Men eftersom rakuglasyrerna krackelerar och godset är bränt så lågt (har ej sintrat) så kommer saften och dressingen att rinna igenom väggarna på kannan. Det är nog främst därför man inte använder Raku till bruksgods. Dessutom tar det nog lite smak av reduktionsprocessen, iallafall sitter ju lukten i ett tag.

Annars är frittade glasyrer och ämnen inte så farliga eftersom dom genomgått en process där dom har blivit ihopsmälta. Men man ska väl ändå vara försiktig men koppar i kombination med bly iallafall.

Lyfter denhär tråden …..

Nästan alla ämnen vi använder finns ju gränsvärden för och inget är bra att få i sig för mycket av. Livsmedelsverket har riktlinjer för vad keramiska föremåls gränsvärde ska vara för att få användas till mat.

Själva poängen med en fritta är ju just att nedsätta giftigheten (bland annat)

Du borde kunna få en kemisk analys av frittan, där du köper den. ( I annat fall inte skall du kanske överväga att byta leverantör.) ôver huvud taget tycker jag du ska dryfta graden av giftighet, och användningsområde med din leverantör. (som borde kunna rådge dig om saker som rör hans varor)

Om frittan innehåler bly, skulle jag råda dig till att använda en anna fritta i alla fall. Även frittat bly kan I VISS MÅN utlösas av syror. Det finns det andra metaller som kan också, men dom är som regel mindere farliga. Exempel på sådana är kobolt, och koppar. Men köper du ett "Ostindia"-set från Rörstrand, så är det ju målat med kobolt också……

Smak vet jag inte, men LUKTEN efter reduktionen försvinner med tiden. Jag säljetr inte Raku, som inte är lika luktfritt, som allt annat gods.

#1  Frittade glasyrer är inte så farliga, nej, men bara när vi blandar och doppar och dammar. När den väl är bränd är det ingen skillnad på en frittad och en råblandad glasyr.  

#4 mja, köper man ett OstIndiaset är väl kobolten insmält i en hård glasyr på en supersintrad Porslinslera och gjord för tuff användning. Har man kobolt eller koppar i raku får man tänka på att en rakuglasyr eller fritta inte i första hand är gjord för bruksig användning utan främst för att den smälter så tidigt eller t.ex. är så alkalisk som möjligt för att ge kopparn turkos färg. Enklast är väl att ta ett vasst stämjärn och skrapa på ytan av den där turkosa eller blå glasyren, förmodligen går det lätt att repa den jämfört med OstIndiakoppen och sen kan var och en räkna ut vilken glasyr som kommer att avge mest vid en kemisk provning. Hade det varit möjligt att göra starka glasyrer i 850 grader så hade väl hela industrin bränt där istället för i högre temp ?

Med andra ord, rakuglasyr i sig är oftast inte giftig om den är blyfri men absolut inte lika stark och därför potentiellt giftigare beroende på vad den är färgsatt med. Krackeleringarna är bra fällor för bakterier men det har vi redan proppfullt med i kroppen så det hade jag inte bekymrat mig om. En rakukopp med bara vit glasyr t.ex. kan väl va ok att dricka ur men jag hade nog dragit mig för att dricka äppeljuice ur en koppargrönröd balja…

Och Dolomit60, kobolt är INTE en ofarlig oxid, den vandrar rakt genom huden om man rör om i en glasyrhink t.ex. och dricker man ur en kopp med mörkblå rakuglasyr får man nog i sig en liten dos kobolt, tror jag. Cancer, var det visst det handlade om där….

Om man själv vill dricka ur sin rakubrända mugg är väl en sak, men jag skulle inte vilja sälja rakusaker till andra för användning till livsmedel.  Enligt Anders fredhlms bok kan även blyfria frittor innehålla förorening av bly. Ganska visst i mindre mängd, men inte så kul i en glasyr där det inte "sitter så fast".

Ju mindre bundet det är desto mer avger det ämnena som ingår i glasyren och syra lösgör ämnena mer än vatten. Det är och kommer aldrig att vara nyttigt att få i sig för mycket av några ämnen och gränsvärden finns hos livsmedelsverket för bruksgods i keramik. Om någon dessutom blir skadad och du har gjort glasyren själv är du ansvarig inför lagen. Om du köpt glasyren är leverantören ansvarig. Och om leverantören inte rekomenderar glasyren till bruksgods så kommer detta av att den förmodligen släpper mer än vad gränsvärdena tillåter om dom nu följer lagen.

Tecerimoniskålar används väl bara vid särskilda tilfällen? Kanske skildnad på hur mycket saker man eventuellt får i sig då jämfört med om man har sin vardagskaffemugg av Raku.  De färreste (ingen jag hört talas om) har mjlighet att mäta om och hur mycket det läcker från ett föremål för att kunna bedöma om livsmedelsverkets gräns hålls.  Så det vore jätteintressant om det någonstans finns undersökningar gjorda i dethär ämnet! Ingen som vet? Jag har "alltid fått höra" att man inte ska ha livsmedel i rakugods, men att man fått höra något många gångar behöver ju inte betyda att det är sant!  det kan ju vara ytterligare en sånhär myt som vi hjälps åt att hålla vid liv?

vad innehåller 169:an från Cabex??????? Bly, Eller???

Om det inte gör det, då förstår jag inte heller varför man säger att Raku är giftigt Är det så att man tänkte förr på de japanska teskålarna och fortfarande säger att Raku är giftigt. Att detta uttalande hängt med ?????? Säger som förra om det är en myt då måste man avliva den. För t.ex tennoxid som finns i, kan den avfällas från godset och det blir väl inte giftigt????

Jag skulle nog inte vilja ha mat i rakubränt gods, tycker inte det känns bra men det är nog mest p g a krackeleringen och inte glasyren så mycket,. Man kan ju ha till frukt och så men inte äta eller dricka ur.. bara en känsla jag har.

Kollade i Anders Fredholms bok i avsnittet om ämnenas giftighet och där står att "blyfria" frittor ofta innehåller blyförorening, ibland så mycket som 0,5%.   Cebex-frittan du nämner VanjaK är vel en "blyfri fritta"?  Men hur det är med just den ???

Hittar även i Fredholms bok att kobolt och koppar kan ge allergi, crom och Nickel är ännu värre. Tenn finns det ingen uppgift om. Men människor har ju druckit ur tennstop och förtennat koppar och det finns tenn i konservburkar… så lite tenn dör man nog inte av (i alla fall inte innan man hunnit dö av något annat :)).

Då borde det vara så att om man får försäljarens garanti att frittan inte är förorenat med bly då kan det funka, men om man börjar blanda i kobolt eller andra giftigheter så är det inte lämpligt för livsmedel (min egen bondlogik utifrån det som gått att leta upp hittills)

Det handlar nog inte tyvärr om vad vi tycker eller tänker utan det är kalla fakta enligt Kemikalielagen som kom ny fr o m januari och gränsvärden hos Livsmedelsverket för keramik som gäller. Strikt så är det så vid försäljning ska du som säljer ha koll och göra tester själv för att veta att du håller dig inom gränsvärden.

Hur vi ska lösa detta har jag inget svar på men vi bör känna till att det faktiskt förhåller sig så och tyvärr finns det alldeles för lite forskning som är offentlig. Dessutom så är ju alla glasyrer unika och då bör dom testas var för sig så som Rörstrand och alla andra gör när dom kommer ut med en produkt.

Tack för svar! #11 Tänker nog som du.Alltså fortsätter jag med Raku till allt utom mat.  När man läser Fredholms bok ( som jag har) blir man lite fundersam om olika farligheter.Där står mycket som jag inte visste.

#12Om Cebex fritta 169:an är blyfri, har jag ingen aning om. Det stod i ett recept. Därav min undran.

#13 självklart gäller lagen. men om någon (t.ex. en återförsäljare) redan kollat upp och vet om t.ex. några av de vanligasta färdigköpta rakufrittorna innehåller blyföroreningar eller inte så behöver ju inte var och en göra egna tester av samma sak, så om det finns undersökningar gjorde vore det intressant att få reda på tycker jag!

Blandar man egna glasyrer förstår jag att det är ens helt eget ansvar att kolla att det inte läcker ut något som inte är tillåtet.

#15 Jag tycker också det skulle vara intressant att läsa om det finns undersökningar gjorda. Lite intressant att få ta del av.

OK-Lars T- jag medger att din argumentation röande ostindiakoppar känns rätt övertygande, och jag vill för allt i världen inte bidra till att lura i folk att saker är ofarligare än dom är. Jag hade bara inte tänkt över skilnaden i bränning, utan tänkte att kobolt är väl kobolt…..

Rörande detta med kobolt, och koppar var emellertid inte min mening att beskriva oxiden som "en ofarlig oxid". När jag skriver att det finns "mindre farliga oxider" som också kan utlösas, skall uttrycket "mindre farliga" förstås som "mindre farliga än bly". När jag skrev det antog jag nog att det skulle framgå av sammanhanget. Antagligen hade kunde jag ha formulerat mig något klarare. Jag påstår altså INTE att koppar, eller kobolt skule vara ofarligt iofs. Men jag antar att det är någon GRUND till att just bly har blivit omgärdat av en massa restriktioner, som kopparn, och kobolten har undgått (?)

Att blyfria frittor kan innehålla bly hade jag faktiskt ingen aning om. (Måste ta mig samman och köpa anders Fredholms bok en dag. Har fajtikt tänkt på det länge egentligen…)

Att man är JURIDISKT ansvarig för den skada man vållar är kanske nog, men det rent MORALISKA ansvaret skulle nog kännas mer betungande den dag, man inser att någon blivit svårt sjuk pga. att man har haft en för avslapnad attityd till saken. Så det är DEFINITIVT INTE min mening att vilseleda vare sig keramiker eller kunder ! ! ! Därför är det också att folk säger till när jag svamlar, tänker fel, eller uttrycker mig otydligt.

Själv har jag alltid tänkt på det sättet att det ger sig lite själv ochså, för om man använt samma rakukopp i ett halvår till att diska, och dricka kaffe ur dagligen, så talar mycket för att koppen sjunger på den sista refrängel lixom. Därför ANVÄNDER man ju sällan Raku till något som orsakar stor, eller återkommande belastning. Jag skulle nog varken göra rakukoppar, eller använda dem men det beror mer på att dom är opraktiska, än att dom är giftiga.

Går glasyrkurs denhär veckan.  (Tillsammans med ill o vann, jättetrevligt att träffa en ifokus-medlem i verkligheten!)

Passade på att fråga "magistern" om giftigt från Raku och hon sa en tänkvärd sak, att om man lämnar prov från en viss rakugrej som då klarar sig under gränsvärdet, då kan man inte automatiskt veta att den annan sak med samma glasyr ochså klarar sig, i så fall måste man veta att andra saken är bränt i precis samma temp og glasyren lika utsmält eftersom det påverkar hur fast eller inte fast ämnena i glasyren sitter. Och vid Raku har man ju ofta just inte stenkoll på tempen eller att alla får lika mycket…

jag vill inte förringa ämnens farlighet men är det inte lite  som med kopplingen Alzheimers-Aluminium?   man ska ju inte använda surt innehåll i en aluminium-kastrull för då kan man bli dement.

jag ser det faktiskt som ganska ofarligt att dricka ur koppar med kobolt eller annan oxid och transparent över.

det är väl så med ämnen att för att de ska kunna lösas måste det finnas något "attraktivt" som gör att molekylerna binder sig med andra molekyler och löses ut…

ex tandamalgam är så kemiskt hårt bundet att det är näst intill omöjligt att få det att lösa ut. MEN jag är ingen kemiexpert så givetvis vet jag inte vad jag pratar om…

men det stämmer med Arbetsmiljöverkets tillägg om Nya regler för kemikalier, säljer man till kunder så är man ansvarig.

kollade just lite i min kemibok, de flesta metalloxider är basiska, kräver stark syra för att lösa ut men bly är mer sur och får då egenskapen att den kan lösa sig lättare i vatten, VÄLDIGT förenklat.  Kan vara en förklaring?

Vad jag förstår så är det ganska klurigt och lite invecklat med vad som är ok eller inte. Nu ska jag läsa Fredholms bok och lite annan kemi. ett ganska stort område.

Det måste inte kemiskt lösas ut för att komma loss, det kan även rent mekaniskt slitas av om glasyren inte är stark fysiskt/mekaniskt jämfört med om det sitter i en hård stengodsglasyr.  Det reagerar också lättare med syrorna som du nämner om det inte sitter så fast.  sitter det inbakat i eller under ett tätt lager stark glas, så kommer inte syret åt att reagera, men så är det inte i Raku. Så det är jättestor skildnad på kobolt i eller under vanlig stengodsglasyr jämfört med i en rakuglasyr.  Det är inte  starka syror som behövs om det inte sitter inbakat i stark glasyr, inte starkare än vad som kan finnas i livsmedel som t.ex. frukt.

vad är det för bok ni pratar om? Fredholm.. kan jag få titeln på den för den låter väldigt intressant! antagligen blir man helt nojjig av att läsa den…

ps. visste ni att alger har en förmåga att binda tungmetaller till sig i kroppen? så tassa iväg till hälsokosten nu…

#23 Här kommer länk till Anders Fredholms sida där man också kan beställa boken http://www.fredholm.nu/

Nix, man blir inte nojig av att läsa den, utan man känner sig kunnigare och säkrare på det man gör istället! Bra va?!

#25 Alldeles riktigt!