Jag vill inte utesluta att jag har missat något nånstans, men jag måste säga att jag är måttligt impad……

Vad priset angår, så beror det på hur mycket leran väger, och om ..den är siktad. Den såg lite torr ut, jag föredrar om den är så pass mjuk så att man kan dreja direkt i den .

Precis som du själv antyder "Godsagare", verkar "konst"  ibland även vara konsten att ta betalt för sin vara.

Kunde vara kul att veta vad det slutligen går för, och vem den lycklige ägaren blir.

Var det inte ett fotografi på lera (polaroidbild) som kostade 1000:-?

Nej inte ett fotografi men det medföljer ett foto med text…

""Squeezes", objekt, lera"

#1

Jag skrattade gott åt dina kommentarer kring lerans vikt etc…

Klart skoj!

…man måste nog hysa en riktigt djup kärlek till lera, om man skall bli hänförd av den här poesin….eller…

Bosse

Konst kan ju verkligen vara konstig ibland…

OK - Jag kollade ärligt talat inte SÅ noga om jag ska vara ärlig.

Men OM det skulle ha rört sig om ett fotografi, så skulle min inställning inte ändras radikalt, av den orsaken.

Utöver det arbete som föreligger i samband med skapandet  det tredimentionella alstret i fråga, tillkommer i så fall arbetet med att åstadkomma en korekt exponerad bild av motivet.vom jag

Jag har kännt många goda amatörfotografer genom tiderna, vars bilder har gjort ett betydligt kraftigare, och varigare intryck på mig, och som med glädje skulle sälja sina bilder för en släng eller två, en gång emellanåt, även om dom mest plåtar för nöjes skull.

Men tusen kronor var väl utropspriset ?

Det betyder väl att det kommer att bjudas på det, och att det slutgiltiga priset sannolikt kommer att ligga betydligt högre ?

tusen spänn för en hög bajskorvar..man gör definitivt fel grejer*L*

Hehe, jag är inte ett skit impad:D Jag skulle kunna bli miljonär med all inspiration i bajstemat av mina små barn… Som sagt Abbi, man kanske slagit sig in på helt fel väg:)

hihi…. ni är för roliga!

Tyskarna är ju som galna i älgpluttar..hehe

Tänk så enkelt det är att vara konstär!

Och har sliter ni keramiker häcken av er, eller inte (för vem vill klämma fram dessa?

Glöm inte att man måste ha en svårtydd förklaring med många ord till verket också. Det är konsten att skriva den som ger så bra betalt, inte verket i sig.

Men de pengarna får inte konstnären del av, de ska vara fattiga o lida annars kan det inte bli så här bra kvalitet

någonstans kommer jag ihåg att när jag gick min utbildning så sa en tjej som gick där att vi som gillar att greja med lera har inte kommit ur det anala stadiet ,ja ni vet kiss o bajs åldern.Det är väl så jag känner ungefär att den som har gjort denna skapelse har inte heller kommit så långt….

ja tycker att med detta resonemanget så har konstnären satt fingret på problemet du beskriver och belyst detta på ett enkelt sätt

antagligen är det så,fast ibland tycker jag att man kommer iväg så lättvindigt.Är det så att om man gör ett par bajskorvar,bröst eller en snopp så kan man ta betalt…….Är det verkligen inte mer vi vill utrycka?

Fruktansvärt roligt! Själv brukar lite osäkert bita ihop om mina spontana känslor inför konstig konst, har liksom för mig att jag ska bli betraktad som oinvigd eller t.o.m. korkad om jag är för kritisk. Det här var en härligt sarkastisk och uppfriskande tråd! Ren underhållning att njuta av så här före sängdags.

Jo men belyser man det rätt så blir det snyggt sörru (ironi)

Det är att kläcka iden först, ha okunskap om materialet och vara modig att visa upp resultatet samt ha de rätta kontakterna som ger exponering och pengar.

 Visar du en unge hur man bakar sandkakor steg för steg så lär sig barnet så småningom hela proceduren; gäva fram fuktig sand, fylla platta, vända fort, banka, lyfta sakta och du har en fin liten kaka.

Men vart tog kreativiteten och det egna tänkandet vägen ?

Om det slutar i bajs är det kanske inte helt nytt…

Ja man kan undra över mycket konstigheter i konst värden men vill du äga en konstighet så får du betala annars kanske man inte ens vet om ett den är konst. 

Det är bara år med träning som gäller om man vill lära sig

dreja bra (fast det blir man inte super känd på så lätt) Nä då ska du komma på nått unikt typ monotopi tryck med tuttarna, det kan man bli känd på (nu är detta redan upptaget av en annan konstnärinna i fall någon blir sugna på att göra dett kan ni bli anklagade för plagiat)

Konstnären har ju fått igång ett samtal kring det och det är kanske det som är själva grejen med konst? Att folk tycker, inte vad de tycker…

Om man kikar lite under vilken rubrik det ligger under så förstår man att det måste vara obränd lera.

Annars hade det väl hamnat under "keramik" och inte "diverse"…

En vattenskada i huset och man har slängt (ev) tusen bagis i sjön! 

Sanslöst! Läste i nån tidning att Tom Cruise hade låtit avgjuta sin dotters första bajsplupp och gjort den till en liten staty…

Undrar vad han gav för det….??

#21 JAG SKRATTADE HÖGT FÖR MIG SJÄLV NÄR JAG LÄSTE DITT INLÄGG!!!!

kanske man skulle sätta ett rumpavtryck i en bit lera och sälja………hmmm som tur är kan man ta svampen och släta ut ev avtryck från apelsinhud, inte för att JAG har sån naturligtvis

Jag kommer aldrig att glömma programmet som gick på TV  för många år sedan med en konstnär som stod och pissade i snön, och sedan gjorde en sorts gipsavtryck efter hålet som uppstod i snön…  Han sålde ju bra med pisshålsavgjutningar..Det finns ju något för alla smaker inom konsten tack och lov…Allt behöver man ju inte gilla heller. Korvarna ovan tillhör ju inte något bestående konstminne direkt.

Annnars håller jag med Godsägaren i att konstnären fått igång ett samtal med sin konst, och vi har ju alla upplevt något när vi har kikat på bilden. Och skönheten ligger ju betraktarens öga, fast inte vill man ju bara ha skönhet när man tittar på konst heller?? Så trist det hade varit det då…

Jag har då och då känt mig "lurad" när jag går på konstutställningar. Vad tror de om mig som betraktare? Är det "Kjejsarens nya kläder", eller? Senast såg jag en utställning där en av konstnärenra hade ritat av gamla broderimönster, sådana som man har när man broderar korstygnstavlor, monogram och liknande. Är det konst bara för att man gör dessa mönster i lite större format och ramar in dem? Likaså var jag på utställning där en konstnär, mycket väletablerad, hade ställt ut gigantiska te-kannor i keramik, oformliga med inristade figurer. Nästan samtliga figurer, djur och människor, hade erigerade röda penisar, eller undantagsvis, stora vulvor. Groteskt. Hade ingenting med varken tekannor eller keramik att göra. Figurerna i sig var kanske intressanta, men varför på tekannor? Dessutom fanns det skulpturer som somliga tolkade som hundar och andra som kattor. Enkelt tilltummade med några ben som inte nådde underlaget. För mig var det ganska charmiga djur, om de varit gjorda av dagisbarn….

Jag gick hem i min lilla verkstad och tummade till lite oformliga kattor, skröjade, glaserade och satte på hyllan. Vågar jag visa dem…?

En gång frågade jag ett gäng av mina konstnärskompisar hur jag som amatör kan veta vad som är god kvalitet vad gäller konst. Som ni förstår fick jag inget svar.

Självklart förstår jag att man måste utmana konvenansen och "retas" lite, förskjuta gränser, undersöka materialens möjligheter m.m. Men om föremålen/bilderna bara blir klumpiga eller amatörmässiga, vad är det då? Och visst är det så, den konst som retat mig mest, den minns jag, på gott och ont.

Jag har personligen egentligen alltid dragait mig för att blanda mig i diskussionen om vad konst är eller bör vara, eftersom jag finner den enormt svår, och inte har några entydiga svar själv.

Jag har egentligen inte något emot när konst är "konstig", eller obegriplig i sig. Tvätom; utöver att jag faktiskt ibland (altså inte alltid) kan upskatta exempelvis abstrakt expressionism, kubistiska experiment, mm, av rent etetiska grunder, så finner jag ofta konstens "rubbade väsen", och mer eller mindre knäppa tilltag väldigt underhållande.

Exempelvis tyvcker jag det är vansinnigt roande att se Roy Lichtenstein överföra rastertekniken till tredimentionell form, och totalt föremålslöst måla stora röda, och blåa prickar på ett skulpterat huvud, eller när Andy Warhol pissar på en duk med fotoemolusion, framkallar den, och hänger upp på museum, med titeln "Drippings". (Som en komentar till Jackson Pollocks abstrakta bilder) Och jag finner också en viss humor i tilltaget att ställa ut en pisoar på museum. (Även om det bara funkar en gång) Precis som jg ligger dubbelvikt, när ett antal snubbar i vita rockar med dödsalvarlig min går upp på en scen och läser upp en lång futuristisk dikt beståendetzzzooooirnkav maskinljud på en scen; typ:

"Tzzzooooirnk, tzzzooooirnk, tzzzooooirnk

Kartawaaan Kartawaaan tzzzooooirnk

gritsny graaah tzooorink"

etc utan att röja en min !!!

Exemplen är otaliga!

Emellertid; För att konst (vad det nu än månne vara) skall ge mig känslan av att ha betydelse, (och därmned med rimligen kunna representera ett viss ekonomiskt värde), för at den ska kännas angelägen, eller åtminstånde intressant, tror jag att jag ställer kravet om att det antingen ska  motsvaras av en synlig arbetspresttion (Exempelvis ett väl utfört hantverk, eller studier i estetik, konsthistoria etc.) eller också med någelunda tydlighet rymma en berättelse, en åsikt, medvetet spränga en estetisk, eller filosofisk konvention, eller tänja dess gränser osv.

Utöver detta känns konsten först meningsfull för mig när den söker förbindelse med mäniskor utanför en liten, snäv, och  i förvägen införstådd krets av kulturarbetare, intellektuella, osv.

Jag har själv FÖRSÖKT intresera mig för konst, filosofi, och andra med humanioran besläktade ämnen, utan att för den sakens skull vara någon som helst slagsexpert på området - det är bara de områden som spontant intresserat mig. 

Men när man trots detta intresse söker för gäves efter konstverkets kvaliteter, och varje försök till analys lämnar en tom, och man heller inte känner sig spontant berörd av det, så frågar jag mig om konstverket inte har förfelat sin funktion, och jag funderar över "VEM FÖRSTÅR DET ?" Har det någon apell till någon somn inte är "medlem i klubben" ?

Jag är väl medveten om qatt dessa argument får mig att låta som värsta högerpopulisten på krigståg ! Men så är det inte. Jag är definitivt inte typen av mäniska som "reflektoriskt avsäkrar min revolver" när jag hör ordet "kultur", eller tycker att "allt var bättre förr"

Jag är snarare att betrakta som "Flummig vänsterextremist", eller "utflippad tuopisk drömmare" !

Då återstår frågan: har lerhögen inte engegerat ? Har den inte väckt diskussion här på sajten ?

Jo, förvisso, men om inte "Godsagare" visat fram det för mig, ruskat i mig och sagt: "Hallå - vad tycker du?", hade jag gissningsvis bara tittat förstrött på det, och konstaterat: Jaha - ännu ett intetsägande alster i högen av likgiltiga målerier, och skulpturer, och kanske förstrött undrat vem som är villig at betala för det. Och även sedan jag gjorts upmärksam på det, och så lyckas inte kreationen i sig att engegera mig riktigt; Jag har svårt att bli uprörd över att jag inte förstår den. Den gör mig varken glad, ledsen, eller ens riktigt irriterad.

Det är mer disussionen i sig som engegerar mig. Den kunde lika gäna ha utlösts av frågan:"När blir något till konst ?"

Det verkar allt för enkelt att utställa en likriltig kreation, och för att få igång en liknande diskussion. Den föregår ju snart sagt på vrenda gymnasium, i hela norden.

Den största svårigheten ligger till synes i at lyckas få betalt för den. Därtill kommer att dom som engegerat sig i frågan (här på sajten) ÄR framför allt folk som redan HAR en hållning till estetiska frågor. Vi är färre än femton personer ! Och anledningen till att det har är framför allt att det är lera det handlar om.

Flera av föreliggande tråds komentarer verkar kunna sammanfattas med något i stil med:"så här ser leran ut innan jag börjar forma den - vad är poängen ?" Det är en fullt förstålig reaktion (och även min egen omedelbara reaktion)

Men jag har svårt att tro att verket vänder sig till keramiker i första hand. Och därutöver är ju indignationen inte HELT ärlig heller. Den är utskuren i papp, för at visa på något vi finner sjukt, eller obegripligt. men de flesta av oss skulle väl antagligen fortsätta dreja oavsett om vi tjänade pengar på det eler ej.

Men sammanfattningsvis: Nej -det är inte för att det är "för konstigt", jag ställer mig frågande till det. Det är för att det mest lämnar mig så likgiltig - knäppheter i konsten är bara roliga ! fgaktiskt skulle jag uskatta om det var ÄNN KNÄPPARE Då skulle jag kanske reagera, och få en uplevelse av det !

Och om folk vill betala över tusen kronor för en torr osiktad lerhög, som jag normalt sett kanske ger 500 kronor för, sedan den blivit siktad, och är lagom mjuk att dreja i så skall dom få lov till det. Jag undrar bara varför….

 Älgbajsen i lera gav inte heller mig någon upplevelse. men en del modern konst gör ju det.  Inte är jag en sån som vet en massa om modern konst, men någon gång eller två om året då får jag kulturbrist härute i skogen 1,5 mil från närmaste konsum där jag annars stortrivs.  Då åker jag till någon storstad och besöker museer och tittar på gamla hus ett par dagar, matar på så jag klarar mig ett tag till :)  Teoretiskt sett så behövs inget dyrare matrial än till älgbajsverket för att något kan vara något som ger mig en upplevelse. Men i detta fallet så har jag originalet utanför på gräsmattan..

Man tror knappt sina ögon. Det är förvånande för mig att det finns så många konst och kulturfientliga på den här keramiksajten.

Då vill jag snabbt berätta en positiv konstupplevelse så du inte tror det bara är negativt :). Var på höstsalongen på konstnärernas hus i Oslo för två veckor sedan.  Det var verkligen spännande och kan definitivt rekomenderas!  Bland många favoriter så var det en särskild som fastnade. Det var en video projicerad på väggen.  En kvinna stod (i full storlek) och slängde ilsken en tom flaska mot en stenplatta på marken så den gick sönder.  Stirrade rakt ut i luften, tog den nästa tomma flaska och med ett helt igenom ilsket kroppssråk och mimik smockade flaskan mot stenplattan, sen den nästa och sen den nästa.  Det var ljud på också.  Gjorde så gott att titta på, så jag stod kvar några minuter till…   Efter att ha varit runt och kollat på allt gick jag tillbaka till "flaskkvinnan" men nu var det inte samma upplevelse…  jag hade blivit av med min inre ilska i första omgången…kvinnan hade gjort det åt mig, jättehäftigt!   Matrialkostnaden obefintlig och hantverkskunnande begränsad till lite ljusättnning på huvudrollsinnehavaren, men en sån  idé!

#28  Att diskutera och vädra sina känslor och tankar inför konst som man anser undermålig innebär ju inte per automatik att man är varken konst- eller kulturfientlig. Snarare tvärtom. Det innebär att man faktiskt går runt på gallerier och muséer och betraktar. Av och till oberörd, men mest med fascination och någon gång med ilska eller besvikelse. Aktiv och konstruktiv kritik på denna sajt ser jag bara som utvecklande, inte på något sätt fientlig.

Altså, om man INTE FÖRSTÅR en sak, så tycker jag det enda förnuftiga är att öppet stå för det, och om man inte känner sig berörd så tycker jag inte att man ska hyckla. (Heller inte om konstnären i fråga råkar vara väldigt erkänd, eller konstverket är väldigt dyrt)

Om man ÄR kulturellt intresserad, så kommer man aldrig ifrån att man för eller senare känner sig tvungen att göra ett urval. Det betyder ju också att man tvingas dissa en del. Det är också en helt naturlig reaktion, om man känner sig förvirrad, och osäker, eller frågar sig Vad detegentligen är , som är så fantastiskt, om man inte SER det fantastiska i det.

Om man nu uplever sådana reaktioner som "kulturfientliga", tycker jag det är rimligare att exemplifiera, och gå in i diskussionen omkring precis VAD man uplever som kulturfientligt, eller på vad sätt det är det.

"Kulturfientlighet" är trots allt bara ett epitet. För den som inte vet mer precis vad epitetet syftar på, förblir det ett "tomt" epitet, som man varken kan lära något av eller försvara sig mot det.

OK - jag är inte någon stor fan av Schlagermusik. Men jag klassar inte alla som föredrar Carola Häggkvist framför Henedrix för musik-ignoranter, och halvanalfabeter därför. Utan någon egentlig intention om att frälsa dem, går jag i stället in och förklarar varför jag får ett begränsat utbyte av Carola, och vilka kvaliteter jag ser i Hendrix musik. Att jag sedan inte förstår varför en tjej med öppenbara talanger, och tekniken på plats inte anstränger sig mer för att åstdkomma musik som komunicerar är en helt annan sida av saken.

Vidare tror jag man ska vara upmärksam på att tonen i den här tråden är avslappnat uppsluppen till tider, och att varje ord därför inte ska läsas helt bokstvligt, även om det givetvis anger en grundläggande attityd.

Något inlägg som framstår som direkt kulturfientligt SER JAG emellertid inte själv i tråden riktigt….

Intressant läsning det blev i den här tråden!

Jag är dock nyfiken på en mer nyanserad bild från #28.

Jag står som ett frågetecken då jag inte känner mig särskilt kulturfientlig, men det kanske jag är? Hjälp mig förstå.

Är det nån som vet nåt om konstnären? Googlade men blev inte klokare.

Det är ju möjligt att #28 skojar med oss……eller..?

Uttrycksfrihet går ju i båda riktningarna…….friheten i konsten skall givetvis vara 100%-ig, men betraktaren skall också ha rätt att kritisera verket, även om omdömet inte blir alldeles positivt, och att presentera ett sådant här verk i en sajt för keramiker, är väl att be om en smocka…

Bosse

Jag tolkade in en ironisk underton i #28, fast sånt är svårt att veta på skrift, lättare när man hör ett tonläge eller ser ett ansikte.  Fast smockarna kanske inte heller har lämnat så mycket utrymme för att andra kanske kan tycka ett verk är spännande.

jag tycker att konst är spännande och intressant,och jag brukar ofta fråga mig själv när jag är på utställningar vad försöker denna konstnär tala om/visa mig? ibland är det "bara"vackert men jag som är estet tycker att den känslan räcker många gånger för mig.Sen är det ju ofta så att konstnären har gjort något som sätter igång tankarna ordentligt,ibland förstår man inte och behöver hjälp av tex en bok eller en guide.Sen råkar man ju ut för det där som gör en riktigt förbannad,va e´detta undrar man! Vill konstnären bara göra en förbannad eller vad e´det frågan om?Ofta rycker man på axlarna och går vidare, fast jag brukar ge det tid innan jag går.

På min utbildning så var vi på Moderna musee´t och det blev en upplevelse.En bekants bekant har en tavla hängd där och jag var mycket nyfiken på vad Clay Ketter hade gjort.Hade inte en susning om hans konst då så till slut hamnade våran lilla klass framför en tavla 4X5m.En vit tavla med spacklade rader så som väggarna hemma ser ut innan tapetsering.jag blev väldigt paff..och undrade mycket över tavlan,och det gjorde alla.Men jag fick ta reda på en del om clays konst hemma och idag har jag en helt annan attityd till hans konst.Klart att denna tavlan som hänger på Moderna är speciellt utmanande,tänk er alla hantverksmålare som kommer förbi.Jag gillar speciellt hans tavlor som liknar vägg med avriven tapet och jag har en tolkning av konsten.Känslan av att göra något nytt,precis som i keramiken när man påbörjar med en ny lerklump i något nytt moment,sen kanske inte slutresultatet blev precis som man tänkt sig.Men just den där härliga känslan när man precis påbörjar…

Håller med Lotus i ditt resonemang , känner som du.

Konstverket gick för 800:- exkl inropsavgift…