En till;

Ännu en;

Den här är bränd i oxidation, skulle gääärna ha receptet på glasyren, men det kom bort…

Förutom att urnorna är väldigt fina så undrar jag vad de står på vid fotograferingen? Metallskiva? Om man får fråga alltså.

Tackar! Klart du får fråga, dom står på ett fotobord med en rökfärgad plastskiva som är delvis belyst underifrån.

Jag gjorde en askurna till min farmor som gick bort i februari i år, 99 år gammal. Det finns lite bestämmelser kring askurnor och jag drejade ett par innan den blev som jag ville ha den. Den är ca 40cm hög och rymmer ungefär 5l (vilket är ett krav).

Väldigt fina urnor! och väldigt fina bilder! snyggt med den rökfärgade skivan!

Jag har oxå funderat på urnor. Det finns otroligt vackra historiska gravurnor att bli inspirerad av (förutom de här på iFokus förstås ). Men fiinns det någon marknad för urnor? Det vore intressant att veta.

Fin urna Ulle, mina rymmer nog inte 5L, är för små…

Kanske kunde det bli en affärsidè att konkurera med Fonus…

Vilka vackra urnor! Snyggt fotat också.

Pratade med lokala begravningsbyrån för ett par år sedan och de va mycket positiva och skulle vilja ha mina urnor i skyltfönstret (kanske inte är så lätt att variera skyltningen hos begravningsbyrån) och var dessuom hjälpsamma med att leta reda på de olika krav som är på urnor.

En nackdel är att väldigt många kyrkogårdar numera har krav på att "urnor" ska vara förgängliga… ingår i miljö/kretsloppstänket, att de ska försvinna o därför finns nu en del av både papp och trä…  och en bränt urna är ju allt annat än förgänglig… därför man hittar dom från stenåldern…

Inte desto mindre så håller jag på med ett urnprojekt själv just nu … eftersom jag vill det och strunter i om de kanske inte blir sålda.  Hade lite mailkommunikation ifjol med en kermiker som försökt profilera sig delvist på askurnor, men han berättade att det inte sålde alls.

bara en tanke! om urnorna ska vaa förgängliga, måste man bränna dem?

Man missar ju färgerna men får jobba med formen och det blir ju helt klart förgängligt. Använder man papperslera tex är det torra godset nog så hållbart ändå.

Ja som sagt var, bara en tanke.

Intressant idé. Av jord är du kommen…

Jag tror att man måste bränna. Det är ju en fördel om de håller när de ska sänkas ner i jorden. Skulle inte våga hantera en obränd urna. Inte så roligt om den går sönder när den ska sänkas ner i jorden…
När det gäller förgängligheten;  
Om man bränner i lergodstemperatur (eller varför inte en rakubränd urna? det tror jag skulle passa bra) klarar urnan knappast frosten i marken och blir därför förgänglig. Den förklaringen fick jag i alla fall av en person som har gjort flera askurnor. Kyrkogårdsförfaltningen hade heller inget att invända.

Jag har gjort en del urnor men bara till djur..

Jag har gjort 2 st urnor en till min mammas aska och en till svärfar, jag gjorde dom i papperslera som nr 10 skrivit just pga förgänglighetskraven och att jag ville inte att dom skulle gå sönder under hanteringen. Jag målade med akvarell,  motiv som passade till den som gott bort. Vet inte om det är ngn stor marknad för det men det är roligt att göra urnor det behöver ju inte bara vara askurnor. Ni har alla visat väldigt fina urnor här.

Ja det finns ju helt klart en marknad för askurnor, som inte beror på konjunkturen, min mor ville bli begravd i en av mina urnor, ganska fin tanke..

Vilken bra allvarlig tråd detta är. Tänker på det du skriver Sleipner om din två urnor.

 Tyvärr så pratas det alldeles för lite om sånt som rör döden. Det borde vi göra .Det är ju mycket vi inte vet. Men att man dör är ju säkert.

Jag har sagt till min man och båda söner att när jag dör vill jag ha en wellpapp kista och skulle gärna kunna tänka mig en av era urnor.Jag har den filosofin att varför ska man ha en dyr kista som bara bränns. Det kan bli lika fint med ett bårtäcke på. Vi har för inte så länge sedan haft en nära begravning. Det är ju alldeles förfärligt vad det kan kosta. Sjukt dyrt! Man vill ju ordna så det blir fint. Men nog skulle jag önska om jag dör före min man att han istället hade lite mer att röra sig med. Inte för att pengarna kan ge den döda tillbaka. Men livet blir lite drägligare för den som lever kvar.För vad ska jag med en dyr kista om jag bränns och sedan hammnar i en urna. Det finns ett ställe där man kan köpa kistor av något slags pappmaterial.

Detta kan ju tyckas som ett makabert resonemang. Men för min del vill jag att mina närmaste ska veta.

Som slutord kan jag bara säga att när min mammas man dog hade han skrivit ner allt på papper. Då menar jag allt från brgravning till var min mamma skulle ringa m.m. Det tyckte vi var otloligt omtänksamt! Men det kanske var lätt för honom för han visste att hans dagar var räknde. Det underlättade verkligen för oss. Obs! båda var och är älde.

Tänk nu när de flesta människor får nedräknat (försäkringsbelloppet)vad de får om någon dör. Man vill ju kunna ha en begravning. Som det nu ska bli så räcker pengarna knappt till en begravnig.

Så fram för pappkistor ock fina keramikyrnor. Jag kanske skulle ställa mig på kö för ett köp. Ingt märkvärdigt. Man köper ju en gravplats medan man ler.

Var det inte något humorprogram som hade kistan DöNicke från IKEA? De skruvade ihop den med den berömda sexkatnsnyckeln och så tryckte de på korset med sådana där pluttar som bokhyllehyllorna vilar på. Undra varför inte Kamprad nappade på den affärsidén? I andar länder som har ett något mildare klimat har jag sett blomsterdekorationer av stengods på många gravar. Kanske en nisch att muta in i vårt land nu när klimatet går mot en ständig höst?

#16 Ja, än så länge är det väl hyffsat säkert att man ska dö. men det forskas förmodligen en hel del på att förlänga livet. Fonus har väl nåt som kallas "vita arkivet" där man kan skriva ned sina önskemål vid bortgång. Sen undrar jag, det finna nog "cybergravar" där man kan gå in och titta på nån slags "sten" på skärmen, kanske lägga en virtuell blomma (minns inte var jag sett detta).

Ja, det enda som är svårare att förstå än livet, är väl just döden?

I tidningen "Hemslöjden" några nummer sedan var en artikel om nånstans i småland tror jag det var där man sknickrade sina egna kistor. tror det var en kurs man gick.  Modellen kunde stå upp o användas som skåp tills det var dags.  fiffigt tycker jag.  Tror också att man blir bättre på att ta vara på livet om man kommer ihåg att det inte är för evigt, så jag tycker inte det är det minsta makabert eller dystert att prata om att man ska dö och hur man vill ha det… snarare livsbejakande.

#17 19 Har ni hört talas om mannen som begravde sin far i en Ikea-garderob? Undrar om sketchen är äldre eller yngre än tidningsartikeln om honom?

Jag håller med pyro, och Baudelaire för den delen, kommer man ihåg att man ska dö lever man mycket intensivare. Och det vill vi väl!

Ja, det är förmodligen en av dom största massillusionerna att vi får "en andra chans" efter döden, speciellt om vi varit snälla, s.k. religion

Så rätt!

Varför inte nischa in sig som begravningsbyråskyltfönsterurntillverkare om det inte går att göra urnor för gravfunktion. För vackra är dem - och har ett starkt symbolvärde.

När jag blev tillfrågad om att göra en urna till en kär familjmedlem, så blev jag först lite omtumlad. Men det är klar jag skulle göra en sån. Men jag fick beskedet från begravningsbyrån att 3 liter var kravet.

Urnan är gjort i lågbränd lergods. Ägaren ville ha det så.

hellekobbe, du har ingen bild?

Har gjort askurnor i Raku med kopparflasch eftersom glasyr inte var förgängligt på samma sätt. Kravet var förgänglighet och att den skulle rymma minst 5 liter. Har också sålt några men någon större marknad har det inte varit, (en dam ville köpa till sin man på hans 75-årsdag?!)

Det är stor skillnad på 3 och 5 liter..vad är det som gäller?

Min lokala begravninsbyrå sa 5 liter.  Sen kanske det räcker med en mindre om man vet att den är till en liten person.

Kul att få en gravurna på sin 75 års dag! Var de ovänner??

Jag fick också info om 5 liter.

Ideerna är intressant.jag har lite frågor dock,hur lågt kan man gå i bränning?Samt finns det krav på formen?Skulle man tex.kunna göra en "gitarrlåda"eller en pyramidformad?

#30
Jag tror inte att utseendet är det viktiga, utan mer att de tekniska detaljerna skall följas. 
Det är nog bara fantasin som sätter gränser men man får ju även tänka på hålet som urnan ska sänkas ner i, att volymen är tillräcklig, att urnan håller för hantering men ändå är förgänglig etc.

Det verkar dock som att bestämmelserna är olika på olika håll i landet men kravet på förgänglighet finns lagstadgat så det bör vara lika överallt.

Är förgänglighetskravet nytt? För bara ett par år sen gjorde min kompis en urna till sin mormor, och då gick stengods bra.

Nej rolnor urnan är lämnad. Men jag gjorde två. Måste ut och  hämta in och fotograferar. Få se om jag hinnar med imorgon.

#32
Här är en länk: Svenska Kyrkans församlingsfötbund

Där beskrivs allt man behöver veta.

#34 Tack!

Lite synd att urnor av stengods eller porslin inte är OK, men det är ju förståeligt, tack #34 säger jag också, intressant, får dock lite "morbid" känsla av läsningen, kanske nyttigt att ha lite kontakt med "andra sidan"…

#36

Jag kan hålla med. Lite konstigt känns det. Men om man vill göra en urna är det ju viktigt att det går rätt till eftersom den ska användas i ett känsligt sammanhang, eller hur man nu ska uttrycka det.

De flesta av oss är ju så ovana vid saker som rör döden och begravning med mera och därför blir man lite osäker på vad som är korrekt och inte.

För mig var det viktigt att ställa alla frågor till begravningsentreprenören innan jag började tillverka urnan. Jag ville inte att jordfästningen på något sätt skulle störas av att vi använde en egentillverkad urna. Fast jag hade gjort noggrann research hade jag mardrömmar om att den inte skulle hålla, att den inte skulle bli godkänd eller att någon annan i släkten skulle ha invändningar etc. etc.

Men det gick bra till slut och nu känns det bra att min gamla farmor fick gå till den sista vilan i en urna som hennes barnbarn har drejat. Hon arbetade mycket med sina händer i hela sitt 99-åriga liv och skulle nog ha uppskattat det - tror jag i alla fall.

#37 Jag tror säkert att din farmor hade blivit glad! Det hade väl vem som helst blivit?

Ulle, jag skulle också ha oroat mej, speciellt eftersom vi inte är så vana vid ceremonier överhuvudtaget i Sverige, det är dop, konfirmation bröllop och begravning… Fint tycker jag att du gjorde en urna själv.