det låter som en dålig ide, dekoren ramlar av när pappret brinner upp. vad är problemet med dekal tekniken? man kan få hur fina detaljer som helst med dom normala metoderna. om du kan vända färgen in mot glasyren så att pappret kommer ytterst så finns det en möjlighet att det lyckas, men då skulle jag föreslå en limning av färgen

Vilket uttryck är du ute efter, Annie?

Jag har sett en liknande metod användas på krukor som ska in i skröjen, då fungerar det alldeles utmärkt att gnugga på ett papper med färgsidan inåt. Att få pappret att fästa i glasyren låter mer komplicerat. Men det finns så många kloka huvuden här så de kan säkert slå ihop sig och hitta på något. Spraylimma fast pappret kanske?

Jo då. Sådana dekaler finns som är tryckta på rispapper.

Dekoren överförs på skröjad yta som först fuktas. Rispapperet fuktas och trycket fastnar och papperet tas bort. Vanlig metod i Japan.

Fördelen är att glasyren ligger utanpå trycket.

Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter för uttryck men möjligheten att t ex göra en muggs utbredning på ett rispapper och måla dekor på det helt fritt för att sedan på ett enkelt sätt kunna överföra detta mönster lockar. Det är ju en helt annan sak att måla på en muggs välvda och vertikala form, mycket svårare, och med dekaler blir det ju minde spontant eftersom man ju troligtvis måste göra flera för att det inte skall bli för dyrt. Men jag skall utgå från era råd och idéer och se om jag kan göra lite prover. Tack !

Jag har fått lära mig att använda oxider och sånt därt tunt papper man slår in ömtåliga saker med.

Först blandade man de färgande oxiderna man ville ha med lite vatten och sen penslade ett lager på en glasskiva, ett eller två lager till efter att det torkat. Sen ritade man mönstret på papperet liggandes på glasskivan så att oxiden fastnar på undersidan. Sen gnuggar man över det på godset som helst ska vara läderhårt eller tort och sen lite fuktat där bilden ska fästa.

Påminner tycker jag om hur man som liten kalkerade bilder och riktigt roligt att jobba med.

Det borde ju fungera även med färgkroppar, jag har bara testat kobolt och järn.

alla dom här teknikerna är ju roliga men betydligt mera oprecist än narmala dekaler

Kolla in den här länken. Kanske nåt sånt du är ute efter?

http://ceramicartsdaily.org/pottery-making-techniques/ceramic-decorating-techniques/slip-and-stick-how-to-use-stained-slips-and-newsprint-to-make-monoprints-on-pottery/

#7 Oh så roligt!

#7 ja verkligen kul. Måste prova det nån gång.

#6 dekaler kan jo bli lite för precisa om man söker efter ett mer levande uttryck.

Den gången jag tryckte dekaler själv, så blandade jag kalifältspat i färgen. Sen brände jag til 1220 grader som glasyren också var gjord for. Resultatet var mycket fint. Ganska precist men nedsjunket i glasyren och mer levande än "klistra på" känslan som vanliga dekaler har.

På skolan screentryckte vi också med pigment i en tjock, seg tryckolja på rispapper. Det kunde man överföra på skröjbränt gods. Tror kanske att man var tvungen att skröjbränna godset en gång för att få bort oljan innan glaseringen, men kommer inte ihåg helt. Det blev också superfint och levande.

Just nu målar jag direkt på koppar och skålar och tycker att det går bra. Man blir bättre och bättre på det ju, om man tränar

det uttryck man söker skall väl vara det som man själv har beslutat i sitt skapande och inte bygga på någon flummig tillfällighet! och om man har målat en O.K. dekor på papper eller dekal så skall resultatet väl vara det som man målat och inte bara ungefär.

#10 Vad intressant, det där håller jag inte med om alls. Varför skulle inte slumpen kunna finnas med i konsten? Jag älskar t.ex nötta och raspiga gamla foton, eller akvareller som fått något stänk eller blivit lite vattenskadade, eller vedeldad keramik som fått sin dekor från eldsflammor.

Jag bekänner mig till den estetik som säger att perfekt skönhet är ointressant. Slumpen tillför saker, den förtar inte något. Utan mirakulösa tillfälligheter kan det lätt bli stelt och se fabrikstillverkat ut. (Fabriker i all ära, jag vet precis hur mycket jag kan tacka löpande-band-tillverkning för min levnadsstandard.)

Men så tror jag inte heller på slumpen.

Tack! för alla spännande inlägg! Ulle …länken skall jag nu närstudera

och HelenaAR…detta var precis vad jag lurade på! Jag skall prova så fort jag hinner!

Jag tycker precis som du LenaR! Jag arbetar som produktdesinger och illustratör och har uppdragsgivare inom industrin. Här skall en mängd parametrar stämma innan en produkt kan bli till och hela poängen är att man till slut skall kunna massproducera föremålet utan att något förändras. Man måste alltså uppnå en exakt produkt! Hantverket å sin sida ger utrymme till individualism på ett underbart sätt. Här är det experimenten lyckade  och misslyckade som ger nya idéer och infallsvinklar. Inte minst är det så otroligt lustfyllt att få ge varje produkt den egen särprägel!

om varje produkt skall ha sin särprägel så blir ju inte sakerna lika varandra!!! och så tycker jag att det inte är så svårt att se om det där lilla skeva som kan uppstå beror på lyckoträff eller en dålig teknik. och det där helt vidunderliga resultatet som kan ske ett par gånger varje århundrade kommer inte av att man provar att man låter slumpen vara en del i processen utan snarare av att man perfektionerar sitt kunnande både estetiskt och tekniskt. Och så måste man skilja på patina och framställningsteknik.

Om man ska massproducera så skulle jag istället satsa på screentryck, det är lättare att få hyffsat lika än min metod som också tar mycket längre tid.