Har använd Blålera till tavlor som glaseras helt men tycker annars att den ljusgula färgen som leran får efter bränningen är ganska tråkigt. Dreja därför hellre i rödlera.

Anke

Vad är egentligen Blålera? Jag brukar kalla all lera ute i naturen som ser blå ut för det, men det finns nog en bättre definition.

Vad jag läst mej till så är det lergodslera med relativt hög kalkhalt, den är mycket finkornig och borde gå att dreja. Den lär ska ha en ganska tråkig gul färg när den är bränd, men det borde man ju kunna lösa med glasyr? Nåväl, jag jobbar ju med stengods så det blir inte aktuellt för mej i vilket fall!

Blålera är en bra drejlera som man använt mycket av i krukmakeriet. även till tegel naturligtvis. Den gula färgen uppstår när kalkinnehållet är 3 gånger så stort som järninnehållet. Får man tag på en bra och billig Blålera så kan man blanda den med en rödbrännande lera och få fram väldigt snygga färger, en liten titan tillsats ger också en varmare färgton än när det endast är kalken som styr färgen. En del blåleror har så mycket kalkpartiklar i sig att dom inte är lämpliga till taktegel, här i Danmark måste man importera gul lera eller göra om en rödbrännande lera till gul lera. Men sådan Blålera som man hittar i t.ex Mälardalen är väldigt bra att arbeta med och här i Danmark så rensar man Blålera till att använda som keramiker lera och den är förhållandevis billig och bra till krukmakeri.

Hej! Kan någon vänlig själ hjälpa mig med att berätta vad lera består av för ämnen? Mvh Anneli

olika mineraler som i sin tur består av huvudsakligen kiselsyra (kvarts) och aluminiumoxid, desto mera aluminiumoxid desto mera plastisk är leran normalt sett. Och så finns det också mindre mängder av natrium, kalium, kalsium, titan, järn och andra ämnen i mindre mängder. Stengodsleran som är en primärlera ligger vid moderberget eller oftast nära det om det inte flyttats av inlandsisen eller liknande, och denna lera är renare än sekundärleran (lergodslera) som har vandrat från moderberget och blandats med andra mineraler, denna lera tål inte lika hög temp.

Kaolin är ju en primärlera och jag har förstått att den inte är plastisk p.g.a. att kornstorleken är för stor, hur kommer det sej att stengodslera är så plastisk om det är en primärlera?

Montmorillonit är ett mineral som är extremt plastiskt och som kan förekomma med olika halter i stengodslera, men all stengodslera är ju heller inte så väldigt plastisk. Detta mineral har liten kornstorlek och det finns en del leror som används till glasyrer och emalj och liknande som är primärleror med mycket liten kornstorlek, har man lust att ta fram sina egna stengodsmassor så är dessa glasyr/emaljleror mycket bra att ha med i receptet, det blir lätt att få väldigt rena och vita massor eftersom man kan stoppa i en massa kvarts och kaolin.

Menar du att det inte finns någon egentlig primärlera som vi kan dreja med, att det alltid betyder att vi får tillsätta någott för att dom ska bli plastiska?

Nej det betyder det inte, många av dom stengodsleror som vi använder funkar bra utan tillsats men det finns många massor som man blandar av olika råvaror för att kunna styra kvaliteten. Ibland är det bara 3 olika leror som man blandar olika mycket av och ibland är det andra saker man blandar i beroende på vad man vill ha för ett resultat.

Har du några exempel på primärleror som man kan använda direkt?

Jag tänker på Höganäs eller Fyle?

Det finns på flera ställen bl.a. i Westerwald i Tyskland och England har väl en del. Så finns det i Tjeckien, Frankrike och i Ukraina finns det mycket av plastisk lera. Rålera kan man få relativt billigt men det säljs ju normalt i större partier. Och det är lätt att få fram en fin massa om man har lust att blanda lite.

Som jag förstå det…

Westerwald och engelsk 'ball clay' är egentligen sekundär leror. Alla sekundärleror har fätt plasticitet från att vara vattenburna - leran förflyttar sig längre från från ursprungsplatsen än sand o.d., och är förmodligen vattenslipade. Under resan blir dem mindre vita.

Ursprungsleran (primär leran) till stengodslera är kaolin, som formas på vulkanisk väg. Ursprunget till röd/blålera är granit o.d. som bryts ner, och dem finare partiklar sorteras igen med vattnets hjälp. Här på Åland hittar man alltid fickor med lera vid strandkanterna, säkert också på många ställen i sverige.

Westerwaldlera är oftast också en primärlera och även primärlerorna stammar från typ granit, som spaltas till dom mineraler som granit består av, kvarts, kaolin, glimmer, fältspat och många andra mineral. Vandringen av leran påverkas av dels inblandning av andra mineral och påverkan av biologisk aktivitet, syror m.m. Den här processen är ju väldigt långsam och dom flesta leror som vi använder är många 10 tals miljoner år gamla.

Ska säga att det jag läst mej till så  gäller just detta "typ Granit", faktum är att mineralet granit inte bryts ned av surt vatten.

Nej men när mineralerna är separerade av tidens tand så är det lermineralerna som bryts ner av syror, men det går som sagt långsamt.

Måste tillföra att t.ex. lavar som utsöndrar lavsyra nerbryter granit så helt syrafast är graniten inte, även om den klarar sig ganska fint i moderat syraregn jämfört med många andra stenar.

Jag kan tänka mej att om det finns vulkaniska gaser, svaveldioxid som sen regnar ned som svavelsyra så kanska den kan brytas ned, men jag har uppfattat att den inte bryts ned av vanlig kolsyra?

Rent vatten och kolsyra skapar hydrolys och kan bryta ner mineralerna i granit.

Det här httade jag på nätet (wikipedia):

Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och defomering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten, för murverk och i ornament och monument.

här kommer tidsperspektivet in i bilden, klart att granit håller bra i några hundra år som gatsten o.l. Men statistiken på gatsten som är 10 eller hundra miljoner år gamla är ganska liten så det är svårt att säga hur dom ser ut då.

Hydrolys av fältspat genom kolsyra och vatten är som följer

Orthoclase (aluminiumsilikat fältspat)
+ kolsyra + vatten ⇌ kaolinit + kiselsyra i lösning +
kalium och bikarbonat joner i lösning

Denna process råkar graniten ut för samman med alla andra typer av termisk, mekanisk errosion och biologisk/kemisk påverkan

När jag sitter  här och läser kom jag på ett samtal ,jag hade för många år sen. Det var några krukmakare från Gotland som berättade att de blandade in Barium i leran  eller tog ut sakerna vid  minst 300 grader  efter skröjen för att släcka kalken. Om de sedan glaserade eller inte det kommer jag inte ihåg , men det tror jag inte.

#22 Det är faktiskt väldigt vanligt att man tillsätter bariumkarbonat till lergodslera för att undvika senare utfällningar av salter. Vitt tegel råkar nästan alltid ut för att få gröne utfällningar av vanadinsalt om man inte tillsätter bariumkarbonat eller bränner så högt att vanadin binds till silikatet (1070-1080 grader)

#21

Jag lägger märke till att du har en reaktion som går åt båda hållen, är det verkligen så? Om man blandar ingredienserna till höger i reaktionen, kan man skapa fältspat på det viset? Kanske tar tid och kräver tryck etc.??

Ja det skulle jag tänka mig att det tar tid och någon form för termisk påverkan eller tryck som du skriver, Här skulle man nog ha en geolog med på ett hörn

Vilka faktorer skapade höganäslerans högeldfastakaraktär som låg emellan stenkolslagren.. jag kan tänka mig i första hand biologisk påverkan??

En typ av lera från höganäs innehåller 38% aluminiumoxid och det är ett mycket högt värde. En biologisk påverkan har som oftast motsatt effekt, med undantag av t.ex om det skulle komma kiselalger i på något sätt så kan det ju kanske öka eldfastheten. Men jag har ingen aning om lerans historia i höganäs, men det borde vara lätt att få reda på.

Jag kan ha fel eftersom jag inte e kemist. kan tänka mig växtligheten som bildade kolen så smånningom sög ut mycket av näringsämnen i marken.. och kolen som bildades sedan hade i sin tur fått sin egenskap så alla bitar föll på plats.. stenkol med perfekt smältpunkt för askan ca 1300 grader… vilket fall som helst det funkade här i Höganäs att anordna en stenkärlsfabrik i början på 1800-talet.. altt var gynnat för det..

Det låter ju som en mycket trolig möjlighet och en kul variant av påverkan. Intressant. Det skulle ju i så fall innebära att den mängd kalium, natrium, magnesium och annat återfinns i stenkolen

Vet du hur och när leran samlats på plats där i höganäs? Om leran har fungerat som gödning till växterna som bildat stenkolen så måste den väl ha varit ytligt förekommande och så samlats på något sätt till djupare lager, genom istid, aktivitet i jordskorpan? Men egentligen så måste den ju ha varit beskyddad på något sätt under den senaste istiden, kanske på grund av djupet den ligger på?

På tal om lera och växter, kolla in leran från Bara mineraler i Bara, Skåne. Dom tillverkar jordförbättringsmedel till krukväxter m.m.

stenkoleflötslen kom ut i marknivå vid havet man plockade stenkol där på 1500-talet till hushåll. men sedan blev det en större gruvdrift vad jag förstått så låg leran och stenkolslagren jämte varandra det blev smala gruvor med barnarbete till följd.. nu studerar jag inte detta men det är säkert intressan.. man har hittat fossila trädstammar och dinosaurespår nere i gruvorna . så för mig så ser det troligt ut att det var en biologisk händelse att leran blev till den kvalitet det var..

Utan tvivel är det väl så som du beskriver. Jag tror att det normalt är något som förekommer vid mera ytliga lertäkter så jag tänker att leran måste ha samlats på något sätt.