Det är inte så lätt. Skall man engobera på skröjad lera så krävs det att engober ställs in till just det, bra med en del fritta och olika plastiska leror, även andra råmaterial kan vara en fördel.

Tack  #ler

Jag får kanske återgå till att arbeta med den läderhårda leran. Nackdelen är att jag behöver lägga plattor under press för att de ska behålla sin planhet under torkstadiet.  Kommer bli knepigt att inte skada det överliggande mönstret gjort med bollspruta då…

Att torka kavlade plattor plana utan att vända på dem.

Nu skall jag lära ut ett "trick" som fungerat bra för mig.   Se skissen.

1.  Kavlad lera på en obehandlad spånplatta.  Plattorna är utskurna, och kanske också engoberade m.m..   Lämna kvar allt, precis som det ligger, enl. skissen.   (Leran är kavlad någon annanstans och lagd på plattan, dvs den är inte "fastkavlad" på plattan)

2.  Med ett finger, peta försiktigt ihop det omkringliggande knivsnittet så att det inte finns någon luftspalt här.   Låt sedan allt ligga precis som det är, utan att röra det.

3.  När leran nu torkar, kommer överskottsleran längst ut att böja upp sig i kanten, medan plattorna håller sig plana……   Överskottsleran "offrar sig" så att säga, för att "skydda" plattorna från att slå sig.

Har funkat mycket bra för mig.  En av fördelarna är att man kan jobba med engobe m.m. på de fuktiga plattorna.

🙂

Super bra trix.

På 70-talet gjorde jag en hel del engoberat kakel på det viset,  men måste tillägga att det mest handlade om lergods.  Och det behöver ju inte vara rektangulära eller kvadratiska former….metoden fungerar med vilka former som helst på plattorna…

Även om man lyckas torka stengodsplattor plana, kvarstår problemet då leran sintrar…….det är ett helt annat problemområde…..

Vad härligt med väl beprövade råd. Bosse. Detta kan absolut vara en väg framåt, ska bli så roligt att testa.

Tack både #Ler och #Bosse för er närvaro och  engagemang här på forumet🏆

#5: Vad häftigt att du gjorde kakel på 70-talet Bosse!

Vi provar att göra kakel i lergods sedan en tid tillbaka och har bland annat fått till ett kaklat kök hos min bror.

Vi möts ofta av glada tillrop men häromdagen undrade en person varför vi väljer just lergods. "Varför använder ni inte stengods istället?" "I lergods bildas det alltid sprickor (krackelerar) över tid, då leran fortsätter röra sig efter glasyrbränningen."

Eftersom vi verkligen uppskattar lergods för dess levande uttryck och färgåtergivning och vill fortsätta på den inslagna vägen tar vi gärna emot tips och synpunkter kring detta:

Har t.ex. ditt kakel krackelerat Bosse? Och …om du skulle göra kakel idag hade du då åter valt lergods som alternativ?

Förstår om det är en komplex fråga men vi tar tacksamt emot tips om någon har idéer om vad man kan tänka på i processen fram till färdigbränt lergodskakel som kan motverka sprickbildning e f t e r glasyrbränning?

Är det några av er som arbetar i lergods som upplevt att det är ett problem att kunder har kommit och klagat, i efterhand, över att glasyren har krackelerat? Eller är det allmänt vedertaget/accepterat hos kunder att lergods får mer eller mindre en "patina" med åren? Eller upplever ni att lergodsglasyr visst står sig bra och att det inte alls är ett problem? (Vill vi förstås gärna höra :-))

Även stengods kan krackelera. Det handlar mycket om temperaturen, är det under 1040 grader så är det inte möjligt att få en felfri glasyr utan bly. Jag har en del stengods och även porslin (köpta grejor) som har krackeleringar. Det finns gamla kakel från Morerna till exempel som är från 800 talet och dom har klarat sig fint. En av mina favorit kakel är i Sintra, Portugal, det är det gamla köket som är som en skorsten hela huset. Det är klätt i kakel som är varmt vita, och dom är lite mindre än vanligt format, väldigt snyggt.

#7: Jo, visst kunde lergodskaklet krackelera…! Mer eller mindre, beroende på dekorteknik, och val av lera.
Det styrdes av engobetekniken, och även av typen av engobelera. Och beroende på vilka pigment engoben innehöll, ändrades också benägenheten att krackelera, och krackelyrens karaktär….. Huvudanledningen till att jag tillverkade det här kaklet, var just för att det gav möjlighet att jobba med engobe på läderhård lera, "old school"….

Krackelyr var m.a.o. inte alldeles enkelt att undvika, men nästan alltid blev krackelyren en (tycker jag) vacker och faktiskt integrerad del av uttrycket. Av praktiska skäl var det förstås inte lämpligt att använda detta kakel horisontellt, t.ex. på en bänk eller liknande, där livsmedel hanterades, men lodrätt, t.ex. på väggen bakom en köksbänk etc, var det inga problem. Denna begränsning fick man förstås informera kunder om.

På den tiden hade jag en "favoritglasyr" som bas, som hette "G 6" (minns någon den…?), och jag trixade en del med den, med små tillsatser av kaolin, alternativt någon borfritta, för att få någorlunda styr på krackeleringen, på olika leror…..men med tanke på alla dessa variabler som måste hanteras, slapp man sällan undan helt….
Lösningen var kanske inte perfekt, men som sagt, för det mesta blev krackelyrmönstret en tilltalande del av uttrycket…. Och ibland höll kunderna med om det, men vissa inte…🤔…förstås…

Stengodskakel: Det är inga problem att torka och skröja stengodskakel helt plant, om man tillämpar mitt "trick" (nämnt tidigare) vid torkningen……dock blir det bekymmer i glasyrbränningen, då leran sintrar och krymper….och följaktligen också slår sig, ibland ganska rejält….
Kan man övervinna det på något sätt (vilket inte är helt lätt) så fungerar det naturligtvis… Men, om man väljer att göra plattorna ganska små, och inte så tunna, kan man nog hitta ett "kompromissläge"….
Valet av lera spelar förstås också en avgörande roll…. Men man måste förstås först fråga sig varför man "måste" göra kakel i stengods….?

Jag hade en kund i Indien som producerar kakel l lergods. Dom använder en sinterengobe så spelar det ingen roll om glasyren krackelerar.

Tack för intressanta svar. Och man börjar mer och mer förstå att när man väl hittar något som fungerar att man tenderar att hålla sig fast vid samma glasyr/bränningsförfarande/lera/teknik länge, länge :-)

Vi tänker nog inte ge upp lergods i första taget, men kommer nog att överväga att informera kunder i den mån man säljer, att det är lergods de köper (med allt vad det kan innebära).

Du kan också få hjälp till att hitta rätt glasyr om det är någorlunda volym på det. Är du momsregistrerade så kan du få vilken som helst glasyr.

Tack ler, ytterligare ett tips som är bra att känna till!