Är min keramik giftig?
Jag håller på att experimentera med primitiv keramik och har stött på ett litet hinder. En vän till mig som fick göra en bägare vågar ej använda denna då hon tror den kan utsöndra gift. Leran (likt all lera jag använder) kommer från trädgårdar, en husgrund (mycket lite) samt en sjö. Den blev ordentligt bränd i ca. 1000-1100 grader Celsius (uppskattat) men har inte blivit glaserad och suger därmed även åt sig en det vätska. Behöver hon vara orolig? Utifrån vad jag har lärt mig så ska det inte vara giftigt. Utan den enda gången man behöver fundera på gift är vid användning av glasyr och om glasyren lossnar efter bränning. Stort tack i förhand!
Om leran grävts upp i Teckomatorp så kunde man tänka sej tungmetaller kanske men knappast ute i vanlig miljö. Men det är väl inte så trevligt använda en bägare som suger i sej vätska? Om man har kaffe med mjölk t.ex. så kommer mjölken som sugs in ruttna.
Jag håller med. Därför hade jag tänkt att börja kolla lite på saltglasering. Men du menar att det inte ska vara någon risk alls med lera från Stockholms Län? Går det kanske att kontrollera på något vis?
Om vi håller oss till själva leran, tror jag inte att vi behöver bekymra oss, dvs förutsatt att leran grävts upp ur ej kontaminerad mark. Organiskt material förbränns, och om leran sedan innehåller mikroskopiska rester av lösligt material, är det troligen sådana material som vi själva är byggda av…. Vad tror Ler…?
Sedan har vi den "hygieniska" aspekten (som rolnor nämner), och det är ett helt annat kapitel. Här blir det förstås en rejäl "clash" mellan mångtusenårig keramikkultur och den nutida strävan efter en "klinisk" köksmiljö…. Men den diskussionen får någon annan påbörja…… 🙂
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Helt enig!!!! Men hur högt det är bränt är en fråga, hur kom du fram till att det var mellan 1000 och 1100 grader. Inte många leror i våran natur som klarar 1100. Det kan vara giftigt utan att glasyren lossnar.
Tempratuen har hittills varit en ren uppskattning då jag utgått från att ugnen når åtminstone samma tempraturer som en ordentlig brasa då den är fyllt med ca. 55 liter glöd i slutet. Men för säkerhetsskull ska jag ordna fram någonting att mäta med. :)
Vad menar du kan vara giftift utan att glasyen lossnar Ler?
Glöd från en brasa blir ungefär 850 grader. Glasyren kan lösas upp av syror och baser. Det samma händer med vanliga glasflaskor, och det sker också med vanligt vatten. I en glasflaska finns det inget som är farligt och det blir så små mängder. Så skall man vara säker på en glasyr så skall den helst inte innehålla farliga ämnen.
Förhistorisk keramik visar ofta tecken på väldigt låg bränning, ibland märkbart lägre än 850°C. Man ser stora variationer från olika fyndplatser.
Men nu spånar jag litet och frågar mig (och Ler) om man skulle kunna göra en något extrem Terra sigillata, med tillsatt soda….? Kanske skulle den kunna flussa och bilda ett någorlunda tätande skikt vid omkring 850°C eller strax över ….? Såvitt jag förstår vore detta en tämligen harmlös mix…. (Dock kanske inte jättestabil…)
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Soda kräver nog en del högre temperatur. Skall det flussa ordentligt på så låg temperatur så krävs nog en tillsats av zinkborat eller borax, men så är ju frågan om det skulle vara ogiftigt. På högre temperatur kan man med fördel använda zinkborat, också till stabila former för saltglasyr. Men på sätt och vis har du ju rätt Bosse kunde man få sodan att bilda ett tjockt nog skikt så går det, liksom egyptisk pasta. Men jag tänker att man måste tänka på hur det skall kunna bildas ett sådant skikt. Och frågan är också hur stabilt blir det till bruksgods så dom Bosse skriver jag tvivlar men man kan testa. Även om det inte ger så stor mening med ett sådant test om man inte kan analysera, men man kan relativt bra se om glasyren påverkas, 10% citronsyralösning 26 grader i 15 minuter, blir ytan matt så kan man glömma den metoden.
Inte dom Bosse skriver, men som Bosse skriver skulle det vara
Jag tänkte mig en mycket finkornigt separerad lera (företrädesvis samma lera som föremålen är gjorda av), med en "gnutta" soda tillsatt, för att förhoppningsvis tidigarelägga något slags sintring.. Alltså ett sintrat lerskikt, och inte ett sodaskikt…. Slamman påförd det läderhårda godset.
För mycket soda innebär säkert ett "blåsigt inferno" 😮, men med rätt proportioner kanske man åtminstone kan "förbättra" diskbarheten hos gropbränt gods….???
Som sagt…lösa tankar bara……..🙂
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Det är ju värt att prova, men jag skulle nog då bränna i kapsel.
Ja, något skydd är lämpligt. Men om kärlen bara är behandlade på insidan blir det säkert inget problem.
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Problemet blir om man får in aska på ytan vid så låg temperatur så smälter den inte men kan i värsta fall sintra fast i ytan
Om du vill jobba på forntida vis så putsar du upp din nybrända mugg eller skål med bivax, det tätar och då suger inte skärven i sig något som kan bli dåligt :) obs rent bivax utan något lösningsmedel är leran från en ren plats ska det vara helt ok :)