Hållbarhet och återvinning
Stod i verkstan idag och började fundera på detta med hållbarhet och återvinning i arbetet med leran. Vi hanterar massor av ämen som är giftiga i hanteringen och vid utsläpp men också många ämnen bryt och utvinns i naturen. För att inte tala om leran som många gånger grävs upp ur marken.
Själv är jag notorisk i att spara all lera och återanvända minsta slicker slatt. Dessutom försöker jag skrapa tillbaka glasyren från muggens botten i byttan när jag glaserar. Grunden är nog snålhet men när jag tänker på det så kan jag aplisera det på hållbart arbete också. Jag släpper ut mindre och köper mindre nytt.
Hur tänker ni och vad gör ni för att spara naturen från utsläpp och utarmning på grund av det vi håller på med? Är det ens lönt att tänka så och finns det några som har mer tydliga tankar kring det här än jag? Skulle vara jätte spännande att höra hur fler tänker.
/Eva-Karin
Jag tycker du tänker riktigt, alla har ett ansvar för vad som sker med naturen och producerar man så måste man väl tänka på det. Frågan är också vad ställer man för krav på utbildning i umjänget med kemikalier, här tror jag det kommer att ske en del i framtiden.
Jag tänker ofte i liknande banor som dig Eva-Karin. . Det vore fullt möjligt att vara keramiker och strunta i alla kemikaler (allt som är något utöver torpar-hushållsnivå) - arbeta med vedbränning, aska mm. Tror jag är på väg dit, (bara att det finns lite omvägar
).
En av omvägarna var Raku med allt vad det innebär av metaller, både oxider och vattenlösliga salter (inklusive silvernitrat)
pluss diverse garanterat svingiftiga brandröksmoln från reduktionskärlen.
Nästa omväg var blyglasyr på lergods. Blev betagen av glansen och skönheten.
Nu hoppas jag faktiskt jag ska låta bli fler blindspår. Men jag tror det är mänskligt att bli fascinerat och betagen av färger och glans…glitter och glamour, pärlor, guld, silver och ädelstenar…
När det gäller vedbränningen så är jag inne på att det bästa jag kan göra är att producera mindre. Ved/salt kräver väldigt mycket energi, en kubikmeter ved till varje bränning. Veckans bränning blir min 41:a. Om jag föreställer mig 41 vedpallar bredvid varandra och tänker att de har jag eldat upp "i keramikens namn", då får jag faktiskt dåligt samvete. Inte så jag tänker sluta, men så jag tänker att detdär med att fylla på med temuggar i butiker kanske jag ska sluta med. Det går att göra temuggar med mindre energi än detta. Låt folk köpa tekoppar på IKEA istället (eller hos nån av alla el-ugnskeramiker!). Att bli vääldigt kräsen med vad som hamnar i ugnen…
. Vet inte om jag kommer göra så, men tanken finns.

Jag bestämde mig på ett tidigt stadium för att inte använda de mest miljöfarliga glasyrerna alls. Det kändes enklast och mest etiskt för mig.
Jag undviker då typ kadmium och selen och såna, och blyade glasyrer.
Jag bränner i elugn, jag råglaserar mestadels och använder då mindre med energi, jag tillvaratar alla glasyrrester i en dunk som jag då och då lämnar till återvinningsgården som farligt avfall. Jag återanvänder leran, inte mycket går till spillo.
De Lapsus Resurgam
Roligt att höra era tankar och att det faktiskt är fler än jag som funderar kring det här.
Det finns så många olika varianter. Två ytterligheter som jag har träffat är dels min "drejmästare" som slängde allt lerspill. För honom var det mer kostnadseffektivt att slänga än att återanvända.
Den andra var en kollega på kursverksamheten som även sparade glasyrslattarna. När han till exempel tvättade av penseln efter glasering gjorde han det i en särskilld burk där alla glasyrer blandades och så använde han den blandningen ibland med överraskande resultat.
/Eva-Karin
Vi återanvänder all lera, mest kanske pga sparsamhet. Och lathet. Jobbigt att bli av med sopor.
Vi har en hink för lerskölj där vi tvättar torktrasor och verktyg. När den blir fylld med lerslabb torkar vi den och slänger den eftersom den kan vara full med skräp. En hink med glasyrskölj som till slut blir en överraskningsglasyr.
Ingenting släpper vi ut i avloppet. Detta kändes ovant för mig i början eftersom jag var van vid hur det funkar på kurser där det mesta åker ut i vasken. Nu känns försiktigheten helt bekvämt och inte krångligt alls.
Nästa steg för min del blir att vara mer selektiv med vad jag tillverkar. Inte så lätt då jag ännu är i övningsstadiet och blir sååå glad för varje liten mugg. Men vem behöver ytterligare en mugg?
Råglasering verkar vara intressant. Hur blir det? Syns någon skillnad? Behöver man särskild lera eller glasyr? Kan det användas på bruksföremål?

Råglasering innebär att man får svårare att hålla i grejen när man glaserar. Jag tror inte det ger någon skillnad i färg och så och man kan råglasera både lergods och stengods och porslin med deras vanliga glasyrer. Jag råglaserar även skålar och sånt.
Jag tror att det inte funkar för dem som gör enfärgade muggar där glasyren ska vara perfekt och spotless.
De Lapsus Resurgam
funkar fint med koppar också!
Jupp, råglaserar alla mina koppar (sen kanske de inte är så "spottless" dock)