Jag gissar, utan att ha en susning, att…

… rosten flagar av för att järnet blir mer poröst. Men taggtråden finns kvar.

Eller förresten, i en saltugn, då blir ju järnet också saltat? Saltvatten använder man ju för att järn ska rosta snabbare… Det kanske bara blir smul kvar?

Ska vi slå vad om något?

Jag gissar att saltet inte gör så stor skilnad på den korta tiden. Men annars tror jag Lena R har rätt. Även om det inte flagar om man inte "misshandlar" det, så blir det poröst

Det är många faktorer som spelar roll här, t.ex. under vilket intervall som reduktionen äger rum. Arkiologerna använder idag reduktionsugnar där dom stoppar in riktigt genomrostade järn (stål) föremål och när dom kommer ut ur ugnen så är järnoxiden borta och det är bara stålet kvar, det är smart va. Jag har en bekant som tillverkar sådana ugnar och det är bara ganska vanliga keramikugnar som har fått lite extra utrustning.

Många stålkvaliteter smälter vid ca. 1600 grader så det lär nog inte smälta. Jag tror heller inte att det blir sprött, snarare mjukare än det var från början och så kanske det hinner att bildas någon for för natrium-järn-zink förening. det är vel bara att stoppa in det i ugnen och prova.

Självklart kommer jag försöka!  Bara kul att spekulera lite först .  Järn smälter runt 1600 grader, men järnoxid(rost) har jag för mig smälter vid drygt 1300.

Intressant det med "avrustningsugnar", det hade jag inte hört om förrut. Det är ju i princip samma man gör vid t.ex. rakubränning  när man reducerar kopparoxid och får blankt koppar. men det verkar märkligt änddå, för riktigt rostiga saker är ju smullriga och då är det väl typ luft mellan flagrna så man i min logik skulle riskera få ut en hög med järnpellets?

Det med när reduktionen sker så eldar jag med ved så det blir reduktion i samband med varje inlägg och lite mer intensivt från ca 1000-1100 grader.

Ashh. Mitt minne var 100 grader fel. Järnoxid smälter från 1400 grader. så smälta lär det ju inte göra då.

Kul Kul. Jag hoppas att det riktigt rinner ner med någon järnförening på krukorna och så med aska från veden det kan bara bli bra. Kanske du skulle stoppa lite zinkborat i saltet så det riktigt kommer fart på det.

Hälsningar

Per

Jag såg en gång ett keramiskt "landskap", som innehöll en del järndetaljer (som fått vara med i bränningen). Tanken med landskapet var att det skulle gestalta en miljö efter ett kärnvapenangrepp..!…kortfattat kan jag nog säga att konstnären lyckades bra med den gestaltningen…need I say more…? 

------------------------------------------------

Man får se upp litet med järnföremål i dessa höga temperaturer…järnet kan bli väldigt aggressivt och "äta" sig ner i både sättplattor och ugnstegel…så var litet försiktig…

Coolt, med arkeologernas knep för att få bort rost!
Tänk om du lyckas göra stål av rost, pyro?

Nu har jag provat. Och nej, det blev inte stål av rosten . Förskräckligt fult blev det.  Nu blev det inte taggtråd utan jag bröt av bitar av en riktigt rostig tunna som jag tryckte in i ytan i form av en blomma.  Biatrna sitter inte kvar, men man ser avtrycket i godset vart bitarna suttit. Rosten har dels blandat sig med glasyren, flussat och runnit som ni ser på denhär bilden, dels trillat ner på plattan (nästa bild).

Summa summarum: ett fult och grisigt experiment, men då vet man det.

och under:

Jag jobbar på ett stålverk (när jag inte dejar). Vi värmer om våra stålämnen till ca 1250 grader då är de fortfarande i fast form men så mjuka att de med "lätthet" går att valsa ner från 22 cm till ca 1-2 cm. Men då är ju våra ämnen som sagt rätt stora (22x11000x1500cm) och  är i omvärmningsugnen ca 2-3 timmar. Så jag tror nog inte att tunna eller smala bitar "övelever" en glasyrbränning i den temperaturen.

Vissa ställen där det runnit och blivit ganska tunnt är det faktiskt lite läckra gröna färger. Så kanske kan det användas dekorativt om man använder mycket mindre rost "flingor" än de jag testade med.