Du måste ju komma sakerna i sågspån eller liknande så det blir en reducering annars blir det så klart bara turkos

En enkel gammal "klassiker" är fritta 169 (som förr hette M623), med 4 % kopparoxid tillsatt.
Den täcker hela spannet från turkos till metallisk koppar, och som ler säger, måste man reducera bort syret i sågspån eller något annat brännbart, för att få den metalliska effekten.

#2: Tack för tipset!😊 Tillsätter du kaolin också och vilken mängd? Finns det något sätt att styra så att det blir metalliska effekter i glasyren?
Jag lade godset i sågspån direkt efter bränning för att få reduktion, det ena t o m i en metalltunna med lock på efter att sågspånet började brinna. Det blev några små skiftningar på det ena föremålet men jag vill gärna ha mer effekt och variation.

Sen såg jag att den fritta 169 var väldigt dyr, dyrare än att köpa en transparent rakuglasyr tror jag, men om den funkar bäst är jag ändå sugen på att prova.

#2: Det behövs ingen kaolin, men det kan vara praktiskt att tillsätta någon viktprocent bentonit, för att den inte skall bottenfälla så hårt.
(Torrblanda först bentoniten i frittepulvret, så undviker du att den flockar sig och "bråkar"…)

Torrblanda:
Fritta 169 - 100%
Kopparoxid - +4%
Bentonit - +1-1,5 %

Tillsätt sedan vattnet.

#5: Ok👍 Blir glasyren bäst när man doppar eller funkar den att pensla på? Vet du vilket flyttal det ska vara ungefär?

#6: Den blir förstås bäst om den doppas.
Har tyvärr inget flyttal, men blanda den så att den lägger sig ungefär "tjock som ett kreditkort" 🙂 vid 2-3 sekunders doppning. När du är nöjd, kan du mäta flyttalet och notera det, så blir det enklare i fortsättningen.

En annan sak:
Med samma procedur som ovanstående, kan du få en fin vit krackelerad rakuglasyr, om du byter ut kopparoxiden mot 9 % tennoxid.

#7: Tack!😊

Som alternativ till bentonit kan man i stället tillsätta några procent kaolin. Då kan man motverka bottenfällning med några droppar mättad koksaltlösning.
Kaolinet höjer dock smältpunkten något.

Jag kom att tänka på dessa recepten som jag hade sparat.

#10: Tack för tipsen!👍 Har du provat någon av glasyrerna själv?

Varsågod. Nej tyvärr men det verkade intressant. Så kom jag bara att tänka på dem när jag läste denna tråden.

Gerstley Borat finns inte längre och det är mycket enklare att göra som Bosse säger att använda fritta 169 eller fritta J, det finns många olika som fungerar bra och endast behöver någon färgande oxid och möjligtvis kaolin eller någon lämplig lera typ MT 500 G. Sådana glasyrer som är gjorda av en fritta är säkrare än en som är gjord av råmaterial. En eller ett par % tennoxid är bra samman med koppar om man vill reducera det stabiliserar

#13: Ja, Borax J är bra också. Tänkte inte på den…🙂

Att jag först tänkte på 169, beror på att den "förr i tiden" var närmast en standardbasglasyr vid rakukurserna som hölls, t.ex. under 80-talet. Ja, den hette M623 då….
Därför satt de två procentsatserna av koppar eller tenn, kvar i huvudet…
Gamla säkra kort….🙂

#13: Jag såg också att Gerstley Borat måste ersättas och att det var lite krångligt. Eftersom jag nu ska börja bränna själv så försöker jag hitta glasyrer som blir fina till ett ok pris. Just fritta 169 och Borax J är de dyraste hos min återförsäljare. Tror ni att Fritta 167 Alkali-Bor eller Fritta 90428 BOR-CALCIUM kan fungera lika bra? Annars vill jag hellre testa med de ni tipsade om, en massa misslyckanden kostar ju också.😉

Jeg har inte någon data på dom du skriver om så du får se på vid vilken temperatur dom börjar smälta på men om det inte är allt för stor skillnad på priset så tycker jag att du ska köpa någon av dom som Bosse och jag skriver om. Jag gjorde dom rakuglasyrer som Cerama har sålt med just dom grottorna och jag vet att dom funkar bra

Ja Gerstley Borate är inte lätt att få tag på längre och då inte försvarbart prissatt. Det finns något substitut (Gillespie Borate) men det lättaste är väl att räkna om receptet till en bor-innehållande fritta som man har tillgång till.

Jeg mener att det inte behövs att räkna om utan bara att använda en fritta som har den riktiga smältpunkten, i en sådan här glasyr spelar den exakta kemin ingen roll

#15: Hittade litet info:

Är "167" samma som "90167"….?
I så fall (?) är den en Alkali-bor-fritta, vilket även 90428 är.

Båda Torde ge bra turkosa resultat i oxidation.

90167 har angiven mjukningspunkt 740°C
90428 har angiven mjukningspunkt 850°C

Obs:
Frittor anges oftast med sin "mjukningspunkt" (S.P = softening point), vilket betyder när frittan precis börjar smälta.
Det är m.a.o. inte någon "lämplig bränntemperatur", vilken då är "litet högre"…..

Hittade också "softening point" på 169:an, vilken är så låg som 590°C, men den har en väldigt bred marginal för praktisk bränning….

Lägger till: "J" har angiven mjukningspunkt 780°C

Som jag ser så borde 90167 ha mjukningspukt på 645 grader och det är 0,45 Na2O
0,45 Ka2O
0,1 CaO
0,2 Al2O3
0,6 B2O3
1,8 SiO2

90428 har mjukningspunkt på 740 grader

#20, 21: Ja, då kan min tabell mycket väl vara fel, eller en aning "daterad"….den är urgammal…🙂
Man vet ju inte under vilka omständigheter siffrorna har kommit till, och inte ens när…..

Ja vem vet? Mina data är helt nya men det borde väl inte spela någon roll? Skulle man ändra på en fritta så borde man väl byta namn på den

Hur som helst, spelar inte mjukningspunkten så stor roll i rakusammanhang, om den inte inte ligger väldigt högt…

Nej absolut inte, men jag tänker att 167 och J är bra

Javisst. Dom kan man utan vidare testa.

Raku är ju en spontan och ganska ovetenskaplig övning.
Man tittar på godset och "bränner tills det smälter", och någon egentlig temperaturmätning hör inte till standardutrustningen….🙂

Jeg tycker att dom som är intresserade i Raku borde se på Anna Eilerts keramik

#27: Ja, fina saker…!

Hej igen och tack för alla tips!
Nu har jag köpt fritta 169 och tänkte blanda mina första rakuglasyrer.😊 Fungerar frittor som andra råmaterial och är en homogen blandning så att man kan blanda delar av pulvret i taget? Jag tänkte blanda flera olika glasyrer (infärgningar) och lite mindre mängder av ett par av dem.

Sen ville jag bara kolla en gång till om någon har tips på hur jag kan få en glasyr med fritta 169 och kopparoxoid att bli mer varierad och/eller metallisk. Jag vill inte att den bara ska bli turkos. (Jag räknar med att lägga föremålen i sågspån direkt efter bränning.)

#29: variation kan man få från reduktionen. Turkos får man om man låter glasyren oxideras, och guld metallisk när man reducerar hårt. Jag skulle experimentera med olika reduktionsmaterial, kanske någonting luftigt som halm.
Ett tips - glasyren är väldigt mjukt direkt från ugnen och du ska hålla alster i luften tills du hör ett 'tickande' som visar att glasyren stelnar, innan du lägger i reduktionslådan.

#30: Tack för tipsen!😊Skulle du kunna beskriva lite mer detaljerat hur jag ska göra för att reducera hårt?

Förra gången la jag ett alster i sågspån i en skottkärra och täckte med sågspån och ett i sågspån i en metalltunna med lock men båda blev helt turkosa. Jag ska prova med fritta 169 den här gången och färga in med 4% kopparoxoid och hoppas att det funkar bättre än 17054 med 3% kopparoxoid som jag hade vid förra försöket.

#11: Skottkärran blev nog inte tillräckligt lufttät, men metalltunnan med lock borde ha fungerat.

Ett alternativt reduktionsmaterial som har fungerat bra för mig är torvmull (som man köper hos plantskolan).
Eftersom den är ganska kompakt direkt ur förpackningen, får man smula sönder den litet grand med händerna..

169:an + 4% kopparoxid borde fungera bra.
Tjockleken har betydelse (inte alltför tunt).

Kanske föremålen hade hunnit kallna för mycket innan du lade dem i reduceringskärlet?

#31: Kolla hur torrt ditt sågspån är. Om det är fuktigt (som det blir om man förvarar det utomhus) blir det dåligt reduktion, eftersom man får vattenånga istället för rök.
Fritta 169 är den som jag använder, med god resultat.
Som Ulla skrev, föremålen får inte vara alltför kalla, men inte heller alltför varma. Om man lägger ner i reduktions lådan direkt från ugnen kan man få fula märken i den mjuka glasyren - därav min tips om att hålla i luften tills man hör glasyren krackelera.

#34: Vad bra att du använder samma fritta! Då ska jag bara passa på att fråga igen om det går bra att ta en del av frittan i taget som man gör med andra råmaterial när man blandar stengodglasyrer.

Då ska jag tänka på att sågspånet måste vara helt torrt och att låta alstren svalna lagom mycket.👍

#35: Ja, självklart kan du använda vilken mängd som helst av frittan, precis som med andra råmaterial.
De 4 procenten kopparoxid skall vägas in mot den torra vikten fritta, som du valt…

#36: Vad bra! Det är första gången jag blandar rakuglasyrer så är väldigt tacksam för tips!🙏

#35: I början innan jag var bekant med frittor kändes det som att olika frittor kunde vara olika ingredienser helt och hållet. Tänk dig en fältspat med sitt innehåll av fluss, aluminium och kisel. Du får vad du får från naturen vilket begränsar dig i vilken kemi du kan ha i en glasyr. Tänk dig då att du gör din egen fältspat och bestämmer helt själv vad den innehåller. På så vis kan en fritta vara allt mellan en färdig glasyr eller en källa till enbart en ingrediens som tex fluss.
Mitt sätt att se på frittor är de konstgjorda fältspat som möjliggör att du kan bestämma kemin i din glasyr över hela Stull schemat och med önskat fluss-ratio.
Så hur mycket du kan ta är upp till vad du vill ha för kemi i din glasyr. Inga rätt och inga fel.

#0: Nu har jag gjort första testbränningen och jag blev riktigt nöjd med den turkosa/kopparfärgade glasyren.😊 Stort tack till alla er som tagit er tid att komma med tips!🙏
Fritta 169 blev också fin som transparant glasyr med 1,5 % bentonit (på ena skålen). Jag hade för bråttom med den andra skålen så den blev skrovlig i botten men fin i färgen.

Riktigt fina saker…! 👍

Kul att det gick bra och att du är nöjd. Fina saker!