Det viktigaste hos en celadonglasyr är hur den blir bränd och mindre betydelse har sammansättningen av glasyren, därmed inte sagt att den inte spelar roll för det gör den så klart. Jag har god erfarenhet med att byta ut den röda järnoxiden mot svart järnoxid och så skall en blå celadon alltid ha kalciumfosfat eller fosfat från en aska annars blir den svår att få riktigt blå och mitt tips är även 1-2 % ZnO och 1-2 % LiCO3. En glasyr med mycket natrium och kalium och kvarts och så lite Al2O3 som möjligt, med aluminium tenderar glasyren att bli gräsgrön. Små mängder magnesium är också O.K. Det som det till sist handlar om är att få allt järnoxid omvandlat till Fe2+-joner som ger den blå färgen, om det inte är fullt upplöst så bildas andra joner som bekant ger en annan färg. Starta reduktionen vid 800⁰ C eftersom denna glasyr är svårare att reducera än en kopparglasyr. Störtkylning kan vara bra. Använd porslin till dom här glasyrerna! och till sist så skulle jag vilja rekommendera att om du inte vill använda järnoxid så få fatt på någon järnhaltig väldigt finkornig lera som färgkälla, det är väl en vackrare lösning på problemet med en bra källa till järn, det är ju så väldigt små mängder som behövs. Om du reser så ta lite lera/lerjord med från resorna så kan man ju ha en vas som är färgad men lera från Spanien och en från Turkiet och så vidare

OK, tack! Mycket att testa!

Uppgifterna om vikten av att utesluta titan ur receptet har jag fått från Robert Tichanes bok "Celadon Blues" där han kommer fram till att det är just kaolin som ofta innehåller spår av titan.

Dom halter som det normalt är fråga om spelar absolut ingen roll, titanet kan ju lika gärna stamma från leran som ofta har en smula titan. Men om upplösningsförmågan i glasyren är tillräckligt stor så blir den blå även med spår av titan om dom andra sakerna också stämmer jag lovar

I boken hade dom tittat på gamla föremål och med nån spektroskopisk metod kommit fram till att det var just titanet som var viktigt att undvika, men, men..!

Det kan naturligtvis vara ett problem om man inte har full kontroll på reduktionen så att det kan bildsas järntitanater någonstans över 1010 grader, men man kan ju också undvika allt som heter kaolin och liknande det är ju i detta fallet en fördel eftersom man vill ha så lite aluminium som möjligt. Här kommer ett recept på en grund som fungerar bra

40 kalifältspat

12 natronfeltspat

10 krita

13 bariumkarbonat

10 kalsiumfosfat

7 kvarts

och så stoppar du lite av dom andra ämnena som jag skrivit om i glasyren och 0,6 svart järnoxid. denna glasyr har ju ingen lera men med lite Zno och eventuellt lite lim så är det inga problem

Är Barium viktigt?

Ja det är det i denna glasyr. Du kan ju räkna om den om du vill ha något annat i, men varför inte Barium?

Inga problem med Barium, jag undrar mest varför, tillför det något?

Jag uppskattar de äldre "celadonerna" som är fetare och storkrackiga, inte sällan blåa eller gråa och som alltid ligger över mörkare leror. Med mina sådana glasyrer får jag precis som perlennart säger färg efter reduktion (grönaktig till blå och grå). Dessa är alla baserade på leror men utan tillsatta fosfater (om man nu ska kalla det vi köper för lera, dom är i varje fall kvartshaltiga). Intressant läsning!

Barium är bra på många sätt bi.a. så ökar man vid små mängder den kemiska resistensen och så är det ju ett bra flussmedel vid dessa temperaturer. små mängder ökar glansen och transparensen o.s.v.

Och ja stefan det är smart med mörka järnhaltiga leror som grund då behöver man ju inte något järn i glasyren, men jag tycker att just den helt ljusa spröda blå varianten på en celadon mår bäst på porslin