Nu har jag experimenterat lite till med min TS och kommit fram till att det var för hög skröjtemp som var problemet.
Jag gjorde två likadana krukor med TS på. En skröjbrände jag på mitt vanliga program (1000 grader) och den andra till 900 grader. Båda åkte i rakuugnen till 860 grader, sen ner i sågspån. Den lågskröjade blev mycket svartare, både där det var TS och naken lera.
Tack för alla tips och råd!
Förut när jag har gjort terra sigillata så har jag lyckats precis enligt beskrivningen. Nu när min sigillata började ta slut och jag skulle göra ny så gick det inte alls lika bra. Den uppslammade leran skiktade sig inte i tre lager som den skulle. Jag kommer inte ihåg vilket av recepten jag använde, men det kanske ändå finns någon här som har litet tips på vad som gick fel.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Hej, Jag testade en variant i veckan efter att ha kollat på ett klipp på youtube. En keramiker använde sig av ett medel man normalt använder vid pool-rengöring. Nu har hinken stått i några dagar men jag ser bara två lager. Eller är mellanskiktet så likt vatten att jag inte ser det genom hinken? Sjönk gjorde leran snabbt tyckte jag. Hälften på bara en timme. Fotot är från idag. Satte terran 1/5 kl 11:34
#0: var är länken om terra sigillata för stengods?