
Killing my darlings
Besökte Herman Fogelin igår i hans verkstad, här i Göteborg. Han gav mig ett råd som jag funderat kring en hel del här i dag. Man skall lämna det bakom sig som man har gjort till leda även om det ger klirr i kassan. Herman menade på det, att man kan inte gå vidare om man fastnar vi dem. Jag har några sådan "darlingar" som jag nu har gjort i ett antal år som jag verkligen hatar att göra.
Tror jag också är ett väldigt bra sätt att komma vidare! Förnyelse får bli nästa års nyårslöfte!
hoppsan, vad sa jag nu…Även om jag tycker att det är ok att upprepa, så tar det tid och energi från nyskapandet.
A.M.L
Visst är det så, men så klart svårt. För mig tar det lång tid att komma fram till en ny produkt, ett nytt sätt att arbeta så att det flyter på. Men helt klart så är det nyttigt att lägga ner något för att göra utrymme för nytt. Hade just den diskussionen igår med en annan medlem här.
Jag har några ideér på gång som jag hoppas att jag tar mig tid till under julhelgen. Måste således köpa nytt bra gips då det innebär att gjuta m lera. Skam den som ger sig!
Tycker samtidigt att det kan ge prestationsångest att ALLTID förnya sej, uppfinna hjulet varje gång, en balans är nog bra…

Det gamla beprövade ger trygghet och bas men det nya ger glädjen, inspirationen och viljan att ta sig framåt. Jag tycker om båda. Balansen som sagt var är viktig….

Om man gör saker till leda- hur är det då med glädjen att gå till verkstan? Och stoltheten över sitt jobb? Våga släppa taget, åtminstone en period. Funkar det inte så går det väl att plocka upp darlingarna igen- och kanske glädjas åt dem? Eller så visar det sig att de har utvecklats under viloperioden…