För mig finns det någon slags konflikt mellan formkänsla och fantasi. Jag jobbar på mitt amatörmässiga sätt med att få till de klassiska formerna. Samtidigt är det som om min fantasi står och bankar på och vill komma till uttryck. Men jag släpper inte fram fantasin innan jag kan behärska grunderna. Så känns det. Ungefär som att jag vill kunna teckna innan jag börjar måla. När jag var ung kritiserade jag t ex Picasso för att han inte kunde måla ett ansikte. Då visste jag inte hur välutbildad konstnär han var. Nä, nu trasslar jag in mig i liknelser tror jag. Eftersom jag får klura ut mycket själv vad gäller tekniken så lär jag hamna i graven innan jag får användning av min fantasi. Fast man kanske kan strunta i formerna och gå på fantasin direkt? 

Fantastisk vacker vas! Både i form och i färg!

Ang formkänsla: det är väl något väldigt individuellt eller hur?
Något som bygger på att något i formen "väcker" något i just min känsla, en känsla av att något är "rätt" eller ett pirr i magen av ren Glädje.

Jag är amatör och kanske skulle ligga mer lågt och inte yttra mig i så många trådar - men formkänsla är ett begrepp som jag tror vi är många som klurar över, proffs som amatörer -

Din vas ger mig känslan av ett stort "JA"!

Tusen tack, är själv en glad amatör men det hindrar mej inte från att diskutera både det ena och det andra!

En del är födda med det…en del jobbar många år innan dom hittar det och en del hittar det aldrig…

En av fördelarna med detta forum är väl att både proffs och amatörer finns här. Det vore kanske förskräckligt om bara proffsen skulle yttra sig. Ibland får man bjussa på sina oproffsiga åsikter.

Och även om man aldrig hittar "det" så kan man ha kul. Vilken är huvudsaken för en glad amatör som jag.

Det handlar väl om spänstiga former på en vas eller vad det nu är. Så det är ju inte så komplicerat. Om jag skulle säga något om din vas så ser jag en svag punkt där det är markerat är den lite slapp. Men annars väldigt fin.

Och jag som inte ser ett enda slappt ställe. Är kanske lite astigmatisk eller vad det heter. 

Om vasen skulle vara oslapp på det där stället hur skulle det då vara?

Tack perlennart, syftet med bilden var just att få lite diskussion. Jag tror jag ser vad du menar, men jag är inte säker på att samma svaghet finns på den högra sidan av bilden (hur det nu kommer sej…)

Utifrån logiken i ovanstående skulle det då finnas något som kunde kallas den perfekta formen?  - där inget hittar nånting slappt…  Det går säkert att beskriva matematiskt vad ögat upplever som vasst eller slappt…. och få datorn att rita något perfekt starkt utan slappa punkter.

Men hur spännande eller kul är det perfekta?

Dom gångarna jag riktigt fastnar för nåt så jag blir helt såld, då brukar det tvärtom vara där det "hänt något" spännande eller "operfekt"

#8: "(hur det nu kommer sej…)"

En mikroskopisk ocentrering kanske? Inte för att jag är rätt person att döma över er skickliga människor här, men är det första jag tänker. (Själv har jag ju nördat in rejält på glasyrkemi och inte ens uppnått så stor drejskicklighet att det tåls att visas upp på bild en gång)

Apropå det där med rena spänstiga former hade jag en kompis tonåren som blev skallad på näsan ute en sen natt. Efteråt var han inte ledsen för det utan tyckte rent ut av att näsans nya krok var riktigt stilig och gav karaktär.

#11 Bra för din kompis, jag har också blivit skallad vid ett tillfälle och det var ingen behaglig upplevelse, min näsa klarade sej dock…

jaha ja!!!!!!!!!!!!!!!

Apropå din drejning, istid, som SockerConny sa;

"Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!"

"Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!" Absolut en av favoriterna. Nej det kan väl inte vara något att sträva efter att bli skallad, och om det är det som krävs för att man skall bli intressant så vet jag inte. Och tack själv rolnor för att du startar en bra tråd och att du är öppen för att dina saker får kritik, det är ju en styrka du har. Och konstigt nog så är det inte så synligt på höger sida så som du skriver. Istid, kul att du snöar in med glasyrerna, hoppas det går bra. Och var inte orolig för drejandet det kommer så klart det med.

Jag har tittat på krukan och det kan vara så att den är lite assymetrisk, kanske att det är mycket glasyr på ena sidan, men det stämmer nog att den inte är perfekt och det var meningen att den skulle bli perfekt så det är bara att spotta i nävarna!

Tänker ofta på det där med formkänsla!

Tycker det viktigaste är att formen är tydlig, att man vet vilken form man vill göra. Annars blir det formlöst och slappt. Sen kan man ju tyckte om olika slags former. Själv är jag förtjust i spänstiga, lite svällande former som är tydliga och uttalade! Det runda, mulliga är ju också skönt att ta i tycker jag. Strama former är inget för mig. Men det viktigaste är att man vet vilken form man vill ha!

Kul diskussion!